Känslor-Dante Lindhe

Kapitel 10

"Nämen Lindhe & Kronstrand!" Utbrast Felix

Vi sa ingeting, han kom närmare oss så vi stod face to face

"Vill ni komma in?"

"Nej vad vill du oss?" frågade jag argt

"Haha lilla vän, kommer du inte ihåg att du är skyldig mig en jävla massa pengar?"

"Här har du, ta & gö vafan du vill med de här jävla knarket, jag är inte med här längre"

Jag lämnade över lådan till Felix, han stod som ett frågetecken, jag sa

"Kom vi sticker nu"

Jag började gå, Ludwig gick förhoppningsvis bredvid mig. Jag gick snabbt mot bilen

"Vi skiter i detta nu Ludde, eller va tycker du?"

Inget svar

"Hallå?"

Jag hann vända mig om innan jag hörde *PANG*
*PANG*

Fuck Ludwig är inte alls här, nej nej nej, dem sköt nyss, FUCKING HELVETE

Jag sprang tillbaka mot huset, hela gänget hade hoppat in i en vit skåpbil och körde iväg. Det första jag såg var blod, blod. Sen såg jag en kropp, huvudet låg i ett knä, Ludwig låg i Felixs knä. Han höll något som glansigt mot halsen, jag kunde inte se på 5 meter bort. Jag sprang fram i panik

"VAD FUCK GÖR DU?!" Skrek jag argt

"Jag dödar din vän Dante, din ENDA vän. Du var min ENDA tills den här jäveln kom in i bilden"

Mina ögon svartnade, där gick gränsen. Vem tror han att han är? Jag gick stabilt fram mot Felix

"Våga gör detta Lindhe"

Jag fick ögonkontakt med Ludwig, han gav mig en ledsam blick. Aldrig att han dödat Ludwig. De får inte hända. Jag stod nu framför Ludwig, jag tog min hand för att ta bort hans hand från Ludwigs hand. Sen gick det snabbt, jag råka hålla i en pistol. Pistolen han sköt Ludwig med. Jag tog den & siktade mot honom

"Du skulle bara våga" sa Felix nervöst & skrattade

"HÅLLKÖFTEN DU LÄMNAR OSS NU ANNARS DÖDAR JAG DIG" Skrek jag

"Okej okej" han tog & backade & tog upp händerna

Han hoppade in i skåpbilen

MATILDAS PERSPEKTIV

Jag hade vart förbi hos min mamma & bror. Min pappa jobbade tydligen. Så idag var han inte full iaf. Jag såg att klockan hade börjat närma sig 22,

"Aa jag tror jag ska börja bege mig hem nu"

"Absolut hjärtat" svarade mamma

"Hejdå syrran, hälsa Dante"

"Hejdå Elias, de ska jag, hälsa Nelly"

Jag kramade om båda två innan jag satte mig på tunnelbanan. Jag hann ta av mig jackan innan det plingade på dörren.

"Hej vi är ifrån Polisen"

Fuck, jag fick panik. Vart är Dante

"Mm hej"

"Vi är här angående Dante Lindhe, du är hans flickvän va?"

"Mm"

"Du måste följa med oss till stationen"

"Du skämtar, vart är Dante?" Svarade jag i panik

"Följ med oss"

Jag satte motvilligt på mig min jacka & hoppade in där bak. Jag försöka ringa Dante. Inga svar.
"Du har kommit till Dante Lindhes röstbrevlåda, lämna gärna ett meddelande så lyssnar jag så snart som möjligt"