En vilsen själ

KAPITEL 16

Tom ser på mig ett ögonblick innan han säger med len stämma.

-"the answer is change now, you are good enough and more then that." ler han avspänt.

Något i mig klickar till, eller brister jag kan inte riktigt sätta fingret på riktigt. Jag har aldrig känt mig tillräckligt bra och kommer antagligen aldrig göra men det driver mig framåt. Att ständigt motbevisa mig när hjärnan säger "de där kommer du inte klarar av" men när jag äntligen får det verkligen bekräftat såå, såå.. Tom skulle aldrig ljuga, inte vara elak heller men då hade han inte sagt det med så len och självklar röst. Inom mig känns det som att tårarna ska börja svälla upp igen men som tur hinner jag stoppa mig själv genom att ler tacksamt och sedan luta mig tillbaka igen.

-"the press tour probably gonna be insane." fnissar jag till.

-"yeah, civil war was crazy so this gonna hit higher." fnissar Tom och i ögonvrån kan jag se hur han lutar sig tillbaka i soffan även han.

Lite senare när vi blivit av med den värsta matkoman efter den storslagna frukosten går vi ut i köket igen och dukar undan.

-"I will pick up Tessa if that's okay-" börjar Tom och jag skiner genast upp.

-"oh my- Tessa?! Yes please I wanna meet her soo bad." svarar jag överlyckligt.

Tom bara skrattar åt mig och drar genast iväg för att hämta henne med bilen. Även fast han sa åt mig att inte göra disken medan han var borta så gör jag det ändå. Mest för att jag har tråkigt men sedan kan det vara fridfullt att diska när man väntar på något kul. Den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

Det känns egentligen fel att rota runt i alla skåp och lådor i köket men jag behöver det om jag ska hitta vad allt ska stå. Det jag är osäker på låter jag stå framme, färdigtorkat och redo att ställas in. Sedan börjar jag metodiskt torka av bänkar och matsalsbordet. Och innan jag vet ordet av vrids nyckeln om i låset och så snabbt dörren hinner öppna sig bara några centimeter studsar en grå pitbull blandning in.

-"tessa!" utbrister jag och sträcker ut armarna.

Tessa nästan helt välter mig när hon kastar sig emot mig med tonvis av pussar och en envist viftande svans. När jag sedan sitter på golvet tar hon tillfället i akt och attackerar mig ännu en gång med pussar. Jag är helt chanslös mot Tessa och försöker lekfullt putta undan henne för att kunna resa mig upp men lika snabbt har hon puttade ner mig igen. Som tur är har jag min nödlina Tom som drar undan henne så jag hinner resa mig.

-"oh my God she is strong!" fnissar jag och försöker rätta till håret litegrann som är helt tilltufsat.

-"I'm sorry for that, but do you want to go on a walk?" frågar Tom och har redan fiskat fram kopplet och kopplat Tessa.

-"of course, you dont even need to ask!" säger jag glatt och knyter på mig skorna i all hast.

Vi hittar ett trevligt skogsområde att gå i där det inte motionerar så mycket människor redan utan området är lugnt och kanske människor fritt för tillfället. Skogen är tät och Tom berättar att det är ofta här han löptränar, dels för att de är så lugnt och fridfullt men också massor olika av stigar. Sedan är naturen underbar, man kan bada i de olika små stränderna längs vattenkanten, det finns utbredda ängar där man kan leka med sina hundar, det finns en eldstad placerad längst ut på en udde med vindskydd också och inte minst finns det massor av växter och blommor i alla dess färger. Vi knallar runt på stigarna i över två timmar innan vi finner oss själv trötta och slitna i både ben och armar. Jetlaget ligger fortfarande och skaver lite och muskel tröttheten är inte helt förbi ännu. Även om vi mest skrattat om ingenting vettigt och gått i lugnt promenadtempo så tar även det ut sin rätt.