Foscar (kärlek eller ej?)

Kapitel 10

Oscars perspektiv:

"Jag vet att ni två gillar varandra mer än bästa vänner!" Säger Mia plötsligt jag tappa nästan hakan.

"Mamma!" Utbrast Felix jag tog tag i hans hand hårdare för att lugna ner honom. Dock funka det inte.

"Oscar inte!" Det var det ända jag uppfatta men något säger mig att han sa ganska många mer ord än det.

"Jo, det är han. Jag ser hur han ser på dig." Sa Mia lugnt och ler mot mig och Felix. Jag skaka på huvudet jag fattar ingeting längre. Vadå jag tittar inte på Felix så mycket. Okej, jag måste erkänna att jag kanske gör det. Men om jag inte tittar så kanske han är borta eller kanske behöver hjälp..Ja,ja jag vet jag suger på att ljuga.

"Va? Vad pratar vi om? Pratar vi om mig?" Frågar jag tittar på dom med en förvirrad min. Jag har en stor gissning att vi pratar om mig. Om mig och Felix med tanke på vad jag uppfattade av hela samtalet.

"Inget Oscar hon är bara lite knäpp." förklarar Felix han tecknar allt till mig och ser på hans mamma som sitter där och har ingen aning om vad vi pratar om. Jag fnissa med Felix.

"Vad sa du Felix?" Frågar hon och tittar på mig och Felix med en förvirrad blick.

"Att du är världens bästa och smartaste mamma!" Förklarade han med en förstående min. Det gick bara någon sekund innan jag och Felix låg på golvet och skrattade våra ASS ut.

Efter maten i Felix's rum:

"Så Felix vad hände igenkligen?" Fråga jag och satte mig på sängens kant. Faktiskt på samma ställe som förut innan jag blev dragen till studion.

"Jag vet faktiskt inte Oscar.." Svarade han och satte sig bredvid mig.

"Vad menar du? Vet ingen vad som har hänt?" Fråga jag samtidigt som jag tog Felix's sovkudde och satte mig längst mot väggen.

"Nej så klart vet man det men det ända jag har fått veta är att du var i koma." Förklarade Felix jag nicka långsamt och försökte få in allt. Jo visst det var ju inte mycket att få in men jag menar jag var i koma! Jag kunde ju dö! Felix satte sig bredvid mig tätt. Kanske lite väl tätt. Jag tog upp min telefon och gick in på Insta för att kolla om något nytt har hänt. Det hade inte hänt så mycket men jag hade fått en bild från Omar. På bilden var en sovande Ogge med texten 'I almost feel sorry for him..:/'. Jag skratta lite tyst för mig själv och kommentera 'Du kör ju sönder honom bro!;)'. Felix luta sitt huvud mot min axel. Jag har dock inget problem med det så jag låter hans huvud ligga där och kolla på min telefon. Men plötsligt säger han skrattandes

"Du vet att det är spegel bild på din mobil va?" Han tar bort sitt huvud och jag lutar mig som han satt. Spegelbilden var riktad rakt mot min mage.

"Tyvärr hade du tröja på dig så jag kunde bara se din tröja." Säger Felix och det ser ut som han suckar. Jag ler snett mot honom. Han ropa något precis som om jag hade frågat honom något. Jag kolla på honom med en förvirrande min.

"Mamma bad oss åka till affären och köpa liter saker." Jag nicka glatt det är något med mig och shoppa.. Jag råka bara tycka det är roligt att hitta något man vill ha och sen ta med det hem. Den känslan asså!

Affären någon minut senare:

"Så vad exakt skulle vi köpa?" Fråga jag samtidigt som jag gick fram till Felix som stod En bit bort.
"Um.. Ärligt talat har jag ingen aning..." Svara han och titta ner på golvet som verkade vara riktigt intressant för honom just nu.

"Va? Vad menar du?" Jag är inte arg på honom utan mer väldigt förvirrad. Jag gick närmare honom och satte min ena arm runt honom och lät den andra dingla ner längst min kropp.

"Min mamma sa 'Felix? Kan inte ni åka och köpa lite saker åt mig?' Jag tänkte aldrig på att fråga vad." förklarade han väldigt desperat för att bli förlåten. Men varför skulle jag säga förlåt? Han har ju inte gjort något fel. Detta är väl inget stort problem egentligen.

"Du Felix, du kan ju bara skicka ett meddelande och fråga vad. Detta är inget stort problem." Jag försökte se hopp full ut han log lite mot mig och tog upp hans telefon och börja skriva ett sms. Jag bestämde mig för att kolla in den här affären. Det ser ut som en helt vanlig affär. Det finns bröd, smör,ost och massa mer. Det som brukar finnas i affärer. Jag gick tillbaka till stället där Felix hade stått. Men han stod inte där längre, oh Felix!

Vad gör du?" Kom Felix hoppade in framför mitt ansikte. Jag hoppa till av rädsla. Vad var det bra för? Jag slog en sur blick mot Felix. Fast min ilska varade inte länge. Felix som hade börjat skratta lugnade sig samtidig som han tog tag i min hand och drog med mig genom affären fram till godiset och drickorna.

Mamma sa att vi får köpa what ever vi vill bara vi köper grädden och mjölken som hon hade glömt och köpa. Och eftersom hon gav mig en hundra lapp på vägen ut så kan vi köpa godis!!" Förklarade Felix och log brett. Jag skrattade lite lågt och skakade på huvudet. Felix har aldrig varit så ekonomiskt.

Hemma hos Felix:

"Kväll pojkar?" Va? Vad mena hon? Måste bu gå och lägga oss? Redan? Vad i hela friden?

"Va? Lägga oss? Redan?" Jag växla min förvirrande blick mellan Felix och Mia. Dom börja skratta och jag förstod att jag missa något ord. Jag kila mig på huvudet och titta ner i marken. Fast inte många minuter senare tryckte Felix försiktigt upp mitt huvud och sa

"Äh det var inget viktigt kom nu!" Och drog med mig till övervåningen.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Hej!
Jag blev inte så jätte nöjd med detta kapitel. Men hoppas att du tycker att det var bra ändå! :)

Hejdå!😽