Dags för förändring

32 1 0
                                    

Hon sätter på tvättmaskinen för att sedan fortsätta med dammsugningen.
Hon skulle ta död på de dammpartiklar hon inte orkat få bukt med för några dagar sedan.
    När hon städat färdigt känner hon sig nöjd.
Så nöjd att hon beställer en tid hos frisören för tvätt, klippning samt föning.
Så fort hon lagt på luren ringer det igen.
    "Hej, tack för senast." säger Maja i telefonen.
Hon låter glad, mycket glad med en röst som vill uttala allting på en gång.
"Vad du låter andfådd."
Hon berättar att hon är jättenöjd.
Ridläraren hade gett henne bäst poäng i gruppen. Därför hade de tagit ut henne bland de bästa för hopptävlingen nästa månad.
  " Kan du tänka dig?" Hon bubblar av glädje.
   " Vad kul, jag är så lycklig för dig."
    "När blir det?" Anja hör knappt vad hon säger av lycka. "
"Nästa månad den 7 December, lova att ni kommer."
"Absolut, det vill vi inte missa." svarar Anja glatt

När hon lagt på luren är hon så stolt över Maja. Ridningen var ett av hennes stora intressen .
     På dagarna jobbade hon som socialsekreterare. Hon kunde få den vekaste människan att bli stark. Humorn, tålamodet samt de snälla glädjande ögonen gjorde en alltid lika glad.
  Hennes sambo var lite säregen.
Allvarlig, men mycket rar och hjälpsam.
Behövde man hjälp ställde han alltid upp.
Johan var jämngammal med Maja fyrtiofem.
Barn hade de aldrig skaffat. Anja hade aldrig frågat heller. Ett antal gånger hade Maja berättat att de kände sig för upptagna.

Anja har bara sett Maja rida en gång.
Mod, stort mod ska till för att sätta sig på ett sådant enormt djur. Hon hade stått där i nästan chocktillstånd, på gränsen till att hon knappast vågat titta.
Det hon såg blundade hon mest för. Hon som knappast vågade hoppa jämfota på trappen i lägenheten.
    Hon beundrade sin väninna för att ha ett sådant mod inbäddat med elegans och kunnighet i ett.

Hon tittar på sin spegelbild lite avvaktande hos frisören.
   De blåa ringarna under ögonen ville inte ge med sig. Det kastanjebruna håret hade inslag av skimrande rött. Hon hade hennafärgat håret sedan ungdomen.
   Henna är en buske som växer i torra och varma klimat. Den innehåller ett ämne som utsöndrar en rödorange färg.
"Hur ska vi klippa idag"? frågar den snygga , unga,välstylade frisörskan.
   Anja sväljer hårt.
Sedan svarar hon med ett enormt mod.
"Du har fria händer.
"Tjejen ler, tackar och börjar klippa.
Anja sitter som fastklistrad, vågar knappast titta upp.
  "Varsågod, då var det klart". säger hon glatt.
Anja tittar sakta upp, först kisar hon lite hennes hjärta slår i multislag.
"Vågar inte." säger hon till frisörskan.
Tjejen skrattar friskt.
"Faktiskt, så klär det dig. Jag är mer än nöjd". Slutligen slår hon upp ögonen helt och tittar på sig själv.

I spegelbilden möter hon en ny sida av sig själv. Feminin, vacker. Frisyren är kortklippt i nacken. För att sedan forma in hennes höga kindben är sidorna lite längre.
Hennes ögon framhävs på ett bra vis.
    Ena sidan av luggen är lång och tuff samt ger hela frisyren ett luftigt intryck.
"Tusen tack, jag är så nöjd".
"Och så framhävs din vackra hårfärg ännu mera i denna korta frisyren" säger hon


När hon kommer ut känns det som om hon skulle kunna göra allt. Hon känner sig starkare än på länge. Nu hade hon fått ett nytt utseende, det borde ge henne nya krafter till att gå framåt.

Mobilen ringer, hon är så inne i sin nya stil att hon inte ens bryr sig om att titta vem det är.
"Ja, det är Anja"
   Det uppstår en tystnad på andra sidan.
"Hej, det är Mats. Stör jag?"
"Nejdå, svarar hon glatt. Jag bara slappar framför teven".
" Jag undrar om du vill komma hem på lite fika imorgon? Skulle behöva lite inredningstips, om du kan och vill förstås"?
Hon minns knappast vad hon svarat.
  Just nu känner hon en sådan glädje , som ett barn inför julafton.
Varför vet hon inte.
Kanske för att hon har fått en ny frisyr. Hon kände sig rofylld och glad.

Du klarar allt och lite tillWhere stories live. Discover now