"Du älskar mig? Hur kan du älska ett sånt monster som mig? Du är perfekt och jag har egentligen inget att erbjuda dig. Om jag inte hade blivit känd hade jag inte vart något, jag hade inte haft något att erbjuda"
"Ja jag älskar dig Justin och jag förstår inte hur du kan säga att du inte hade vart något. Du är en underbar människa. Visst du har gjort dina misstag men vem har inte. Dina misstag tar inte bort att du har ett hjärta av guld. Du fick mig att lita på någon när jag knappt litade på mig själv"
Jag såg hur Justin skulle börja protestera så för att få tyst på honom tryckte jag snabbt mina läppar mot hans. Detta hade jag velat göra enda sedan Justin räddade mig från Tomas men jag hade inte vågat förs än nu, förs än jag var säker på att han inte ljög för mig. Jag hade fortfarande lite tvivel men jag trodde faktiskt att Justin brydde sig om mig, om han älskade mig visste jag inte men det får jag vill se med tiderna.
Att känna Justins läppar mot mina igen var som inget annat, den liknande ingen av tidigare kyssar. Den här var lugn men ändå hård, jag vet inte hur jag ska beskriva det men det var nästan som att vi hungrade efter varandra men ingen vågade att riktigt ta tag i det.
Justins perspektiv
Jag kan inte för livet förstå varför Adria kysste mig, hur hon faktiskt kunde ha känslor för mig efter att jag hade lämnat henne sådär. Självklart hade jag ju förhoppningar, hoppades att jag skulle kunna få tillbaka henne. Men jag trodde aldrig riktigt på det, jag trodde inte riktigt på att hon skulle ta tillbaka mig efter allt hon har gått igenom och det som jag gjorde mot henne. Men jag skulle inte ta det här föregivet, jag skulle göra allt för att få henne lycklig. Allt hon bad om skulle jag ge hennes för hon förtjänade allt och så mycket mer. Hon är det absolut bästa som har hänt mig och jag kommer aldrig skada eller såra henne igen.
Sen utan att bryta min läppar mot hennes lyckades jag snurra runt oss så att Adria nu låg på rygg i sängen med mig valandes lätt över henne. Försiktig med att inte lägga för mycket vikt på henne då jag inte visste hur mycket hennes kropp kunde ta just nu.
"Adria jag älskar dig" sa jag efter att ha dragit mig undan från henne när bristen på luft blev för stor "Jag tror inte att du förstår hur mycket jag faktiskt älskar dig. Det är som att jag inte riktigt kan fungera och tänka ordentligt när du inte är runt mig. Du är nästan som min nys tyngdlag, det är pågrund av dig som jag faktiskt finns kvar här och det är för dig som jag lever. Jag skulle ge upp allt bara för att få vara med dig Adria, jag älskar dig mer än jag trodde var möjligt och jag jag älskar dig mer för varje dag som går"
"Visa mig"
"Vad menar du?"
"Visa mig hur mycket du älskar mig Justin"
"Och hur har du tänkt dig att jag ska göra det?" min fråga fick ett litet leende att spridas på henne läppar innan hon istället pressade sina läppar mot mina. Hennes ena hand greppade tag i ena min och förde ner den från hennes kind till hennes vänstra bröst. Detta samtidigt som hon fortsatte att kyssa mig och drog den andra handen genom mitt redan rufsiga hår. Jag vet inte om jag var trög fattade eller vad det var men jag förstod inte vad Adria riktigt menade för än hon tryckte upp hennes höfter så mitt skrev mötte hennes.
"Adria vad gör du? Vi behöver inte göra det här, jag kan försöka visa dig på andra sätt att jag älskar dig än det här. Du behöver inte känna dig tvingad till att ge mig något"
"Justin jag känner mig inte tvingad, jag vill ha dig och jag vill ha dig nu. Jag vill att du får mig att glömma allt som har hänt" Adria avbröt sig kort och såg ut att tveka något innan hon fortsatt att prata igen "Justin jag vill känna mig vacker igen"
Jag kunde nästan se desperationen i hennes ögon så utan att tveka pressade jag fort mina läppar mot hennes och började massera hennes högra bröst som Adria fint placerat min hand över. Adria var snabb på att besvara kyssen och började dra med hennes fria hand över min rygg. Hennes fingrar gick innanför min tröja och jag kunde känna hur hela min hud knottrade sig under hennes fingrar. Det här var den bästa känslan jag har haft på länge, kombinationen av hennes läppar mot mina och hennes händer på min kropp var himmelskt.
