Hörni, jag vill bara tacka för allt stöd jag får av er läsare, det betyder så sjukt mycket att ni tar er tid att faktiskt läsa min berättelse, röstar och även slänger in en kommentar då och då. Vi har passerat 3k läsningar och jag är verkligen jätteglad, jag vill att ni ska veta det :) Ni betyder allt! <3
-Previously-
''Gris'' retades jag och skrattade. Hon skrattade med men tystnade plötsligt och tittade bort bakom mig.
''Vadå?'' frågade jag och vände mig om för att kolla vad det var.
Felix stod där med några andra killar och alla tittade på mig. Han sa något till dem och tittade på mig igen. Jag mötte hans blick och han log och blinkade med ena ögat.
''Såg du det där?!'' kved jag till Semlan.
''Huh?'' hon såg ut att ha drömt sig bort med nån av de andra killarna.
Jag slog till henne lätt på armen. ''Felix! Han blinkade mot mig!''
''Va?!'' kved hon tillbaka och vi fangirlade så obemärkt vi kunde. Felix och hans 'gäng' gick iväg och äntligen kunde vi pusta ut.
~~~~~~~~~~~~
Det var dags för biologi, det sista ämnet för idag. Hela klassrummet stank konstigt av någon wierd lukt.
''Dåså elever, det är dags att börja med ett nytt tema; Fiskar'' började biologiläraren som jag inte kom ihåg namnet på. ''Och först ska vi läsa lite om dem, sedan ska jag dela ut lite fiskar som ni ska disikera i par''
Paniken sköljde över mig. Jag HATADE att röra döda djur och nu tvingade hon oss att skära i dem?!
''Hanna, du och Selma kan köra... Eller nej vänta. Vi kör med en kille och en tjej i varje par så du får köra med.... Felix!''
Fantastiskt.
Felix reste sig från sin stol och slog sig ner bredvid mig medan de andra blev indelade i par de också. Han gav mig ett stort léende och jag kunde inte låta bli att le tillbaka.
Jag ville inte erkänna det - men jag gillade tanken av att jobba med honom även fast det handlade om att disikera fiskar.
''Så, ska jag skära eller?'' frågade han med en busig blick.
''Kör på''
Han blinkade med ena ögat och greppade tag om kniven. Han skar i fisken efter lärarens instruktioner och vi jobbade bra tillsammans. Han fick mig att glömma... Du-vet-vem. Fisken. Mina frånvarande föräldrar. Allt.
~~~~~~~~~~~~~~
Jag sparkade iväg en liten sten som låg på trottoarkanten. ''Är du säker Semlan?''
''Men jaaaa'' stönade hon. ''Hundra procent''
''Aja'' jag rättade till en hårslinga som hamnade i ansiktet av vinden. ''Jag får väl hoppas att du har rätt''
''Såklart jag har'' tillade hon. ''Varför skulle han inte gilla dig?''
Jag log bara för jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Vi fortsatte gå mot min lägenhet. Semlan skulle hjälpa mig med att göra mig klar för min 'träff' med Felix eller vad man ska kalla den.
Jag var verkligen nervös men jag drog ett djupt andetag och tog tag i det.
När vi kom hem till mig så tog vi av oss jackorna och skorna och gick direkt in till mitt rum. Tack och lov så var inte mamma eller pappa hemma.
~Felix's POV~
''Varför städar du ditt rum, Felix?''
Jag suckade. ''Det behöver du inte veta mamma''
''Men gubben... Är det den där tjejen nu igen? Vera eller vad hon hette?''
''Hanna'' jag satte mig på sängen. ''Hennes namn är Hanna. Och vi ska bara plugga så bli inte exalterad i onödan''
''Jag ser att du rodnar''
Hon var så förbannat jobbig ibland bara.
''Det betyder inget'' väste jag åt henne.
Hon ryckte på axlarna och försvann ut från mitt rum. Jag ställde mig upp och fortsatte plocka ihop böckerna som låg här och var på golvet.
~Hanna's POV~
Jag tittade på det färdiga resultatet i spegeln. Jag måste säga att jag var ganska nöjd ändå, Semlan kunde stajla till en när det väl behövdes. Jag hade på mig tajta jeans med en svart magtröja som det stod 'BULLSHIT' på. Såå Semlans stil.
Jag gav mitt plattade hår en sista blick innan jag gav mig ut i hallen.
''Dåså, min stora flicka ska ut på dejt'' Semlan lät som en stolt mamma.
Jag slog till henne lätt. ''Du är inte min mamma Semlan'' skrattade jag. Jag sneglade mot klockan, jag skulle vara hos Felix om 30 minuter så jag behövde gå nu.
''Jag måste gå MAMMA'' sa jag sarkastiskt och skrattade.
Hon skrattade också och gav mig en kram innan jag gick ut. Hon hade lovat att hålla koll på huset tills jag var tillbaka.
Jag gick nerför gatan när det slog mig - jag var påväg mot Felix's hus för att läsa läxor. Vafan är det för fel på mig?