Kapitel 2

42 3 0
                                    

*Under lunchen
Emelies perspektiv:
Vi hade inte gjort någonting utan bara fått träffa våra lärare och mentor för att sedan få våra scheman och veta vart alla klassrummen ligger. Ester och jag hade tur då vi båda fått samma schema och skåp bredvid varandra och slipper då vara själva men hela dagen har jag gått runt och tänkt på hur jag ska kunna ljuga för Dante att jag har ätit. Jag kan knappast skicka bild på Esters mat då han 100% kommer skicka och fråga henne också om jag ätit men jag V.Ä.G.R.A.R äta och spy upp det på skolan och när jag kommer hem är det för sent. Så jag får väll bara hoppas han inte säger någon eller frågar Ester även om jag vet att han kommer göra det och blanda in henne.
Till brorsan❤️:
Jag har precis ätit 5 köttbullar och en potatis till lunch<3
Från brorsan❤️:
Okej bra kan du skicka bild så jag vet Emmie?
Till brorsan❤️:
Vi gick precis från matsalen men lovar att jag skickar imorn då
Från brorsan❤️:
Ok braa Ludde hämtar dig idag måste jobba<3

Ja, jag ljög för Dante och till Ester sa jag bara att jag inte var hungrig och övertygade henne att det inte var något även fast inte verkade köpa det helt men det kan jag leva med.

*Efter skolan
När jag hämtat alla mina grejer från skåpet och kramat hejdå till Ester gick jag ut för att se Ludwig stå framför en svart snygg bil iklädd ett par svarta jeans med en grå hoodie och en rödblå väst han har på sig nästan varje dag.
-Heeejjj hur mår min favvo tjej idag då? Frågade han gulligt och sprang lite fjantigt fram till mig för att omfamna mig i en skön kram som även den varade länge. Ludde drog försiktigt ifrån kramen och pekade att jag skulle sätta mig bredvid honom i framsätet och jag rundade bilen och öppnade dörren hastigt för att sätta mig ner.
-Såeee hur har första dagen varit då? Frågade han igen men nu lite nervöst och hade sin blick på vägen.
-Ehhh den har väll varit okej, svarade jag bara men fick snabbt en blick kastad på mig från Ludde
-Du jag vet att din ätstörning är tillbaka men jag vill bara att du ska veta jag finns alltid här för dig Emelie och lyssnar så fort du vill prata men snälla säg att åt något i skolan eller innan? Säger Ludde och kollar på mig med stora stöttande ögon och klappar till mig på axeln. Jag lägger ner mina händer i knät och börjat stressat pilla med de och har min blick fullt fokuserad på vad jag gör med mina händer men väljer att svara även fast tårarna brinner bakom mina ögon.
- j-j-ja har inte ätit nått på två d-dar, lyckas jag få fram men fäller en tår och lutar huvudet lätt mot de kalla fönstret och hör hur Ludde suckar djupt och tar luft för att prata.
-Em vet Dante att du inte ätit idag? Svarar han oroligt men fortfarande med blicken fast spänd på vägen men kollar på mig ibland i några få sekunder emellanåt.
-Nej, Ludde de e bara så jävla svårt just nu och jag vill inte störa er eller Dante när ni har så mycket med musiken så jag skrev bara att jag hade ätit lite, fick jag ur mig men då brast de och tårarna bara rann floder och precis då bromsade han in och jag såg att vi var framme vid lägenheten på söder. Han släppte ratten och kramade om mig hårt och länge precis som jag älskar och släppte inte mig förrens 5min senare.
-Du kommer ALDRIG störa oss Em du är min bästa vän och Danstes syrra klart som fan vi bryr oss mer om dig än musiken.
-Kom vi går in och tar något att äta du måste iallafall försöka då blir båda jag och Dante glada, sa Ludde med ett leende på läpparna och tog ett grepp om min arm för att dra med mig men råkade komma åt ett av mina skärsår på armen som jag skar igår kväll.
-AJ, skrek jag högt då det gjorde riktigt ont men jag ville verkligen inte att han skulle få reda på mitt självskadebeteende då bara jag vet om det och har hållit det hemlig sedan förra sommaren alltså ett år.
-Oj förlåt har du skadat din arm i skolan idag? Frågade han och hade ett förvirrat ansiktsuttryck och hade blicken fast klistrad på min arm som jag försöker dölja men inte lyckas så bra med då Ludde direkt bara drar åt sig armen och drar upp ärmen på min kofta.
—————————————————————————-
Vad tror ni Ludde säger när han får reda på Emelies självskadebeteende?
Rösta och kommentera gärna

Kärleksbrev-Ludwig KronstrandWhere stories live. Discover now