Känslor-Dante Lindhe

Kapitel 24 (Story)

Agnes blev så krossad så att hon föll ner på knäna, jag gapade, någon hade använt en pistol. Nu undrar du säkert hur en 5 åring vet vad en pistol är. Min pappa Dan, han hade ett vapenskåp hemma med mycket pistoler, han brukade använda dem för att skjuta duvor. Jag brukade vara med honom när han gjorde det, för jag tyckte de var så kul. Felix fattade inte vad som hade hänt, för barn i den åldern ska egentligen inte veta vad sånt är. Den ena polisen märkte att han inte fattade så han visade vad en pistol var. Felix fattade tillslut. När vi var 13 år (5 år sedan) började vi i 6an, där träffade vi nya vänner. Ahmed och Mohammad. Vi umgicks mkt med dem, vi följde med dem till deras hem. Där var det fullt av folk, det låg knark på borden, knivar lite här och där, folk var arg och slogs. Det blev ett sånt hetsigt tjafs så en person tog tag i en pistol och sköt

Fortsättning under

Allas uppmärksamhet riktades mot mig och Felix

"Ni säger inte nånting om detta, annars är detta ni" Sa killen som sköt och pekade på den döende människan

Jag och Felix tittade på varandra och sprang därifrån. Vi hade precis vittnat ett mord. Vi höll tyst om detta, ingen skulle få veta. När jag kom hem den dagen sa min pappa

"Oliver Sandman har dött"

"Mm jag vet" svarade jag

Han sa "Kom Dante, sätt dig. Jag måste säga en sak"

Jag satte mig bredvid honom vid matbordet

"Kan du vara tyst om en sak?"

Jag nickade till svar

"Jag har en typ av sjukdom, den heter psykisk ohälsa"

Jag blev chockad

"Va, kommer du dö pappa?"

"Gubben jag vet inte. Men jag har gjort en dålig sak, den är jättedålig, du får inte göra nåt såhär dumt som jag gjort"

Han hann inte längre innan vår dörr bryts upp och in kom insatsstyrkan. Dem skrek

"POLIS UPP MED HÄNDERNA"

Jag fick panik, dem tog min pappa och gick ut till en polisbil och körde iväg honom. Jag satt ensam kvar vid köksbordet. Min mamma var någon helt annanstans. Tänk jag var 12 år?! 12!??

Jag kunde inte sova så bra den natten, jag låg uppe i min säng, jag kollade på klocken var 10e minut för att kolla när min mamma skulle komma hem. Hon kom aldrig. Nästa dag vaknade jag av att Emelie, min storasyster väckte mig

"VAD HAR HÄNT DANTE!!!"

Jag visste inte vad jag skulle säga

"Vart är mamma?"

"Bakis..."

Hon hade druckit igen, det är ingen mening att prata med henne när hon är bakis. Då är hon alltid så sur. Jag gick till skolan och låtsades som inget hade hänt, men innerst inne mådde jag inte bra. Alla föräldrar som körde alla barn, alla kramar, allt. Jag tror det var i 3 år jag inte fick se han, min pappa, då hade han blivit gripen för att dödat Oliver Sandman. Allt läcktes ut på media

"Dan Lindhe, dömd för mord på Oliver Sandman"

Nu var jag 15 år, Felix blev såklart skit arg för att min pappa hade dödat hans. Han blev så arg att han började kasta ägg och stenar på vårt hus, han började förstöra mycket som var mitt. Min frånvaro sjönk. Det blev inte så bra. Men det var även då Ludwig, Ludwig Kronstrand kom in i mitt liv. Han började i våran klass, han var skit smart och duktig i skolan, så han gick med 6orn. Vi klickade skitbra och han blev min nya bästa vän. Han är så äkta, Felix blev ju jätte svartsjuk. Det dröjde inte länge min pappa dog. Felix hade trixat med nån sladd i vår bil så han kunde styra den. Vi hade ingen aning om detta. Min pappa var påväg hem från sitt jobb men krockade, han kunde inte svänga, för Felix hade kontrollen över vår bil, så pappa körde in i en vägg och dog. Nu var det min tur att få hem poliser, ännu en gång

"Tarja Lindhe?"

"Ja de är jag"

"Din man är död"

Jag fick en panikattack och började storböla, min mamma fick ingen reaktion, hon var såklart påverkad av nån jävla skit. Poliserna fick trösta mig, fast jag var 15 år, min mamma gjorde inget. Hon stod bara helt stilla och skakade på huvudet

"Vad är de för jävla påhitt??" Hon gick och satte på tvn

Jag sprang ut, ut påväg till Felix

"VAD FAN HAR DU GJORT?!!??" Skrek jag och började putta in honom i hallen

"VADÅ JAG?" Han försökte spela dum

"DU HAR FUCKING DÖDAT MIN PAPPA FELIX!!"

"MEN DIN PAPPA DÖDADE JU FÖRFAN MIN, DE ÄR RÄTTVIST NU"

"VADÅ FUCKING RÄTTVIST, ASSÅ GÅR JAG OCH GOLAR NU ÄR DU FUCKING KÖRD"

"DU HAR INGA BEVIS"

"HAR JAG INTE?? "

Jag höll i ett chip som han tappade i skolan, där på det chipet var det bilder och videos på hur han skulle döda min pappa

"Ge fan i det Dante"

"Du har fuckat upp mig Felix, det är ditt jävla fel"

"NEJ"

Jag gick till polisen med bevisen men dem kunde inte döma honom för han var under 15 år (han skulle fylla 15) , fast hans mamma fick betala en hel del till vår familj. Det var även nu cashen började rulla in, jag langade knark åt folk, så jag tjänade ganska mycket på det. Min mamma började undra varför jag hade så mycket pengar på mitt kort "Jag jobbar på ett gym" ljög jag

Den tiden mådde jag som sämst, jag började ligga med många brudar, det var mycket sprit och knark. Min flickvän, Olivia. Olivia Liljegren, en riktigt fin brud. Hon betydde allt för mig. Jag älskade henne mest av allt. Hon sa "Jag känner inte dem känslorna för dig längre" hon hade fått känslor för Felix. Jag blev så arg, min psykiska ohälsa blev så dålig, jag fick självskadebeteende och allt annat. Jag visste att jag hade en påse knark i min väska, men det var inte mitt, utan det var Felix. Det sket jag i, jag behövde nånting som kunde dämpa min ångest. Sådär på ett tak med utsikt över ett hav, så satt det en påverkad 15 åring, med en hennessy i handen. Från då till nu har livet bara handlat om hämnd. Det är inte så jävla lätt, sen ljög han om att jag skrivit på ett jävla kontrakt med gäng kriminalitet i vårt förhör. okej kort sammanfattning??

Jag och Felix var barndoms vänner, min pappa Dan dödade Oliver Sandman. Sen blev Felix arg och dödade min pappa, genom att ha kontroll över bilen. Sen mådde jag psykiskt dåligt och hade ingen kontroll över mig själv, så jag började med droger. Och hoten, hämnden, de farliga har alltid hängt med mig. Idag är jag 18 år och har försökt bli fri från dem, men nu är det liv och död. Tar dem mig nu så är jag körd. Om nån ens ser detta vill jag bara säga