Kapitel 11 (Rättegång)

66 2 0
                                    

Jag vaknade av att något lät, någon bankade på dörren. Jag såg mig omkring i rummet, rätt fult var det. En stenhård säng har jag sovit på & hade några fula orangea kläder

"Godmorgon Dante, idag är de dags för rättegång"

"Rättegång?"

"Japp, byt om till detta så hämtar vi dig sen"

Han gav mig ett par kläder, som jag tror min mamma har lämnat. De va ett par svarta mjukisbyxor & en svart hoodie

Poliserna kom och hämtade mig, dem satte på sig ett par handbojar på min händer & förde mig mot ett stort rum. Jag fick sitta vid en bänk, där satt jag med två advokater, mittemot satt Felix med sin advokat & mellan oss satt åklagaren. Hon satte på nån röst sak som spelade in hela rättegången

"Nu inför jag Magdalena Nilsson, en rättegång mellan Dante Lindhe & Felix Sandman. Klockan är 13:30 exakt. Vi har redan haft ett förhör med Ludwig Kronstrand"

"Okej vad gjorde du igår Dante?"

"Jag blev upp hämtade av min kompis, som körde mot en skog, där Felix stod med ett stort gäng. Jag är ju en gammal missbrukare som sagt, och då var jag tydligen skyldig honom en jävla massa pengar, vilket jag inte förstår. Men sen så hade vi hämtat knark från nån gammal langare & sen gav vi han det"

"Vad gjorde Felix då?" Frågade åklagaren

"Han sa vill ni komma in?"

"Asså till den öde stugan, då eller?"

"Ja precis"

"Okej fortsätt"

"Sen sa jag
-Nej vad vill du oss
-Lilla vän minns du inte att du är skyldig mig en jävla massa pengar
-Här har du, ta & gö vafan du vill med det här knarket, jag är inte med här längre

Sen lämnade jag knarket till Felix, och drog mot bilen. Jag trodde Ludwig var med mig, men sen hörde jag ett skott, så märkte att han inte var med mig. Så jag sprang tillbaka, hans gäng hoppade in i en skåpbil, sen såg jag en kropp ligga i nåns famn, Ludwig låg i Felix famn, han höll i en kniv. Jag fick ju såklart panik så jag skrek

-Va fuck gör du?!
-Jag dödar din vän Dante, din enda vän. Du var min enda vän tills den här jäveln kom in i bilden
Sen blev jag så arg, så jag ställde mig framför honom
-Våga göra detta Lindhe
Exakt så sa han
Så jag tog tag i hans hand & tog bort den från Ludwig, sen så fick jag ett grepp om pistolen som låg bredvid Felix, så jag tog den & HOTADE med att

-Du skulle bara våga

-HÅLLKÄFTEN DU LÄMNAR OSS NU ANNARS DÖDAR JAG DIG

Så skrek jag innan han hoppade in i sin bil & åkte iväg. Jag ringde ju 112 för helvete, för att hjälpa min vän som höll på att dö. Sen kom polisen & hämtade mig."

De va tyst i det stora rummet, åklagaren satt & nickade mot mig. Jag tittade på min advokat som gav mig ett leende

"Du grejar detta"

"Mm tack"

"Okej nu tar vi Felix Sandmans perspektiv"

"Dante & jag va vänner på högstadiet, bästa vänner, sen började Ludwig i hans klass & dem blev väldigt tajta. Jag gick ju parallell, & sen va vi på en fest & började skriva på nåt papper om ett gäng, som då knarkar & sånt. Sen så tog Dante mitt knark & alkohol för flera tusen som han i sin tur sålde vidare"

Fan va han ljuger

"Jag vill säga något" sa jag till min advokat

"Japp jag ska fixa det"

"Så du påstår att Dante tog ditt knark utan anledning?" Frågade Magdalena

"Ja exakt"

"Nej de gjorde han inte, han gjorde det för att du stötte på hans flickvän, Olivia Liljegren" sa min advokat (Lukas)

Felixs advokat såg misstänksam ut, han tänkte nog
Aaa fan nu är det kört

"2 min bara" sa hans advokat

Dem satt & pratade ihop sig, plötsligt for dörren upp till rummet & in på "läktaren" kommer min brud. Matilda. Och min mamma. Och hennes mamma.

"Kolla på han ljuger" sa jag & pekade mot Felix

"Jag vet vännen" svarade Lukas

"Okej nu har vi hört tillräckligt" sa åklagaren

"Felix Sandman, ska sitta i fängelse upp till 4 månader, pga försök av mord. Dante Lindhe får släppas på fri fot, men polisen håller koll på honom. Vi anser att han inte har gjort något allvarligare än försök till mord. Vilket är allvarligare. Han har bara hållt i en pistol & hotat"

Jag blev så lycklig så dem tog av handbojorna, Matilda ställde sig upp & vi sprang till varandra & möttes i en kram & kyss

"Så stolt över dig"

"Tack nu är han inne ett tag iallafall"

Hon sken upp i ett leende

"Kan vi lova varandra en sak?"

"Ja visst"

"Aldrig ljuga, bara sanning. Ärligheten vara längst, sanningen kommer alltid fram"

"Ärligheten vara längst & sanning kommer alltid fram" svarade jag & log

"Tack älskling"

Våra mammor stod bakom henne & snackade, dem skrattade. Tur att dem kommer överens

"Tarja detta måste vi göra om"

"Absolut Malin. Detta var så trevligt"

Dem kramade om varandra & sen så ställde sig dem bredvid oss

"Ska ni hem?" Frågade Malin

"Aaa jag ska nog till Dante"

"Okej har du alla dina saker?"

"Ja då, de är ju skola imorgon, så vi får se om vi går eller är hemma"

"Ni måste vila nu efter allt" svarade min mamma Matilda

"Ja verkligen" instämde Malin

Vi alla gick mot bilarna. Jag & Matilda blev skjutsade av min mamma.

"Hejdå älsklingar, hör av er om något händer"

"Absolut" svarade Matilda & log

"Ja mamma"

Vi gick hand i hans upp mot min lägenhet, åh vad jag har saknat min lägenhet, särskilt sängen.
Min rygg har ju fan gått av på mitten från cell sängen

Känslor-Dante Lindheजहाँ कहानियाँ रहती हैं। अभी खोजें