Jag drog mig undan från henne men bara kort för att sen kunna placera kyssar ner för hennes hals och över hennes nyckelben vilket belönade mig med ett litet stön från Adria. Lite smått belåtet fortsatte jag min kamp i att få Adria att känna sig vacker igen, jag ville att hon skulle se sig själv ur mina ögon. För i mina ögon hade hon inte ett enda fel, det fanns inget som jag skulle vilja ändra på.
Medan mina läppar fortsatte att arbeta över henne hals lät jag mina händer göra ett snabbt arbete på hennes shorts som jag drog av henne innan jag fortsatte med hennes tröja. Jag hann däremot bara få upp tre utav knapparna innan ett par händer lindades runt mina handleder vilket gjorde det svårt för mig att fortsätta.
"Kan vi inte behålla tröjan på, bara för den här gången? Såren och blåmärkena är ännu inte helt borta och dom är inte direkt vackra om jag får säga så"
"Adria jag bryr mig inte om du har blåmärken eller sår på kroppen. Det gör dig inte mindre vacker i mina ögon. Om något så gör det dig vackrare och du borde inte skämmas över det. Det står för vad du har gått igenom, vad du har överlevt och du ska aldrig skämmas för det. Aldrig"
Adria tvekade någon sekund innan hennes grepp lossade runt mina handleder och med en liten nick från hennes sida visste jag att det var okej för mig att fortsätta. Så med ett litet leende åt hennes håll fortsatte jag att knäppa upp knapparna på henne skjorta innan jag drog den ner för hennes armar och kastade ner den på golvet när den var av henne helt. Detta lämnade nu henne i bara trosor då Adria fortfarande tycket att det var obekvämt att ha bh pågrund av vart hennes sår var placerade. Jag tänkte däremot inte klaga för det betydde bara att det var mindre kläder för mig att bråka med.
Såren och blåmärkena som man nu kunde se gjorde mig bara arg för att jag lät Tomas komma åt Adria men det gjorde mig inte äcklad på något sätt, inte på henne. Precis som jag sa till henne gjorde det henne nästan bara vackrare, det visade bara hur stark hon är och alltid har varit för att ha tagit sig igenom det här. För att visa min poäng för henne lät jag mina händer smeka vart enda "fel" för att sen låta mina läppar följa i deras spår.
När jag täckte alla hennes sår med kyssar hävde jag mig upp lite för att kyssa henne men inte förrän Adria dragit av mig min tröja och kastat ner den på golvet tillsammans med hennes kläder.
Det tog inte lång tid innan resten av kläderna låg på golvet och efter ha dragit på mig en kondom som legat i en av alla lådor i nattygsbordet gled jag försiktigt in henne. Jag kunde se hur hon vred upp ansiktet lite i en grimasch så jag pressade mina läppar mot hennes i ett försök att få henne att tänka på annat än de obehag som hon uppenbarligen kände.
"Håll inte tillbaka Justin, jag vill glömma allt. Jag vill att allt ska försvinna, att det bara ska vara du och jag för en stund" mumlade Adria hem efter ett tag och med en enkel nickning till svar pressade jag mina läppar mot hennes innan jag började röra mig ordentligt.
*********
Vi låg ju nu i Adrias säng och kollade på någon film som gick på tv. Vilken det var kommer jag inte ihåg och jag bryr mig inte riktigt heller, jag tror inte att någon av oss riktigt vart så fokuserade på filmen. Vi hade legat och pratat om allt mellan himmel och jord, det var inget viktigt som vi prata om men att prata med Adria kom naturligt. Det liksom bara flöt på, vi kom hela tiden in på olika samtalsämnen och det blev aldrig någon stel tystnad mellan oss. För även om det var tyst så var det inte konstigt, det var nästan som att jag hade känt henne hela mitt liv så bekvämt det var att vara runt henne och inte bara någon månad.
"Okej så vad är det värsta du vet" Adrias fråga drog mig ur mina tankar och jag kollade ner på henne igen. Hon kollade upp på mig med nyfikna ögon och jag funderade en liten stund innan jag svarade.
"Jag vet inte fall det är det absolut värsta jag vet men jag hatar när folk ska kittla mig. Jag absolut hatar det, det är verkligen hemskt"
"Haha är det de värsta du vet?"
"Det är vad jag kan komma på för tillfället. Du kan ju inte direkt säga att det är skönt att bli kittlad"
"Alltså jag är inte så kittlig om jag ska vara ärlig, jag har inte blivit kittlad så mycket men det är inte direkt så att jag får panik om någon gör det" sa Adria och ryckte smått på axlarna. Jag höjde lite lätt på mitt högra ögonbryn och kolla utmanande ner på Adria. Hon kollade först oförstående på mig innan hon verkade fatta vad jag tänkte men vid det laget var det redan försent. Jag hade redan satt mig gränslande över hennes midja, hennes händer hade jag låst fast under mina knän och mina egna händer låg vid hennes sidor.
