Älskling (n.f)

åtta

Det är endast våra glada leenden, dem tighta klänningarna och det överdrivna sminket jag, Ebba och Emili bär som får in oss och Teo på Stockholms kanske kändaste nattklubb belägen i hjärtat av Stureplan. Vakten vet mycket väl att våra falsklegg som hävdar att vi alla är tjugotre, fyra år äldre, är lika äkta som Kylie Jenner och vi kan för första gången sedan Ebbas fantastiska plan att vi skulle försöka ta oss in på Spy Bar andas ut när han yttrar orden 'välkomna in'.

"Vi dog inte" utbrister Emeli när vi trängt oss in på dansgolvet och försöker röra oss i takt till musiken så gott det går bland alla flaxande armar och ben.
"Klart vi inte gjorde, vi är fucking bäst" svarar Ebba över musiken som donar och räcker oss alla varsin cocktail. Hur hon kunde bära alla dem är dock oklart.
"Chilla hybrisen" flinar jag och kollar mig omkring. Någon borde man ju känna igen.
"Oh lord, ni har redan förstört allt" suckar Ebba sarkastiskt och gör en spelat äcklad min åt kärleksparet som står med tungorna i halsen på varandra. Emeli och Teo som haft det lite struligt på sistone verkar ha löst det i alla fall.

"Oj, gud förlåt" säger en lång tjej med kortklippt, brunt hår och stannar upp i rörelsen att ta sig vidare i folkmassan. "Ni är också yngre va?" Fuck, det är nu vi blir tagna.
"Ehm, nej asså, vi ser bara-" börjar Emeli med darrig röst och verkar söka efter den försvunna Ebba med blicken, ifall något skulle hända.
"De lungt, jag är kanske också lite för ung. Vi ses" avbryter hon Emeli och ler snabbt innan hon dras iväg av någon kort, blond tjej med vad som skulle klassas som livsfarligt höga klackskor. Emeli kan återigen andas ut och kramar om Teo. Hon måste börja ta det lungt.
"Kolla inte bak" flinar Teo och utav reflex gör jag just det så fort så att jag för en sekund tappar balansen och nästan trillar ihop.
"NOPMA DET ÄR FRANSYSKAN" ropar en kille med krulligt hår, troligtvis inte från hiphop-gruppen, pojkbandet, jag lyckas stöta på vart jag än rör mig.
"HON ÄR INTE FRANSK OCH VART?" ropar en alldeles för familjär röst och den 'blonda' mittbenan dyker upp bland alla svettiga människor.
"DÄR, GO GET HER TIGER" ropar samma kille sarkastiskt och pekar mot mitt håll innan jag hunnit ducka. Den ropande killen får ta emot ett långfinger innan 'Nompa' beger sig mot mig. Oavsett hur mycket jag verkligen inte vill att det ska vara på det sättet så blir jag lite glad, väljer att inte fly och börjar långsamt gå mot den leende killen. 

"Till madame Mollie" ler Noel retsamt och räcker mig ett glas med champagne. "Ta den bara" fortsätter han när jag tvekar och jag tar emot glaset trots en viss motvillighet.
"Varför är du överallt?" ler jag tillbaka och tar en klunk av den bubblade, skimrande vätskan. "Och då menar jag överallt" Ett svagt skratt flyr den vackra killen framför mig.
"Hemligt" svarar han och håller pekfingret framför läpparna.
"Vi går ut, det är varmt" säger jag och tar armkrok med honom på väg mot utgången.
Noel nickar hälsande mot vakten när vi passerar, töntigt.

"Så vad har hänt sedan senast då?" En vanlig fråga för att starta en konversation.
"Du menar på mindre än en vecka?" flinar han tillbaka och lutar sig mot fasaden som utgör en del utav Birger Jarlsgatan. När det öppna cigarettpaketet räcks mot mig tar jag en och placerar den mellan läpparna i väntar på tändare. 
"Exakt" svarar jag bara och låter ögonen vila på hans koncentrerade ansikte som irriterat kollar på den krångliga tändaren.
"Varje person jag möter frågar om jag har tjej efter vår lilla konversation" säger han och rycker på axlarna och lägger handen i jeansjackans ficka när jag tagit emot den mörkgröna tändaren.
I nattklubben över oss går låten 'Woman' av Doja Cat igång och ersätter dem hårda tonerna med sina mjuka.
Det blir besvärligt även för mig när jag gång på gång försöker tända cigaretten. Ett tecken från gud att sluta röka möjligtvis? Han lägger en fri hand kring min som jag håller tändaren i och lutar ner ansiktet dem centimetrarna som skiljer våra ansiktet åt och låter mig tända mot hans giftpinne.
"Och då svarar du 'nej jag ligger bara med hon slampiga artonåringen när jag har tråkigt'?" frågar jag tyst, knappt högre än en viskning. En djup suck följd av rök får mig att vända min uppmärksamhet mot hans blåa ögon.
"Sluta säga så" ber han mig lika tyst tillbaka och ställer sig framför mig där jag står mot väggen.
"Men det är sant" Han är helt tyst ett tag och låter bara ögonen vandra mellan alla nedsläckta fönstren på andra sidan gatan.
"Om det var det, skulle du bry dig?" För några sekunder bryter han den intensiva ögonkontakten som tagit plats bara för att ännu en gång blåsa ut rök som långsamt singlar mot himlen.
"Jag vet inte" Långsamt lutar jag mitt ansikte och möter hans läppar i en alldeles för kort sekund innan han drar sig bak. Den nonchalansen och mitt obrydda jag som annars alltid spelar ett retsamt spel har lämnat mig för längesen.
Jag skulle fan kunna bli kär i honom, nej.
"Då twittrar du eller något när du vet" ler han försiktigt och går baklänges några steg innan han beger sig in på klubben igen.

Jag är chockad, tom, när en ny siluett dyker upp i natten några minuter senare. Nickar lätt med huvudet som svar till det glada och fulla 'hej':et. Granskar honom när han ställer sig bredvid och upprepar samma moment som både jag och Noel tidigare gjort, tar upp en cigg, placerar den mellan läpparna och tänder.

"Så du och Noel?" frågar han efter några minuter av kvävande tystnad. Tankarna går på helvarv. Det är inte jag och Noel.
Det kanske borde vara jag och Noel.
Alla gånger jag jävlats med honom och pikats känns avlägsna och fjärran bort. 
För en sekund var det bara jag, Noel och en mur av grå cigarettrök som skiljde oss åt tills jag inte visste.
Mitt slutgiltiga svar blir att skaka på huvudet och kolla Valter i ögonen. Det är det närmaste jag kan komma att berätta hur hans läppar mot mina kändes perfekta den sekunden det fick vara.

Hela världen börjar snurra när Valters ansikte långsamt sänkts mot mitt som Noels gjort inte långt innan. Hjärnan borde tvinga kroppen med stor mängd alkohol rusandes i blodet att rygga bort, ta avstånd från det som sker men allt är redan försent när mina och Valters läppar kolliderar i samma sekund som han jag önskar skulle stå framför mig ser från ett tiotal meter bort.

Helvete.

"Förlåt, jag ska inte störa" ropar han ut genom taxin han tagit plats i innan det gula fordonet och den sommarblonda mittbenan försvinner in i storstadsnattens fuktiga dimma.