Kärlek vid första ögonkastet, eller?

"Jag hade inte sagt något om jag inte menade det..."

Efter ett par mer rundor av fånga flaskan beger jag mig ut till köket, jag behöver en paus från allt. Till min lättnad är det tomt. Jag känner mig lite lullig men sveper ändå ett glas med någon form av blandning. Det fräter i halsen och känner mig helt plötsligt väldigt ostabil. Jag hoppar upp på köksbänken och bara sitter där ett tag för mig själv. Det är skönt att komma bort från det mesta av oväsendet och alla människor för en stund. Musiken dunkar dämpat i bakgrunden och jag sitter helt stilla och andas. In och ut.
Plötsligt hör jag hur några närmar sig, någon och jag tittar upp.

Cassius breda figur täcker ingången till köket och jag känner redan hur värmen stiger till mina kinder. Fjärilarna är som galna i magen och jag slår vad om att mina kinder är knallröda. Jag kan bara inte hjälpa det efter det som hände under snurra flaskan. Cassius går in i köket och höjer förvånat på ögonbrynen när hans blick hamnar på mig på köksön. Jag försöker att rycka nonchalant på axlarna men lyckas förmodligen rätt så dåligt för jag kan se hur det rycker i Cassius mungipa. Fan. Piss. Varför är jag så dålig på sånt här?

"Behövde en liten paus bara" Säger jag och ser mig omkring i köket, plötsligt verkar det vara mycket mer intressant och jag inspekterar noggrant varje liten detalj, allt för att undvika Cassius heta blick. Cassius kommer närmare.
"Samma faktiskt" Säger Cassius och förvånar mig genom att luta sig mot köksbänken mittemot där jag sitter. Jag nickar skakigt men återtar sedan snabbt kontrollen. Fan, så desperat kan du ju inte va Sam! Var finns självrespekten?!
Det går ett tag i bekväm tystnad, Cassius lutad där mot luckorna, och jag på köksbänken. Det ända som hörs är den avlägsna musiken och våra andetag.

Tillslut tar jag mod till mig och ställer den frågan som verkar gnaga i bakhuvudet på mig ända sen snurra flaskan.
"Menade du det du sa?" Frågar jag och kollar upp i taket. Min röst är lugn, stabil. I ögonvrån ser jag hur Cassius trycker sig ifrån skåpen och kommer en aning närmare.
"Såklart, varför skulle jag inte?" Hans röst är närmare nu, men jag vågar inte kolla åt hans håll så min blick är fäst i taket, som fastklistrad.
"Jag vet inte, bara, äh skit i.." Säger jag och suckar. Cassius står så pass nära mig nu att jag kan känna värmen från honom mot min nakna hud.
"Varför skulle jag inte mena det?" Andas han fram precis vid mitt öra så att jag får gåshud och darrar till.
"Jag är inte den snyggaste tjejen av dem" Får jag fram och möter tillslut Cassius blick, han står precis framför mig och ser djupt i mina ögon.
"Och vad är det som får dig att tro det? Ser du inte hur alla trånar efter dig? Jag hade inte sagt något om jag inte menat det..." Jag nickar skakigt och allt jag kan tänka är på hur farligt nära avståndet mellan våra ansikten är. Cassius ser undrande in i mina ögon och jag rynkar på pannan. Som om han kommit på sig själv skakar han lätt på huvudet och skrattar lätt åt sig själv. Jag känner hur ett fånigt leende börjar klistras fast på mina läppar och misslyckas i mitt försök att dölja det. Cassius besvarar leendet och han har nåt lekfullt och levande i blicken. Stämningen blir genast intim. Jag känner hur jag börjar andas långsammare och all alkohol är som bortblåst ur kroppen, jag känner mig helnykter. Hans ansikte kommer om inte ännu närmre mitt.
"För mig är du alltid den hetaste av alla, ingen går att jämföras med dig" Viskar han mot mitt öra och rodnaden lägger sig mjukt på mina kinder så jag ryser till. Jag tror att jag också börjar dras mot honom. Mina händer hamnar i hans nacke och upp i hans hår, och Cassius drar ena armen runt min midja och har den andra stadigt på köksbänken. Jag sväljer och lutar mig om inte ännu närmre. Han utstrålar värme och det är omöjligt att hålla sig ifrån. Hans doft slår mig som den allra ljuvaste och får mig att vilja gosa in mig i hans... Nej, sluta nu Sam. Cassius läppar är fylliga och lockande och hans intensiva och obeskrivligt heta blick gör det inte direkt lättare för mina nerver att hålla sig i styr. Jag tar ett skakigt andetag och det är som nyår i min mage. Men just när vi är så nära varandra som det bara går så hör jag röster precis utifrån köket, närmande. Jag grips av panik och vi båda dras genast ifrån varandra för att skapa ett rimligt utrymme mellan oss, vänner.