Harry Potter the next generation

Kap 15. Saker och ting reds ut

När klockorna prick slår sju så öppnar professor Snigelhorn.
"Välkomna" säger han och stiger åt sidan så att vi kan gå in på hans kontor.
Först går jag in, sedan Al och sist men inte minst James.
"Sätt er" säger professor Snigelhorn och nickar mot tre stolar på ena sidan av hans skrivbord.
Ingen av oss svarar utan gör bara som vi blir tillsagda.
"Ni barn är så lika era föräldrar till utseendet. Lily du är en exakt kopia av er mor, Albus du är en exakt kopia av er far och James du är en blandning av dom. Men när det som skiljer er från era föräldrar är att dom inte hamnade i trubbel under skolans gång" säger han.
Jag, Al och James stirrar på varandra, sedan på professor Snigelhorn, sedan på varandra igen och brister ut i ett stort gapskratt alla tre, med följden av tårar som rinner ner av skratt för våra kinder.
"Jag förstår inte vad som är så kul?" Säger professor Snigelhorn och kollar konstigt på oss.
"Jo du förstår" börjar James när vi lugnat ner oss lite.
"Att våra föräldrar aldrig hamnade i trubbel är lika stor lögn som att säga att Voldemort" fortsatte James men blev avbruten.
"Nämn inte hans namn!" Skrek professor Snigelhorn.
"Rädslan för ett namn ökar bara rädslan för själva föremålet!" Sa jag och gav honom en allvarlig blick.
"Och vem har lärt dig den meningen?" Frågar professorn och höjer på ögonbrynet.
"Min moster Hermione" sa jag stolt. Hon hade lärt mig och Rose det för länge länge sedan.
"Jag har för mig att jag hört en annan väldigt speciell man säga det tidigare, en man som någon i detta rum är döpt efter, en man som hette Albus Dumbledore" sa han och borrade en stenhård blick i mig.
"Kan väll hända att han sagt" sa jag.
"Iallafall det jag skulle säga innan jag blev avbruten var att säga till någon att våra föräldrar aldrig hamnade i trubbel i skolan är lika stor lögn som att säga att Voldemort aldrig funnits" sa James och professor Snigelhorn ryggade tillbaka rejält när James nämnde Voldemorts namn.
"För saken är den professorn att om du kollar upp vår pappas skolgång innan du började här så hamnade han i megastort trubbel varje år! Mamma blev tvingad av Ashely Lestrange att öppna hemligheternas kammare, hon har blivit torterad av Ashely Lestrange miljoner gånger och haft dueller som skulle kunnat leda till hennes död med Ashely minst hundra gånger om! Så för att göra en enorm historia kort så kan vi bara säga att båda vart påväg att dö flera gånger per skolår här på Hogwarts och ofta hände allt mitt framför näsan på lärarna utan att dom överhuvudtaget märkte någonting!" Sa Al.
"Det är inte något som jag märkte av när jag undervisade dom här på skolan" sa professor Snigelhorn och såg förvånad ut.
"Kanske inte men om du hade lyssnat på vad Al sa hade du kanske lagt märke till att han sa "och ofta hände allt mitt framför näsan på lärarna utan att dom överhuvudtaget märkte någonting" så du kanske kan förstå att lärarna inte märkte någonting om du tänker på vad han sa" svarade jag innan nån av mina bröder själva hann svara.
Han gav mig en sur blick.
"Så eran uppgift är att rensa ur mitt förråd sedan ställa allt i färgordning" sa professor Snigelhorn.
"Och om något går sönder?" Frågade jag.
"Så slänger ni bara det, men om ni tar något så kommer ni att bli hårt straffade!" Sa han.
"Okej professorn" sa James.
"Bra jag kommer dit och kollar om två timmar" sa han.
Vi nickade lätt, gick ut från kontoret och gick alla tre mot professor Snigelhorns ingrediensförråd.
"Al du kan gå före, jag måste prata lite med James" sa jag.
Al ryckte på axlarna och gick i förväg.
"Vad är det?" Sa James och kollade konstigt på mig.
"Nu har vi ju gratis tillgång till Snigelhorns förråd" sa jag och nästan hoppade av glädje.
"Ja och?" Sa James som fortfarande inte fattade någonting.
"Rose hade frågat om vart man kan hitta motgift till kärleksdrycker förut på hennes lektion med Snigelhorn, han hade svarat att det var jättesvårt att hitta ingredienserna som man behöver för att brygga det motgiftet men att han hade jättemånga på lager då sjätteårseleverna hade fått i uppgift att göra det" sa jag och hoppades att han hade förstått.
"Aa okej men hur vet vi vilka som är bra och vilka som inte är bra?" Sa han.
"Snigelhorn sätter upp lappar på vem som gjort den och vilket betyg den fått!" Sa jag och nu bokstavligt talat hoppade jag av glädje.
"Så det är sant?" Hörde jag någon säga bakom mig.
Jag snurrade runt och såg Al stå där några meter bort precis bredvid ett hörn som ledde till korridoren där Snigelhorns förråd låg.
"Så det är sant att ni tror att mina känslor för Lucy är från en kärleksdryck?!" Skrek Al och jag såg tårar sakta ramla ner för hans kinder, jag har aldrig sett varken honom eller James gråta förut.
"Al snälla, lugna ner dig" sa James sakta.
"Jag ska vara uppriktig, jag tror inte dina känslor är pågrund av en kärleksdryck utan jag vet att det är från en kärleksdryck!" Sa jag.
"Nej det är det inte! Detta är äkta!!" Skrek Al, och nu var det inte bara han som hade tårar som regnade ner för kinderna för det hade jag också fått.
"Om det nu är äkta, så ska det väll inte skada att ta ett motgift mot kärleksdrycker?! Gör du det och kan fortfarande säga med samma passion i rösten att du älskar Lucy så kommer jag aldrig att bry mig om det mer!" Skrek jag.
"Absolut vi gör det! Då kan jag bevisa att jag älskar henne på riktigt av hela mitt hjärta!!" Sa han. Han hade lugnat ner sig, det kanske skulle vara bra om jag också gjorde det.
Jag tog ett djupt andetag och kände lugnet skölja över mig.
"Kom så gör vi det" sa jag och vi båda gick mot ingrediensförrådet, dit James redan hade gått för att undvika ett stort syskon gräl.
"James ge oss en bra flaska med motgift för kärleksdrycker!" Sa jag.
Han räckte över en flaska till mig från hyllan med motgift till kärleksdrycker.
Jag läste på etiketten.
Lucy Weasley
Högsta betyg
"Drick detta" sa jag och gav den till Al.
Han tog emot flaskan och drack snabbt upp det.
"Så hur känner du för Lucy Bella Lestrange?" Sa jag.
"Jag ä... Ä... Ä... Ä... Älsk... HATAR HENNE!"
"Hon gav mig en kärleksdryck som ställde mig emot alla jag älskar! Hon är en mara och jag hatar henne!!" Sa han argt.
"DU ÄR TILLBAKA!" Sa jag och slängde mig runt halsen på honom.
"Vi har saknat dig" sa James och kramade också Al.
"Jag har saknat er också" sa han och log.
"Jag vill inte förstöra vårt fina ögonblick men vi kanske borde börja jobba med förrådet.." Sa jag och mina bröder skrattade.

