Den oändliga sorgen

Tårarna rann ner för hennes kinder som varm sommarregn. Hon hatade att visa sin svaghet framför folk, men hon kunde inte låta bli. Med hennes bleka hand torkade hon bort dem varma tårarna från hennes kalla kind och ställde sig upp för att möta allas dömande blickar.

Inombords kändes det som att hennes hjärta slets som hungriga vargar som nyss fått sin föda. Prästen nickade och hon böjde sig ner, tog tag i den kalla gyttjan och slängde den över hennes döda mammas kastanjbruna kista.

En kvart senare var hon i den enda platsen hon kunde känna sig bekväm. Hon slängde en blick på den kalla svarta färgen på byggnaden och på dem höga gröna granarna runtomkring henne. Långsamt tog hon ett djupt andetag, andades in den friska kalla luften och skrattade högt och glatt som ett litet barn. Hon hoppade fram till ytterdörren som en ivrig hare och tog fram den lilla lätta nyckeln och öppnade den stora röda ytterdörren.

När hon kom in sveptes hon av den dödliga tystnaden och med tystnaden fördes alla tankar hon hade försökt undvika. Då satte hon på musik och höjde volymen till max, tog fram en av hennes tiotal glasflaskor och drack sig full. Men det räckte inte, hon kunde fortfarande minnas det hemska som hon hade gjort. Hon bestämde sig för att ta fram den lilla glasburken med det dödliga vita pulvret i och hällde det på den runda pallen. Snabbt andades hon in högen som hon tog fram, lutade sig bakåt och började sjunga med låten i bakgrunden. Hon kände att hennes kropp fylldes med positiv energi och hon kände att hon ville dansa. Hon stod upp och dansade bort sin sorg och sina skuldkänslor.

Allt var perfekt tills effekten av allt hon hade tagit tog slut. Då dränkte hon sig själv av saltade vattendroppar som rann ner för hennes kalla, bleka kinder. Långsamt ställde hon sig upp och drog sig fram till badrummet. Hon la sig ner i badkaren och lät vattnet forsa bredvid henne. Med darrande händer sträckte hon sig för rakbladet och började skära hennes handled. Hon kunde helt enkelt inte stå ut med tanken på att hon dödade personen som hon mest älskade.