Jag började lätt röra mina fingrar längst hennes sidor men hon verkade inte särskilt påverkade utav det så jag började trycka in mina fingrar lite hårdare i hennes sida. Detta fick hennes att börja vrida sig under mig och jag kunde inte låta bli att skratta lite. Inte kittlig sa hon va? Adria bad mig att sluta gång på gång men jag tyckte att det var allt för roligt för att sluta redan. Jag menar hon sa ju att hon inte var kittlig så jag ville ju bara motbevisa henne.
Jag kunde inte sluta le och skratta, jag hade fick nästan ont i magen. Men det gjorde inte alls lika ont som min axel gjorde efter jag hamnade på golvet efter att någon helt plötsligt tacklade mig bort från Adria. Jag landade då på axeln och det var en direkt smärta som spred sig längst min vänstra sida. Jag hörde hur Adria skrek något, vad vet jag inte men ni kan ju tänka er min chock när jag skulle kolla vem det var som tacklade mig och såg Adrias pappa Henrik över mig. Vad tusan gjorde han här och varför tacklade han mig så här?
Henriks perspektiv
Jag kände hur min puls tillsammans med min ilska blev högre ju närmre vi kom Justins hus. Tomas hade övertygat mig att det var bäst om han körde då jag pågrund av all ilska inte kunde tänka klart, det var nästan som att jag såg i rött eller i alla fall så skulle jag göra det när jag fick syn på honom. Min hjärna hade gått i 180 med att försöka fundera ut vad jag skulle göra med honom. Han har sårat och skadat min käraste dotter så nu är det min tur att skada honom
Jag lät inte ens Tomas stanna bilen helt ordentligt innan jag hoppade ur bilen och började styra mina steg upp mot trappan och fram till dörren. Flera gånger plingade jag på klockan då jag tyckte dem var för långsamma med att öppna dörren. Det kändes nästan som att allt gick i slowmotion eller något. Till slut öppnades dörren däremot och till både min besvikelse och lättnad så var det Pattie som öppnade. Lättnaden var en kortvarig känsla dock då jag snabbt kom på varför jag faktiskt var här
"Vart är dem?" nästan morrade jag fram och Pattie kollade chockat på mig. Hon hade aldrig sett den här sidan av mig. Hon har bara sett snälla och glada Henrik tidigare som inte skulle skada en fluga.
"Henrik vad gör du här? Jag visste inte att du skulle komma över"
"Det var själva idéen, jag ville inte att han skulle bli förvarnad om att jag var påväg"
"Inte bli förvarnad? Henrik vad tusan är det som händer här?"
"Berätta bara vart Adria är någonstans så får du se vad det här gäller"
"Hon sitter och kollar på film med Justin inne på hennes rum där bak. Men Henrik jag förstår fortfarande inte vad du gör här"
Jag svarade aldrig Pattie utan stormade bara förbi henne och in i huset. Men då det här huset var enormt så tog det ett tag för mig att lokalisera vart Adria var någonstans. Pattie hade sprungit efter mig hela tiden och försökt få reda på varför jag var här men jag hade inte gett henne något svar. Jag hade bara ignorerat henne och tillsammans med Tomas som var mig tätt i hällarna försökt hitta Adria. Sen när jag väll kom fram till dörren som ledde in till där Adria var tvekade jag inte en sekund på att sparka in dörren och låt mig säga att jag inte var glad över det jag nu såg framför mig.
Inne i rummet låg Justin och Adria på hennes säng. Eller rättare sagt Adria låg på rygg i sängen medan Justin satt gränslande över henne. Hans fingrar var intryckte i hennes sidor vilket fick henne att vrida och vända sig under honom medan hon bad honom att sluta. Det lät nästan som att hon inte kunde andas från vad han gjorde och jag kunde inte tygla mig själv längre.
Utan att egentligen tänka sprang jag fram och slängde mig över Justin så att vi båda föll ner på golvet. Jag kunde höra hur Justin stönade till av smärta efter landningen men jag kunde inte bry mig mindre, det har var bara lite av den smärtan han skulle känna när jag var klar med honom. Utan att ge honom någon chans att reagera ställde jag mig upp och drog med mig honom ut då jag vill ha mer utrymme och dessutom få honom längre bort från Adria.
Jag kunde höra henne skrika i bakgrunden men jag la ingen vikt på vad det var hon sa, jag var allt för sur just nu så jag skrek bara en snabb order till Tomas att ta hand om Adria. Detta verkade få henne att skrika mer av någon anledning men jag la ingen vikt på det då min fokus istället drogs tillbaka till Justin som nu verkade ha fått tillbaka tallförmågan efter all chock.
