"Du kan stanna. Men bara för en natt" Ett vitt, bländande leende sprids på hans läppar. "Fine. Bara för en natt." *** Jag behövde inte vara ett snille för att veta att oddsen att en sjuttonårig, något berusad och vettskrämd kille gör inbrott i min källare under en stormig natt var väldigt liten. Faktum är att det är e...
"Vill du kyssa mig?" hör jag henne fråga med hjälp av läppar lika röda som körsbär. "Du behöver inte göra något du inte vill." Om jag vill kyssa henne? Huvudet snurrar och det får mig att gömma undan frågan långt bak i mörkret av mina tankar. Blicken fastnar på de där underbara läpparna. En värme sprider sig i hela kr...
Jag har aldrig varit rädd för döden. Inte heller har jag varit rädd för livet efter detta, eller de faror som lurar i skuggorna. Istället dras jag till det förbjudna. Till det som bottnar i mörkret. Jag kan inte vara utan det. Ibland drömmer jag mig bort från slottets murar och ut till havs, till okända öar. *** Att v...
Om jag vetat att namnet Jason Carter skulle förfölja mig för resten av livet hade jag gjort saker och ting annorlunda. Jag hade lyssnat på mina första instinkter. Jag hade gått iväg, undvikit honom som det vore det sista jag gjorde. Jag hade aldrig låtit mina ögon lämna spår av blickar efter honom bland kapprummen. Ja...
Han dök upp. En dag var han bara där, överraskade mig på fler sätt än vad som var möjligt. Med glimten i ögat och cigaretten mellan läpparna visade han mig en annan framtid. Han var för bra för att vara sann, helt enkelt *** En kort liten berättelse om en huvudkaraktär med livlig fantasi och i desperat behov av en fly...
"Don't say it's unholy If I let you come hold me I know it's wrong that I want to be here in your arms But tonight I'm so lonely" *** Jess önskar att olyckan aldrig skett. Före hade hon haft två lyckliga föräldrar, ett kommande syskon och den perfekta pojkvän Mike som både var smart och omtänksam. Allt verkade alldele...
Det var något med Cherry som var annorlunda, som gjorde att hon stack ut från mängden och fick mig att vilja imponera på henne. Hon hade det där smittsamma leendet och ögon som glittrade av liv. Kanske var det därför jag följde med henne. Hon bedövade smärtan med sin närvaro, och fyllde det tomma rummet mamma lämnade...