Vi hinner knappt komma utanför skolans gränser förrän Enestad närmar sig med hetsade steg. Jag gör mig mentalt förberedd och börjar möta dem. Min puls går upp i högvarv när de närmar sig, visst min puls brukar öka men det här är löjligt.
"Sandman!"
Väser Oscar Enestad fram och ger mig den mest hatiska blick han någonsin gett mig.
"Enestad!"
Härmar jag och knyter nävarna redo för att starta slagsmålet. Till skillnad från festen så gör Oscar Enestad likadant och måttar det första slaget mot mig. Jag hinner ducka på grund av ren reflex och vana och slår genast tillbaka. Snart har alla varsin i gänget och slåss som galningar. Allt som hörs är höga flämtnigar av ansträngning, stön av smärta när någon får in ett lyckat slag, stampande skor mot asfalten som cirklar runt varandra. Allt som känns är nävar som kommer i kontakt med någon annans kropp, hjärtats upphetsade slag och känslan av pendlande makt.
Smärtan i min ömma läpp blir värre när Oscar Enestad får in ett hårt slag. Dock tacklar min kropp smärtan med adrenalin och jag slår näst intill igenom hans mage med min spända näve. Han får ur sig ett döende ljud och det är som musik i mina öron. Jag flinar och ska precis sparka honom när ett par händer kraftfullt puttar mig bakifrån. Jag välter in i Oscar Enestad som håller sig för magen och vi slår i asfalten med en duns. Till min fördel så hamnar jag överst och ser på när Oscar Enestads ögon knips ihop medan hans näsa smärtsamt drar ihop sig så att läpparna följer med och visar hans tänder.
Redan innan jag hunnit vända mig om för att se vem anfallaren var och göra mig beredd på kommande attacker så har Ogge tacklat ner honom i backen. Det är ännu en gång samma kille som så många gånger rykt ihop med Ogge. Jag gissar på att de har samma status, bäste vän till ledaren. Hur som helst så sitter Ogge över hans mage och deras händer brottas om placeringar med målet på varandras halsar.
Mitt fokus hamnar åter på killen under mig då han smäller till mig över kinden. Smärtan ilar genom mig då adrenalinet avtagit en gnutta. Men genast ökar den i kraft igen när jag ser ner på hans ansikte, en Enestads ansikte.
Så jag smäller argt till honom över hans kind. Rörelsen gör att hans röda kind nu blottas för mig när hans huvud hamnar i en position som om han ser bort från mig. Dock är han snabb med att se på mig igen med en arg uppsyn.
"Jaså nu är du inte så trevlig längre va?"
Fräser han men i ett tonläge som bara vi kan höra. Han kämpar med mina händer som aggressivt försöker komma åt hans ansikte.
"Så du vill ha trevligt va?"
Flinar jag medan jag fortsätter bråka med hans flaxande armar. Hans ansikte tänder till i en irriterad och arg nyans över min kommentar.
"Det sa jag aldrig!"
Flämtar han ansträngt ut och jag flinar åt honom.
"Det behöver du inte! Det syns på dig gubben!"
Säger jag hånfullt och en gnistan tänds i hans ögon och helt plötsligt ligger jag istället under honom. Mitt huvud dunkar av överraskningen i den hårda marken och det är hans tur att se överlägsen och förbannad ut medan jag flämtar och flaxar för livet.
"Vill du ha det lite trevligt kanske!"
Morrar han fram och lyckas smälla till mig över kinden. Detta väcker mig ordentligt och jag lyckas vända oss igen. Jag sätter mig gränsle över honom och vet att jag nu har honom. Chansen att han med våld lyckas vända det här nu är liten, det krävs ett mirakel. Känslan är underbar och jag klämmer hårt mina knän in i hans revben. Hans händer har jag satt fast i marken och jag trycker bestämt till med händerna, knäna och rumpan samtidigt. Detta gör att han stönar till av antagligen smärta och obehag men jag kan ju välja att tolka det som något annat och använda det emot honom.
"Visst eftersom du bönar och ber så!"
Flinar jag som ett svar på hans tidigare fråga ifall jag ville ha det lite trevligt. Så för att praktiskt bevisa min kommentar så rör jag mina höfter minimalt framåt och låter de sedan falla bak igen. Oscar Enestads ögon spärras upp och han flämtar till.
Hans mun rör sig som för att prata men inga ord kommer ut. Jag flinar och försöker komma på ett diskret sätt att sensuellt störa honom. Vi är trots allt i syn för alla i tonårsgängen och det är riskabelt. Så jag låstas som att jag ska förflytta mig framåt då han krånglar under mitt grepp. När jag gör så ser jag till att lägga extra låg tyngdpunkt och drar därigenom min rumpa hårt mot hans nedre regioner.
Flämtet som nu lämnar hans läppar är högt och frustrerat. Men på ett helt annat sätt än resten av killarnas som gör dem när de undviker och försöker att döda varandra. Oscar Enestads flämtande stön är uppjagade som i sexuellt och jag flinar när han verkar bli sinnesjuk när jag börjar resa mig några centimeter för att sedan "råka" trilla ner på honom igen.
Jag ser på honom hur han anstränger sig allt vad han har för att inte låta som jag vill att han ska göra. Hans händer börjar tillslut att sluta vifta och trycker istället hjälplöst mot mitt bröst när jag vägrar sluta med mina dunkande rörelser emot honom.
Plötsligt hörs sirener och jag flyger ifrån Oscar Enestad. Det ljudet vet vi alla att det innebär problem och jag blickar runt på mina killar. De verkar någorlunda i skick för ensam flykt och jag skriker.
"Grabbar vi drar!"
Alla börjar direkt springa utom Ogge som ger den där latino killen en sista smäll innan han springer efter. Jag slänger en sista blick mot Enestads och skymtar deras ryggtavlor som springer åt motsatt håll.
Vi tumlar andfått in i huset och slår oss ner vid långbordet. Axeln kommer med förbandslådan och vi börjar plåstra om oss där det verkligen behövs. Som för Fimpen som lyckats få en kniv mot halsen.
Jag tvättar bara rent mitt sår på läppen och tar is mot kinden. En duns känns bredvid mig när Ogge slår sig ner.
"Förlåt för att han fick till en knuff! Jag borde ha tagit honom innan han fick chansen men han är hal! Jag tappade greppet om honom!"
Säger han ursäktande och lite bedjande efter min förståelse och förlåtelse.
"Det är lugnt Ogge! Han kom inte åt mig efter det!"
Jag klappar honom på axeln och hans ögon lyser upp av lättnad.
"Fan heller att han gjorde!"
Jag skrattar åt honom och flinar kaxig medan jag konstaterar.
"Plus jag fick övertaget på deras ledare!"
Ett övertag mycket större än du någonsin kan ana min vän, tänker jag med en suck.
----------------
Ja! 😂🎉Xx, M.
YOU ARE READING
Gängkriget
FanfictionTvå gäng som genom alla tider hatat varandra har ett ständigt krig på alla plan, hörn och kanter. Eller kanske inte riktigt alla hörn och kanter? Foscar bok av mal_is_a_human