Andas

74 3 0
                                    

Noels perspektiv:
Jag och boysen satt nere i Dantes källare och gjorde en ny låt. Vafan när kommer Lovisa hem klockan är något med 04. En dörr uppifrån hördes. Vi alla var oroliga så sekunden dörren öppnades så sprang jag mot trappan. Jag måste erkänna att Lollo är lite söt men hon har kille och min bästa väns lillasyrra, hon är Dantes lillasyrra.
Vi kom upp för trappen och Dante fråga massa frågor men Lovisa bara fnissar. Hon hade en kompis med sig, jag tror hon heter Emelie eller Emilia. Aja tjejen som var med drog med sig Lollo på hennes rum. Jag stod kvar en stund och tänkte på henne, Lovisa Lindhe.
————
Lovisas perspektiv:
Jag vaknade med värsta huvudvärken.
-Aj var det första jag sa.
-Bakis eller? Sa Emelie instigandes i rummet med tabletter i handen.
Jag svalde tabletterna och öppna min mobil. Värst vad många notiser från insta. Jag går in i appen och ser att jag hunnit lägga ut en bild inatt. Helt puckad var jag inte inatt iaf.
-Lovisa Lindhe köket nu!
Oh shit! Dante använder aldrig mitt hela namn om han inte är arg. Emelie kollar på mig och vi går till köket. Iallafall jag, Emelie gick hem när vi gick förbi hallen.

-Hej på dig Dante hur mår du?
-Lek inte dum Lovisa sätt dig vi måste prata.
Jag svalde hårt och visste att han ville prata om gårdagen.
-Jag såg att du både druckit och vapeat igår kväll? FÖRKLARA DIG! Det sista skrek han och slog handen i bordet.
-J-j-ja det gjorde jag. Det har inte mening att bli full jag skulle smaka lite och sen så bara
-Ta det lugnt jag ville bara att du skulle erkänna det och så ta det lugnt och andas.
Okej något är skumt med honom han brukar inte reagera såhär om inte jag ska få en utskällning av någon annan. Det kan vara mamma, pappa eller nej nej nej inte Sebbe han är så överbeskyddande. Inte för att Dante inte är det. BÅDA ÄR DET! Jag var tvungen att fråga.
-Dante varför är du så lugn? Är det någon annan som ska skälla ut mig? Eller slå mig? Kärlek är ju så att man slår varandra. Det sa iallafall Li-
Dante kollade på mig med stora ögon. Fuck jag råka försäga mig jag måste komma på något fort.
-SLÅR LINUS DIG?! Det var inte Dante som skrek utan Sebbe.
-Nej nej inte alls jag bara eehhh uhmmmm...
Jag sprang. Bort från Dante och Sebbe ut i hallen och nerför uppfarten från vårt stora hus. Jag kollar bak och vid ytterdörren ser jag både hur Dante och Sebbe ropar efter mig och ringer någon. Sen ser jag hur pappa och mamma kommer körandes. Helvete jag måste fly. Men vart?
———
Tw!
Jag sprang in i skogen och fram till min hemliga bänk. Jag satt där var rädd, ledsen och trött. Jag hade ont, ont i kroppen. Jag lyfte på stenen och lyfta upp en vass spegel bit som jag gömt där sen jag var 11. Jag satte biten mot min mage och drog den några gånger. Jag tog ett löv och torka bort blodet och började gå. Det började regna och tårarna vällde ner från mina kinder.
-Lovisa? Lovisa!
Jag vände mig om och såg Noel. Fina fina Noel som jag träffa på skolavslutningen efter flera år. Han har växt och blivit rätt så söt.
Jag sprang och krama honom. Gud han måste tro att jag är knäpp.
-Shhshhh ta det lugnt och andas.
-Tidshopp efter typ 40 minuter-
Jag och Noel satt och prata en lugn stund i regnet. Jag var genom blöt.
-Jag måste gå nu men häng på mig. Säger Noel och reser sig.
Han sträcker ut en hand och innan jag tar den kollar jag min mobil. Flera missade samtal från familjen. Precis när jag skulle ta hans hand får jag ett sms från Linus.
-Sms konversation-
Linus❤️: kom hit nu!
Lovisa: Varför då?
Linus: Är du trög kom hit.
Lovisa: Jag kommer
-sms konversation över-
-Jag kan inte Noel jag måste till en vän hejdå.
Jag sprang till Linus hus eftersom det låg i närheten. Jag knacka på dörren.
-Hej älskling säger Linus och börja kyssa mig.
Han hade druckit och var kåt. Jag var inte på humör men kunde inte säga nej för på något sätt visste jag att han ville väl. Jag kysste tillbaka men hela han smakade alkohol.
-Linus gubben ska vi ta en promenad istället.
-Okej då men då får du fan ta och lägga upp en bild på oss sen. Du lägger upp bilder på alla förutom mig.
-Jag försöker men du vet Dante och Sebbe är så-
Han slog mig på magen. Jag stelna till.
-Skärp dig gör något annat än bry dig om dem!
Jag nickade och han kysste mig.

Andas Lovisa andas

Dantes lillasyrra Där berättelser lever. Upptäck nu