Pussel | o.r

Kapitel 25

Veckorna går och skolan går väl hyfsat, jag är ”bortrest” från den andra skolan där hemma och här är jag bara på så kallat ”prov”. Jag kan göra precis som jag vill, jag får ändå inga betyg eller nått för det. Toppen. Skolarbetet jag och Saga gör, går framåt och vi är nästan klara, typ bara underskriften kvar. Några jobbiga saker då? Hmm, ja, jag var inlåst på mitt rum i typ fyra timmar igår, på grund av att Saga var hos Ogge, sen just nu är jag också inlåst här då alla är här, Saga, Felix, Ogge, Oscar och Omar. Det låter som om de har jätte kul och här sitter jag inlåst på mitt rum, kul. Något som gör mig fundersam är att Saga inte alls är speciellt glad längre, hon är så nere och deprimerad. Varför vet jag inte men jag måste få svaret innan det är försent, det har varigt så jävla nära redan och jag vill inte att hon ska gå igenom det igen. Jag känner mig som ett instängt djur i bur. När jag hör att Ogge säger hejdå och dörren stängs igen vågar jag mig utanför min dörr. Vilket inte var någon smart ide, för när jag öppnar dörren vänder sig Ogge och Omar sig om och jag stelnar till.

”vem är det?” säger Omar och Ogge ser lika chokad ut som jag.

”ehh, det är, eh?” börjar Ogge och Omar kollar undrande på oss.

”eh, jag är Hanna” säger jag och Omar kommer fram till mig, granskar mitt ansikte noggrant och slänger sedan en blick över hela mig.

”Jo, Johanna heter du” säger han och ler mot mig.

”tada” säger jag och lyfter en aning på armarna.

”men vad har du gjort med ditt hår? Och varför är du här?” säger han och jag suckar. Det var ju inte meningen att någon mer än jag och Ogge skulle veta men nu har han kommit på oss, så lika bra att dra hela sanningen.

”okej så här är det, Jag och Ogge, eh, okej, nej, jag kan inte du får berätta. Jag vet knappt själv vad vi håller på med” säger jag och sätter mig ner i soffan.

”okej, Johanna bor här för tillfället för att vi ska lista ut varför Saga är så deprimerad, och utan att avslöja för mycket så färgade vi Johannas hår lila, det skulle egentligen bli blont men det är en annan historia. Det är i alla fall lila för att Saga inte ska misstänka nått, Johanna spelar dessutom som i någon roll i skolan för att hon inte ska avslöja sig själv” säger han och jag kollar upp på Omar som ser helt oförstående ut.

”så så är läget, fattar du?” säger jag och han nickar långsamt.

”jag tror det” säger han och jag ler.

”bra, men du får inte säga nått till någon, okej?” säger jag och han nickar.

”okej” säger han innan han går mot dörren och försvinner ut efter att ha sagt hejdå. 

”skulle inte jag säga till när du fick komma ut?” säger Ogge med ett flin i ansiktet.

”jo, men eftersom dörren smälldes igen så trodde jag alla hade gått. Förlåt då” säger jag och han skrattar.

”aja, vill du ha mat nu?” säger han och jag nickar.

”ja, jag är hungrig” säger jag och han försvinner in i köket. Jag sitter kvar i soffan och säter på Tv:en. Efter ett tag ropar Ogge att maten är klar, vi äter, skrattar, pratar och sätter oss sedan i soffan innan jag somnar där. Det har varigt en lång dag instängd inne på mitt rum och sedan jätte god mat, och soffan är väldigt skön så varför inte somna när man har chansen.  
__________________________________________

(Kort kapitel sorry! Men behöver börja nästa kapitel på ett speciellt sätt så vill jag avsluta det här och börja på nästa ;) så vet ni, ha det bra!)