Jag stod nervöst med mobilen i handen.. WOW var det verkligen Manfred i telefonen. Nu har jag gjort bort mig för alltid tänkte jag ledsamt.
- HAHAHAHAHAHAHAHAHA hörde jag i luren
Va? Skrattade Manfred?! Jag tog ett ljupt andetag
- Jag hade inte gjort bort mig... Han tyckte bara jag var rolig :) tänkte jag.
- Haha så rolig du är! Men själv mår jag bra tänkte sticka till Starbucks för att köpa en frappe idag, hänger du på? sa Manfred.
- Nej tyvärr kan inte, har skola idag och efteråt ska jag hem och plugga till ett matteprov sa jag.
- Åh vad synd, hade gärna velat att du följde med sa Manfred.
- Men lycka till med pluggandet då Minna jag litar på dig ;) sa Manfred.
- Haha tack sa jag och sen lade jag på.
Jag gick mot hallen och tog med mig min skolväska och satte på mig mina vita converse. Sen gick jag ut genom dörren.
Efter skolan
När jag kom hem ifrån skolan så var jag helt utmattad, alla lektioner hade varit så tråkiga och jag hade fått huvudvärk och ont i halsen. Jag sprang upp på mitt rum och lade mig i sängen en stund. Jag låg där säkert i 20 minuter innan jag upptäckte att jag hade somnat till.
Jag gick ut och satte mig i vardagsrummet med min mattebok för att plugga när jag plötsligt känner att jag blir yr och svimmar på golvet.
Efter ett litet tag ringer det på dörren, det var Manfred.
Det ringde och ringde men jag orkade inte öppna dörren jag såg helt svart och jag klarade inte att resa mig upp.
Jag hörde att knackningarna blev starkare och starkare det lät som Manfred var orolig. Efter ett tag öppnas dörren och jag hör
- Minna?! Minna?!
- Jag..... e.... här lyckas jag få ur mig nere på golvet.
När Manfred ser mig springer han fram och hjälper mig till soffan. Där ligger jag helt kritvit i ansiktet. Sedan springer han ner i köket och hämtar ett glas med vatten.
Efter ett litet tag har jag vaknat upp igen, inte lika vit men trött.
- Vad hände? sa jag.
- Du hade svimmat sa Manfred.
- Här sa Manfred och räckte fram något.
- En frappe? sa jag.
- Jag köpte en åt dig för att du skulle orka plugga mer och bättre det är ju trotsallt sista provet sa Manfred.
- Tack sa jag glatt.
Vi satt där i soffan i säkert 1 timme och bara pratade. Jag måste säga att det var en av dom bästa sakerna som har hänt. <3