Tillsammans fixade förrådet vi hade städat ur, ställt allt i färgordning innan Snigelhorn kom, hur vi hann har jag inte den blekaste aning om men antar att det gick så bra för att vi gjorde det som ett team.
När Snigelhorn hade släppt oss så gick vi alla tre tillsammans tillbaka upp till uppehållsrummet. Väl där uppe så satt alla kompisar till Al i soffan och pratade.
"Lily kom och sätt dig här med oss" ropade Rose när vi gick förbi.
"Al kom följ med mig" viskade jag.
Vi sa båda hejdå till James som skulle upp till sin sovsal.
"Är det inte Al? Vad är din flickvän Lucy?" Sa Alice när vi kom dit.
"Hon är inte min flickvän längre..." Sa Al.
"Han är tillbaka!!" Skrek jag av lycka.
Scorpius, Rose, Alice och Frank kastade sig upp och kramade om Al.
"Men tja egentligen så är hon min flickvän för jag har inte gjort slut med henne men jag ska göra det imorgon vid frukosten" sa han och sneglade lite på Alice, jag vet att det är henne han faktiskt gillar utan kärleksdryck och jag råkar också veta att hon gillar honom tillbaka.
"Det är bra" sa Alice och log varmt mot honom.
Vi satt där i sofforna och pratade ganska länge tills att jag gäspade runt klockan elva då alla bestämde sig för att gå upp och lägga sig. Det var en viktig dag imorgon. James första prövning.