Beck - Josef och Alex

Kalla kroppar

Alex vaknade, varm och svettig. Hon fick panik, hon var instängd i ett täcke och en filt. Hon sparkade så mycket hon orkade och fick av dem från hennes kropp. Hon tog djupa andetag, knäppte upp sina jeans och sparkade av dem. Hennes temperatur gick upp och ner, nästan som humörsvängningar... hennes feber gick ner just nu, och det betydde att kroppen kämpade emot sjukdomen med sin värme. Men om det var roligt för henne, knappast.

Hon försökte resa på sig, kom precis upp, och hon kastade bort sina jeans på golvet. Hon tog sig i pannan, svetten rann och hon var helt blöt. Hon tittade runt i rummet, hennes garderob som var helt suddig över sitt disiga huvud och ut över sängen med de mörkblåa påslakanen. Till väggen, klockan var 16. Hon tittade framför sig och ögonen föll på nattygsbordet. Hon sträckte sig efter lappen, ett kort text från Josef. Hon såg inte mycket av det som stod, men hon fattade innebörden och log inom sig. Hon tog vatten glaset och drack av det. Halva glaset, men halsen var fortfarande torr och smakade dåligt. En riktig febersmak i munnen.

Hon satt på kanten en stund, svettades och andades tungt, hon behövde få av sig kläderna innan hon skulle dö av överhetta. Hon drog av sig tröjan och slängde den över sina jeans. Hon tittade ut genom dörren, mot badrummet. Hon behövde ta en kalldusch, helst för 10 minuter sedan. Hon försökte resa på sig med sitt snurriga huvud. Hon lyckades nästan, hon virrade runt och allt snurrade. Hon la sin hand mot väggen och följde den så långt som gick, ut genom dörren. Sedan fäste hon blicken på badrumsdörren för att veta vart hon skulle ta vägen, för allt i hennes syn var suddigt och rörde på sig. Hennes kropp orkade snart inte mer, den kommer falla ihop. Hennes knän och hennes ben... hon kände bara smärta genom dem. Smärtan som skiftade i värme och svett.

Hon hängde sig i handtaget till badrumsdörren och öppnade. Hon gick nedböjt fram till handfatet först, för att spola iskallt vatten på handlederna och börja nedkylnings-experimentet så fort som möjligt. Hon blundade samtidigt som vattnet rann över hennes handleder och underarmar. Hon satt på knä framför handfatet, armarna ner i fatet och över sitt huvud. Det snurrade i hennes huvud, yrsel och illamående. Hon skulle kräkas snart av värmen. Hon ville spy, hon ville känna lättnad. Om det skulle hjälpa det visste hon inte, men det kändes som det skulle göra det. Men hon lät bli att testa teorin.

Hon öppnade ögonen när hon inte längre kände sina handleder av kylan. Hon stängde av kranen och tog småsteg till duschen. Hon behöll underkläderna på, hon orkade inte ta av sig det. Hon behövde kyla, och det var nu! Hon satte på kranen, drog värmen från 35°C till 18°C. Hon satte sig på golvet med vattnet rinnandes över hennes kropp. Hon slappnade av en aning, kylan strålade genom henne. Mötte värmen och tog kol på den. Hon visste att det var en dålig taktik det hon gjorde. Om bara några minuter skulle febern säkert stiga igen. Hon skulle bli kall igen, kallsvettas, frysa till döds och kylan återupplivas. Men hon brydde sig inte, det går inte att tänka på 'senare' i just det här ögonblicket. Kylan var hennes bästa vän just nu.

Hon blundade, njöt av den iskalla känslan som mötte hennes brännvarma kropp. Hennes huvud slappnade av en aning, några klara tankar som lyckades tränga sig förbi yrseln och illamåendet. De nästan hallucinationer som dykt upp i huvudet på henne. Hon njöt av mörkheten bakom ögonlocken, hon kunde bara lyssna på ljudet från vattnet som forsade över henne. Hon blev tyngre och tyngre, lutandes mot ena duschväggen. Hon sträckte fram sina armar, in i vattnet som bara nådde hennes underkropp annars. Hon gick in i vattnet för att få hennes ansikte och hår blött, sedan backade hon tillbaka till väggen. Och blundade, somnade nästan till ljudet av vattnet och hennes varma andetag.

Alex vaknade till av att någon ställt sig i duschöppningen. Hon kisade och möttes av en orolig och rädd Josef. "H3lvete, Alex!" sa han i panik, stängde av vattnet och drog ut henne. Han greppade en handduk och la den runt henne. Alex tittade runt sig, snurrig, yr, kall och illamående. Hon mötte ett par mans ögon som hon kände igen, Martins ögon. Han stod och höll sig för munnen, han hade inte förstått förens nu allvaret i Josefs panik och orolighet på jobbet. Han hade inte trott att det skulle vara så seriöst. Han stod bara och bevittnade hela händelsen, fastfrusen i dörröppningen till badrummet. "Du är iskall!" utbrast Josef fort och bar upp henne i sin famn. Hans ord ekade i hennes huvud, hon kände att hon var kall. Kylan hade återupplivats, febern steg igen. Kom krypandes över hennes kropp, åt upp henne inifrån. Tog kol på allt i form av värme och liv inom henne, det dog ut snabbare än någonsin.