"Henrik vad tusan gör du här och varför hoppade du på mig så där? Och varför i helvete tog du med dig Tomas hit efter" jag lät aldrig Justin avsluta sin mening då jag slog honom hårt i magen vilket fick honom att kippa efter andan. Han sjönk ihop på alla fyra på marken i vad jag antog var ett försök att hämta andan igen. Den möjligheten gav jag däremot aldrig honom då min fot var det nästa som gjorde kontakt med hans mage, detta fick Justin att flippa över så att han nu hamnade på rygg istället. Hans händer låg nästan beskyddande över hans mage medan han kröp ihop till en liten boll.
"Hur kan du ens fråga mig vad jag gör här? Trodde du inte att jag skulle komma efter dig när jag fått reda på vad som hade hänt? Som att jag skulle ha låtit dig gå efter allt du har gjort mot Adria. Du har skadat den enda personen som jag bryr mig och du ska vara glad om jag ens låter dig leva efter vad du har gjort mot henne. Jag menar hur kan du ens leva med dig själv efter allt du har gjort? Får du någon njutning av att misshandla henne, att se henne sårad och förstörd?"
"Henrik det är inte jag som gjorde allt det där mot Adria, jag kan erkänna att jag sårade henne när jag lämnade för alla dessa veckor sen. Men jag skulle aldrig skada henne"
"Så vem är det som har skadat henne då? Hon själv?" nästan röt jag fram och kollade med inget annat än hat på Justin "Tror du verkligen att jag är så dum va?"
Jag sparkade honom än en gång i sidan men blev stoppad när jag skulle börja motta slag mot honom också. Pattie trängde sig in mellan oss och kollade förskräckt upp på mig, hon försökte putta mig bakåt men jag rörd mig inte en millimeter. Jag kollade bara ner på henne medan hon bad mig att sluta eller snarare skrek åt mig att sluta. I vanliga fall hade jag gjort vad som helst för henne men just nu kunde jag inte få för mig att lyssna på henne. För även om hon inte var direkt delaktig så skulle man kunna säga att hon var en medbrottsling, jag menar hon gjorde inget för att stoppa sin son.
"Pattie hur kan du ens be mig att backa undan? Jag vet att du inte är en våldsam på person men skulle du inte vilja slå den personen som misshandlade din son?"
"Jag skulle inte vara särskilt glad på den personen nej men jag kan inte låta dig slå Justin för vad din kompis har gjort. Justin har gjort mycket fel dem senaste månaderna men att misshandla och våldta någon är inget han skulle göra. Jag menar tror du verkligen att jag skulle låta honom göra det under mitt tak dessutom? Tror du inte bättre om mig Henrik"
Jag stod nu som förstenad och kunde inte göra något annat än att bara kolla på Pattie. Vad menade hon med att hon inte kunde låta Justin ta skulden för något min kompis hade gjort? Jag menar vem hade kunnat göra det här mot henne om det inte var Justin. Den enda som skulle ha kunnat kommit tillräckligt nära henne är Henrik men han skulle aldrig skada henne. Han såg hennes som sin egen dotter, dem har alltid haft en bra relation.
Fast det skulle förstås förklara varför Adria fick panik och sprang åt andra hållet när hon såg honom senast. Men det kan väll vara för någon annan anledning också? Jag ville inte tro att min bästa kompis och gudfar till mitt barn skulle kunna skada henne.
Däremot kunde jag inte bortse från att alla puzzel bitarna som skulle fall på plats. Adria ville aldrig vara runt oss längre när Tomas var över och det var efter Tomas hade suttit barnvakt till henne som hon helt plötsligt började bete sig konstigt.
Utan att säga något vände jag mig bara om och kollade bort mot Tomas som stod med en arm runt Adrias midja och med hans fria hand täckte han för hennes mun. Jag kunde se hur tårar rann längst henne kinder samtidigt som hon försökte slita sig undan från honom. Jag kan ärligt talat inte säga vad som gick igenom mitt huvud just nu och vad mina känslor var. Jag kände mig bara tom, det var som att all luft hade gått ur mig.
"Släpp min dotter ditt monster" skrek jag och kunde nu se en gnutta rädsla i hans ögon men det var det sista jag kom ihåg innan allt svartnade för mig. Jag vet att jag gick efter Tomas med det var det absolut sista jag kommer ihåg.
A/N
Okej så vad tycker ni? Bra, dåligt?
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om kapitlet faktiskt, har suttit med det så många gånger nu utan att få ner något men nu är det i alla fall klart och uppe. Jag hoppas att ni gillar det och det skulle verkligen uppskattas om ni röstade och kommenterade kapitlet. Är alltid lika roligt att läsa vad ni tycker och tänker. Gör det dessutom lättare för mig att skriva då ni ofta kommer med mycket bra idéer :)