I belong here

Kapitel 1

"Kristian" säger jag svagt och sväljer hårt. Vatten forsar in i mina lungor jag får en känsla av att kvävas. Jag slår upp ögonen panikslagen och tittar mig omkring. Blicken är suddig, men jag ser att jag är under vatten och Kristian sitter bredvid mig och ser lika panikslagen ut som jag.

Jag försöker att uttala hans namn igen men bubblorna som kommer ut ur min mun hindrar mig.

VAD HÄNDER?

Jag försöker hosta, andas, men vattnet hindrar mig. Jag känner hur mina lungor fylls med vatten och blir tunga men jag kan inte göra något åt det. Jag böjer huvudet bakåt och får ut et monsterartat ljud som påminner om en gammal människa som hostar ut sin sista luft innan döden tar dem. Jag börjar torrhosta.

Jag stänger ögonen och hostar som en galning, och på något sätt känns mina lungor lättare. Jag böjer fram huvudet och drar in en djup andning, och sitter sedan och hyperventilerar en stund innan jag öppnar ögonen och lyckas andas rätt normalt.

Jag tittar mig omkring.
Till min förvåning kan jag se helt klart nu, vattnet är turkost och vi sitter bredvid ett korallrev. Vi är ganska nära ytan och jag kollar på Kristian. Han blinkar ungefär tusen gånger innan han tittar på mig.

Vänta här nu... KRISTIAN HAR EN FENA ISTÄLLET FÖR BEN!

"AAAAAAAAH" skriker jag ut i ren chock och han kollar konstigt på mig tills han stämmer in i mitt skrik. Jag ser att han stirrar på mina ben och jag följer hans blick. JAG HAR INGA BEN!

Vi. Är. Sjöjungfrur.

VAD HÄNDER!?

När vi skrikit tillräckligt länge för att väcka varenda fisk i havet tystnar vi och inser att det här är sanningen. Vi drömmer inte.

"Kristian. Jag tror vi är sjöjungfrur." Viskar jag tyst.

"Ella. Det tror jag med." Viskar han och tittar på sin fena. Han börjar vifta med den och det ser faktiskt riktigt kul ut.

"Det känns skitskumt." Säger han och börjar skratta. Jag börjar vifta med min fena också och skrattar jag med.

Tillslut sitter vi där och gapskrattar med våra fenor viftandes. Vilken sjöjungfru-fanatiker som helst skulle skämmas för oss.

"Ella." Säger Kristian tillslut.

"Ja?"

"Du är så himla vacker i fena" säger han och jag hasar mig till honom eftersom jag inte är helt säker på hur man simmar med en fena.

"Du med"
Säger jag och pussar honom.

"Kom så simmar vi!" Säger jag och sparkar ifrån med min fena. Till min förvåning fungerar det och jag har skjutits upp någon meter från korallrevet. Jag snärtar till några gånger och det visar sig att det är riktigt enkelt att simma som sjöjungfru.

Jag skrattar ett klingande skratt av lycka och Kristian kommer med och vi simmar bortåt.

"Det här var ju riktigt enkelt" utbrister Kristian medans vi simmar bortåt.

"Jag vet!" Säger jag glatt och vi simmar ett tag under tystnad.

Några få fiskar passerar oss lugnt, men det verkar inte vara så mycket liv just här.

"Din fena är så mycket snyggare än min" säger Kristian efter ett tag och tittar på min klarblåa fena.

"Äh, du ser ju ut som Ariel med din gröna!" Säger jag retsamt och vi skrattar.

Vid det här laget sken inte solen lika starkt på ytan och havet började bli mörkt.

"Vi måste hitta ett rev eller något att sova i" säger Kristian och jag nickar.

Efter cirka en halvtimmes simmande hittade vi äntligen ett tomt rev. Vi simmar dit och lägger oss till rätta för natten.

Jag är en sjöjungfru