Innan dom var jag inget men är allting idag || hov1

Kapitel 18

Dante

Mitt hjärta rusar när jag springer till Ludde. Han bor nära så det är gångavstånd men just nu känns det alldeles för långt bort.
När jag äntligen kommit till Luddes port så springer jag uppför trapporna och snart står jag framför Luddes dörr. Jag andas tungt och allt jag hör i öronen är ett slags pipande som överröstar alla andra ljud. Jag sliter i dörren men den är låst. Jag knackar som en galning och sen väntar jag.
Tänk om Jossan är skadad. Tänk om hon är död. Nej, det kan hon vara. Eller kan hon det? Fan, jag vet inte. Jag är så orolig.
Äntligen öppnas dörren av en panikslagen Ludde.

"Äntligen är du här, kom" säger han och skyndar sen in i lägenheten igen. Jag går snabbt efter honom och det är då jag ser jag det. Jossan sitter i vardagsrummet med ansiktet i händerna och man ser att hon hulkar.
Jag skyndar fram till henne och sätter mig på huk så att våra ansikten blir i nästan jämnhöjd. Jag tar försiktigt bort hennes händer. Hennes vackra ansikte är helt täckt av tårar och mitt hjärta brister när jag ser att hon är så ledsen. När hon ser att det är jag så dyker hon in i min famn och jag kramar om henne hårt. Jag ställer mig lite upp och leder oss till soffan så att jag ligger under och Jossan över/ på sidan av mig.

"Det är okej, det kommer bli bra" säger jag i hennes hår medan hon fortsätter att gråta. Jag vet inte vad det är som händer men allt kommer bli bra, hoppas jag.

Efter en timme ungefär så har Jossan somnat och jag har krånglat mig bort från soffan till balkongen där Ludwig och Hedda också är. Jag sitter så att jag hela tiden ser Jossan, jag måste se till att hon är okej.

"Kan ni berätta varför hon är så upprörd nu" säger jag och tar fram mitt ciggpaket. Hedda sträcker fram sin hand och jag ger en till henne.

"Hon kom vid ungefär sex tiden idag för vi skulle bara hänga och jag skulle typ muntra upp henne, du vet" säger Hedda och tar ett bloss.

"Fortsätt" säger jag.

"Sen så behövde hon gå för hennes pappa behövde tydligen snacka med henne. Så hon gick och sen kom hon tillbaka efter några timmar och var helt förstörd. Hon hade en väska med sig också. Hon bara grät och grät medan hon försökte förklara vad som hade hänt men vi fattade typ ingenting" säger hon och tar en till cigg, hon verkar uppskakad.

"Men hon sa nåt om att hon och sin pappa hade bråkat och att hon hade blivit utslängd" säger Ludde som suttit tyst hela tiden.

"Men sen slutade hon inte gråta så jag ringde dig och det hjälpte ju" säger Hedda och kollar in mot Jossan som fortfarande ligger och sover.

"Mmm, det gjorde ju det"

Dagen efter

Jag ligger i soffan men Jossans kropp nära min. Hon rör sig lite och jag ser att hon vaknar.

"Godmorgon" säger jag och ler lite. Hon ser lite förvirrad ut men ler sen lite smått.

"Godmorgon" säger hon.

"Hur mår du?" Frågar jag.

"Helt ärligt? Skit" säger hon och reser sig från min famn.

"Vill du snacka om de?" Frågar jag och reser mig upp jag med.

"Okej då" säger hon och drar en hand genom sitt bruna hår. Hon är så fin.

"Jag och pappa bråka om Max. Jag tyckte att det var fel att han kontaktade honom och att han inte har någon rätt att lägga sig i mitt kärleksliv. Då blev han sur och sa att han bara ville hjälpa till. Men då lackade jag för han hjälpte ju inte, han gjorde allt värre. Det ena lädde till det andra och vi bara började bråka om mer saker, allt byggdes på typ. Hela bråket slutade med att han sa att jag var precis som min mamma, som lämnade oss för fyra år sen. Sen sa han att jag inte var välkommen där hemma längre och att jag fick ta mina grejer och gå" säger hon. Jag tittar på henne och drar in henne i min famn igen. Hur fan kan man slänga ut sitt egna barn? Jag kan inte förstå Hur jävla dåligt Jossan mår nu.

"Förlåt men din pappa låter som en idiot" säger jag och skrattar lite. Jossan drar ifrån kramen och jag kollar på henne, vackra Jossan.

"Ja, det är han" säger hon och jag ser att hon inte vill prata mer om det. Jag vill fråga henne om hennes mamma men jag gör det inte, det är inte rätt tidpunkt.

Resten av dagen så chillade bara jag, Jossan, Hedda och Ludde hemma hos Ludde. Vi kollade på film och på eftermiddagen så kom resten av gänget också. Det vill säga Axel, Michaela, Noel, Olivia och Valter. Vi hängde bara och hade det allmänt mysigt, precis som det ska vara en kväll i juli.

Nu är jag och Jossan påväg ner för alla trappor i Luddes trappuppgång. Dom andra gick för ett tag sen så det är bara vi.

"Vi måste prata om oss" säger jag och tar tag i Jossans arm så att hon ska stanna.

"Ja, det måste vi" säger hon och sätter sig ner i trappen.

"Förlåt, för att jag lackade på det där sättet. Nu i efterhand så fattar jag ju att du inte hade nåt med de där att göra, men jag gillar dig" säger jag och kollar in i hennes ögon.

"Fan, jag vet inte. Det känns som om du inte litar på mig, du trodde ju liksom att jag ville ha tillbaka Max" säger hon.

"Jag litar på dig Jossan och jag vet fan inte vad det var med mig då, men det enda jag vet är att jag gillar dig, jätte jätte mycket" säger jag och hoppas att hon tror mig.

"Lovar du? För jag gillar dig också, ganska mycket" Säger hon jag ler.

"Ja, jag lovar, tusen gånger om" säger jag och flyttar närmare henne. Hon flyttar närmare mig och tillslut sitter vi så nära att det enda rätta är att kyssas. Så det är det vi gör. Vi kysser varandra som om det gällde liv och död.

"TA IN PÅ ETT RUUUUM HÖÖRRRRRRNI" ropar en röst ovanför oss. Jag kollar upp och ser att Ludde står och flinar över oss. Jag skrattar och ger honom fingret. Jossan gör det samma och vi reser oss sedan upp. Jag tar hennes hand och sedan går vi hem till mig och jag tänker att detta verkligen är en helt perfekt kväll.