Känslor-Dante Lindhe

Kapitel 9 (Matildas perspektiv)

Jag blev väldigt skeptisk till Ludwig efter att han försökte kyssa mig. Vad håller han på med?
01.25 visade klockan, jag måste sova om jag ska sticka härifrån. Jag saknar Dante enormt. Mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Mitt alarm ringde 05.30, jag tog och bytte om till mina jeans och min hoodie och lämnade Ludwigs saker på soffan.
Jag sprang mot sjukhuset, det var typ inga personer på sjukhuset

"Dante Lindhe, Matilda Sundqvist"

"Aaa okej, han är vaken, rum 216"

"Tack"

Jag gick in i rummet, där låg min mening med livet.

"Hej hjärtat!" Sa jag tyst och kramade om honom

"Hej baby, jag har saknat dig"

"Jag vill härifrån nu"

"Jo men läkaren kommer väl snart?"

"Ja de hoppas jag verkligen, förresten var e Ludde?"

"Vet inte, jag drog ju 05.30 från honom"

"Drog från honom?"

"Ja Jenny ville att jag skulle vara hos dem och inte själv"

"Okej men inget hände va?"

Fuck där kom frågan, ehh vad ska jag svara. Jag vill vara så ärlig som möjligt, men han kommer bli piss förbannad på Ludwig då

"Eh nej, jag ska bara kolla vart läkaren är"

Han gav mig en fundersam blick

Jag hann precis vända mig om när en kvinnlig läkare kom in, hon var rätt så snygg.

"Hej mr Lindhe" sa hon flörtigt

"Hej"

"Här är några pappren du kan ta"

Hon gick och ställde sig på andra sidan sängen.

"Wow vilken tatuering du har på handen"

Hon tog sin hand på Dantes, jag blev så irriterad, jag suckade

"Vafan gör du?" sa jag

"Jag skulle bara kolla på hans snygga tatuering" sa hon skrattandes

"VAFAN KAN DU SLUTA DETTA ÄR SÅ FUCKING RESPEKT LÖST, MIN TJEJ STÅR BREDVID OCH DU TROR LIKSOM ATT DU KAN TA PÅ MIG NÄR JAG LIGGER INNE?!!" Utbrast Dante argt

Han ställde sig upp och gick argt ut från sjukhuset

"Men du får!"

"Aa tyst du hörde" svarade jag ännu kaxigt

Jag joggade ifatt Dante, vi bodde, (Dante bor) inte så långt från sjukhuset så vi gick hem till honom, han låste upp dörren och gick in. Vi ställde oss i köket för att göra en macka med ost på. Klockan hade ändå blivit 09.54. Ingen hade sin lur på sig.

"Ska vi sitta i soffan?"

"Aaa det kan vi göra"

"Jo jag tänkte på en sak"

"Ja älskling"

"Eftersom att du inte har vart hemma på länge så kanske du vill"

"Vill?"

"Flytta in här med mig?"

Jag satte mig gränsle över honom och tog mina händer om hans kinder.

"Ja det vill jag" sa jag och kysste honom

Dagen gick, vi skulle gå och lägga oss

"Har Ludwig ringt dig?"

"Aaa jag går och ringer upp honom nu" sa han och ställde sig upp och gick till köket