Josef gick ut från badrummet, fort och kvickt med Alex i famnen. Martin vimsade runt lite, visste inte vad han skulle göra riktigt. Han slängde av sig sina saker i hallen letade efter något som kunde hjälpa henne. Men han lyckades inte så bra. Han tog istället Josefs väska som de hämtat hos Josef med kläder, han slängde in den i sovrummet.

Josef satte henne på sängen, puttade till dörren för att kunna ta av Alex sina blöta underkläder. Han satte på henne ett par torra trosor, sket i bh:n. Ingen kvinna vill ha på sig en hemma ändå hade han lärt sig av Alex. Han satte på henne ett par mjukisbyxor som han hittade i hennes garderob. Sedan drog han av sig alla sina kläder från sin överkropp. Han satte på henne hans tröja och hoodie. Han tänkte att det var varmt redan av hans kroppsvärme. Bäst att börja så direkt. Han rotade lite i hennes lådor, letade upp ett par raggsockor och satte på henne dem.

Hon satt och bara väntade på något. Hon visste inte vad men hon satt där under tiden som Josef satte på henne saker. Hon skakade och det droppade från hennes hår, gjorde allt blött omkring henne. Josef tog handduken som låg bredvid henne, han kramade ur hennes hår med den. Sedan slängde han den bara på golvet, brydde sig inte om något annat än Alex. Han tog filten som låg bakom henne och la den runt henne. Sedan bar han upp henne till sin varma och nakna överkropp. Han tittade ner på hennes bleka och iskalla ansikte. Han kysste hennes varm-kalla panna med sina varma läppar. Tårarna satt i halsen på honom, nära på att komma till hans ögon och rinna ner över hans kinder. Men han höll tillbaka dem, för Alex skull och för sin egna.

Han puttade upp dörren, gick ut med henne till soffan och la ner henne. Hon blundande redan. Hon nappade efter luft av kylan som strålade genom henne. Gjorde det omöjligt för henne att andas normalt. "Kan du hämta täcket?" frågade Josef i panik till Martin. Han var redan påväg till sovrummet för att hämta det...
Martin räckte fram det till Josef som satt vid hennes sida. Han la det över henne, lutade sig framåt och kysste hennes blåa läppar. Värmde dem med sina varma, eller om det var hans som blev nedkylda av hennes. Han visste inte.

Efter en stund la Josef sig ner bredvid henne. Under täcket och mot hennes kalla kropp. Han drog henne närmare honom, försökte värma henne så gott han kunde med tårarna krypandes ut från hans ögon. Han kunde inte hålla inne dem längre. Det gick inte, de började sakta rinna ner över hans kinder men han tänkte bara på att Alex skulle bli varm. Hans varma bröstkorg mot hennes kalla. Hans varma nacke mot hennes kalla ansikte. Han höll om henne, hårt och varmt. Drog sin hand fram och tillbaka på hennes arm för att få upp hennes temperatur, den andra armen låg runt henne. Höll fast henne intill sig, hon skulle ingenstans. Även fast hon inte skulle lyckas att komma någon annanstans.

Martin tittade på klockan. 17:04. Kanske han borde ringa till akuten. Något var inte alls bra med henne, om det var allvarligt eller inte... det visste dem inte. Men det var inte en vanlig feber, det var något helt annat och på en helt annan nivå. "Ska jag ringa akuten, Josef?" frågade Martin tyst. Josef ville inte tänka på tanken att det kanske skulle behövas. Han visste att Alex inte skulle uppskatta att han hade gjort det om det inte var väldigt allvarligt. Han tyckte själv det var läskigt och allvarligt. Men han skakade på huvudet. "Jag gör det om hon inte blir bättre..." bestämde Josef. Martin nickade förståeligt. "Ska jag stanna här?" frågade Martin men bemöttes av Josefs skakade på huvudet. "Det behöver du inte, jag ringer imorgon. Jag kommer inte in imorgon till jobbet, om det är okej..." viskade Josef. "Såklart, jag gör en macka till dig och ställer på bordet..." sa Martin och gick till köket. "Tack!" log Josef. Han tittade på Alex, hon var helt borta. Hon skulle inte svara om han än försökte. Men han testade inte, ville inte bekräfta sina tankar, så han lät bli medans hans varma kropp sakta kyldes ner av hennes...