Som en parkbänk för själen

Tunn hud

När jag växte upp förstod jag inte varför jag var annorlunda eller varför andra kunde vara så hårda eller rent av elaka. Jag visste inte hur känslig jag var. Mycket var svårbegripligt i relationen till familj och vänner, jag fattade inte hur kommunikationen mellan människor fungerade. Som barn kände jag mig ofta missförstådd och negativt särbehandlad, upplevde en känsla av utanförskap. Jag hade bara ett fåtal vänner. Min känslighet tolkades ibland som att jag satte mig på tvären och behandlades därefter, jag kunde inte försvara mig.

För några år sedan fick jag äntligen en tydligare bild av min personlighet. Jag läste en artikel och förstod att jag är extra känslig eller högkänslig, den engelska benämningen är highly sensitive person, HSP. Artikeln var skriven av den amerikanska psykologen Elaine Aron som har bedrivit forskning kring högkänslighet i drygt tjugofem år. Genom åren har Elaine Aron författat mängder artiklar och flertalet böcker, hon har skapat sig en betydande läsekrets över hela världen. Enligt hennes forskning utgör högkänsliga cirka 15-20 procent av befolkningen.

Förstå sig själv
Det var en stor lättnad att få denna bekräftelse, att jag inte är så knäpp eller fel som jag känt mig. Bitarna har fallit på plats, nu förstår jag mig själv bättre och kan se varför jag reagerar som jag gör. Numera ser jag fördelarna med att vara extra känslig, till exempel att jag lägger märke till sådant som de flesta missar. Känslor är på gott och ont men i vuxen ålder överväger fördelarna. Starkt negativa känslor är tuffa, positiva känslor är en ren lyx.

Högkänsliga tror ofta att det är något fel på dem, det finns ett stort behov att förstå varför man är som man är. Även om du själv inte har denna läggning känner du säkert någon som har det. Många längtar efter att bli förstådda och respekterade, jag tänkte därför berätta om hur jag som extra känslig upplever livet.

En högkänslig person är mera mottaglig för stress, ljud och andra intryck som förmedlas via de fem sinnena. Även små ljud som pappersprassel eller surrande kylskåp kan vara störande. Många är känsliga för dofter, ljus, känsel och synintryck, några till och med för tvättlappar i kläderna som skaver.

Nervsystemet blir lätt överstimulerat, man plockar upp fler nyanser av allt och eftersom man sedan bearbetar detta på djupet är risken stor att man analyserar för mycket. Man har svårt att filtrera allt inflöde från omgivningen, hjärnan arbetar för högtryck med att bearbeta informationen. Ibland så till den grad att man går igenom varje detalj, ord och handling. Den ökade känsligheten har både för- och nackdelar, högkänsliga är ofta kreativa, empatiska och analytiska.

Mina erfarenheter som högkänslig
Under uppväxten hade jag gnagande oroskänslor och outtalade frågor, jag märkte att jag inte var som alla andra. Mina föräldrar tyckte att jag överreagerade, det gjorde ont att inte bli tagen på allvar. Jag skämdes och nedvärderade mig själv, det var ju så jag blev behandlad av andra.

Genom frågor som: Varför är inte du som den eller den? fick jag känslan av att inte vara tillräckligt bra i jämförelse med andra. Pappa förstod inte min läggning och tolkade mig ofta helt fel.

Jag är kreativ, empatisk och intuitiv, har som andra högkänsliga en låg tröskel för sinnesintryck. Det tar lite tid innan jag är tillräckligt trygg för att öppna mig. Många har som jag erfarenheter från barndomen att ha blivit negativt bemötta på grund av sin känslighet.

Det händer att jag känner mig obekväm inför andra människor eftersom jag reagerar annorlunda än de flesta. Jag har inga skyddande filter, allt jag upplever går rakt in. I möten med andra kan jag känna mig särskilt hudlös, har ingen gard som skydd. Ibland känner jag mig uppjagad och blir lätt stressad, särskilt inför stökiga situationer, upprörda människor eller plötsliga förändringar. Som en följd av det behöver jag regelbundet tid för tystnad, återhämtning och eftertanke.