Jag springer så fort jag kan, men det känns som om jag inte når nånstans. Jag springer medan jag ber om förlåtelse, jag trodde inte att jag hade gått in så djupt. Jag tänkte att du skulle förstå att det var ett skämt, skulle ha tänkt att det gick förlångt när du sa sluta och sprang iväg. Jag vet hur det känns att bli mobbad, för dig ville jag bara ha lite skoj. Nu försöker jag att springa ifrån skämtet, fast jag springer så fort känns det som att de hinner ikapp. Ju mer jag blir rädd desto mer det blir mörkare, jag faller men provar mitt bästa att stå up igen. jag skulle ha slutat.