Det du inte vet

46.

Felix:
Vi sitter utplacerade runt Oscars köksbord. Bredvid mig sitter Oscar med ett betryggande grepp om min hand under bordet. Mitt emot mig sitter Ogge med ett hopbitet ansiktsuttryck men han försöker att ge mig en lugn blick när han märker att jag iakttar honom. Vilket misslyckas eftersom hans käkar är så hårt spända så att jag nästan är rädd att de ska gå av.

På kortsidan av bordet sitter en poliskonstapel och på andra ändan av bordet sitter även Oscars föräldrar.

"Jag antar att ni vill veta vad som kommer att hända nu"

Säger poliskonstapeln och jag nickar ivrigt medan Ogge bara ger honom en lång blick i väntan på hans fortsättning.

"Er far är anhållen för misshandel, stöld och mord och det kommer att hållas en rättegång senare den här veckan som jag är rädd att ni kommer att behöva medverka på."

Säger han och min blick landar på Ogges stela siluett. Han biter sig i läppen och försöker dölja ilskan som bubblar upp men jag känner honom såpass väl att jag lägger märke till hur hans händer tar ett hårdare tag om bordskanten och hur han spänner kroppen nästan omärkbart.

Jag känner hur Oscar klämmer till min hand betryggande under bordet och jag ger honom ett snett leende som han snabbt besvarar.

"Vad händer sen?"

Frågar jag försiktigt med en svag röst som kommer ut i en något högre ton än en viskning. Polisen ger mig en förstående blick och jag känner hur Oscars ögon vilar på mig.

"Ni kommer att bli omplacerade till en ny familj. Vi är mitt uppe i letandet och vi hoppas att ni kommer att ha flyttat in i slutet av den här månaden"

Säger han lugnt och flackar med blicken mellan mig och Ogge.

"Du ser till att vi hamnar i samma familj va?"

Hör jag Ogge fråga med en orolig men bestämd röst och jag ser hur han spänner blicken i polisen.

"Vi gör allt vi kan. Du blir ju myndig i år och egentligen är det upp till dig om du vill bli omplacerad eller om du vill bo själv"

Säger han och jag ser hur en idé tänds i Ogges huvud på sättet han lutar sig tillbaka i stolen och fundersamt suger in underläppen mellan tänderna. Efter en liten stund så lutar han sig en aning framåt över bordet igen och slänger en snabb blick åt mitt håll innan han återigen tittar på polisen.

"Om jag lyckas hitta ett ställe, får Felix bo med mig då eftersom jag är myndig?"

Frågar han och polisen nickar svagt.

"Ja absolut."

Säger han och jag ser hur Ogge sjunker ihop en aning i stolen han sitter på.

"Men hur skulle jag kunna ha råd med en lägenhet? Jag har inga pengar"

Mumlar han mer för sig själv än för oss andra och jag ser hur polisen ger honom en förstående och empatisk blick.

"Du kan alltid skriva upp dig på kö till en lägenhet, det är inte ens säkert att något är ledigt. För om jag förstår det rätt så är Stockholm det enda alternativet?"

Säger polisen och Ogge tittar snabbt över på mig och Oscar. Min blick vilar redan på Oscar som ler ett litet leende vilket gör mig lugn. När jag tittar på Ogge så ser jag att han förstår. Jag vägrar lämna Oscar igen.

"Ja det är det"

Säger Ogge och ger både mig och Oscar ett betryggande leende. Han tänker göra allt han kan för att vi inte ska behöva lämna varandra igen.

"Jag förstår det men jag tänker ändå tipsa dig om att skriva upp dig på kö i andra städer också. Det är svårt att få tag på en lägenhet i ett rimligt pris i din ålder och det är lika bra att ha så många alternativ som möjligt."

Säger polisen och efter en kort stunds betänketid nickar Ogge ett osäkert leende och jag spänner blicken i honom.

"Det är bara för säkerhets skull, okej?"

Säger han riktat till mig och jag känner hur Oscar stryker med tummen över min handrygg för att lugna ner mig och visa att det är okej. Jag nickar kort mot Ogge och försöker att ignorera oroskänslan som stiger i bröstet.

"Oscar skulle jag kunna få en minut med dig?"

Hör jag plötsligt Oscars pappa säga och jag känner hur Oscar börjar röra sig bredvid mig innan vi båda inser att det är Ogge han pratar med. Ogge ger honom en fundersam blick innan han tillslut nickar och följer efter Oscars pappa ut ur rummet.