So, what now?

Kap 23

Skolan såg nästan suddig ut när  jag körde in på parkeringen nästa morgon. Jag hade bara sovit en halvtimme inatt. Newt skulle inte ens komma till skolan idag, skolkare.
Vi hade kämpat med att få ihop ett nytt dokument hela kvällen. Jag vet inte hur många gånger han hade sagt till mig att jag bara hade tryckt ner en tangent när jag hade skrivit.
Sakta tog jag mig ur bilen och kände hur vinden lätt blåste genom mina tunna kläder. Darrande gick jag upp för de stora entré trapporna och in i skolan.
Elever gick i tajta klumpar kanske både för att 1 det var en stor skola och lätt att tappa bort varandra eller 2 det var kallt inne. Jag drog jackan tajtare och la armarna i kors över magen. Brad stod och pratade med matte läraren några skåp bort. Jag log när jag gick förbi dem och öppnade mitt skåp. 

"Kom till mig efter skolan så fixar det sig" Jag sneglade på Brad som nickade ivrigt mot läraren. Hon gav honom en klapp på axeln och gick sedan. Brad mötte min blick. 

"Har du tid en stund innan lunch att plugga?" Brad lät stressad. Jag nickade lätt och hängde in min axelväska. 

"Vad pratade ni om?" Sa jag och stängde skåpet efter att jag hade plockat fram engelska material. Brad suckade lågt och ställde sig mot några skåp.

"Ändrade planer, jag kommer göra provet efter skolan, idag" Sa Brad tittade efter elever som passerade oss i korridoren. 

"Varför då?" Jag kände lite skuldkänslor för att jag inte hade kommit i tid igår, för att hjälpa Brad med att plugga matte. 

"Hon ska inte vara här imorgon och jag behöver dessutom inte ha lika mycket rätt som jag egentligen skulle ha fått behöva" Sa Brad och började se lite orolig ut. Han kollade förbi mig hela tiden. 

"Okej, men det är väl klart att jag hjälper dig sen" Sa jag men Brad hörde inte. Eller han svarade iallafall inte. Jag rynkade ögonbrynen och vände mig om. Elever gick, morgontrötta och förberedda inför deras första lektion på dagen. Jag vände mig tillbaka emot Brad och knäppte med fingret. 

"Vem letar du efter?" Sa jag och nästan spände blicken i Brad och fick ögonkontakt. 

"Newt, förlåt Rinn" Sa Brad och höll om min över arm med sin fria hand. I sin andra hade han jackan i ett stadigt grepp. Jag gav honom blicken 'det gör inget' och kände värmen från hans hand. 

"Newt skolkar, och att du inte fryser?" Sa jag till Brad samtidigt som vi började gå till dagens första lektion. Han ryckte bara på axlarna och slängde jackan över hans ena axel. 

"Newt brukar inte skolka lika ofta som vi gjorde i lågstadiet, inte hans stil att skolka längre menar jag" Sa Brad och öppnade dörren till salen vi hade engelska i. Jag gick in först och satte mig på min vanliga plats. 

"Det blev sent igår" Mumlade jag för mig själv. 

"Vad sa du?" Sa Brad och slog sig ner vid bänken bredvid mig. Jag hajade till och mötte hans blick. Han log och hade min fulla uppmärksamhet. 

"Vi jobbade hela natten med gruppuppgiften och han var för trött för att komma idag, därför är han inte här" Sa jag utan att blinka och log snett tillbaka. Det var något som förändrades i Brads ögon men jag hade inte chansen att fråga vad han tänkte på. Läraren sa godmorgon och lektionen började. 

Jag hade inte hunnit besöka skolans bibliotek förens nu. Men det var heller inte något att se fram emot. Det var ett helt vanligt bibliotek, massor av böcker, få elever. Rättare sagt var det inte så populärt att sitta och plugga här inne, vilket gjorde det lättare att plugga! Mindre människor = Prata lite högre än en viskning. Jag såg på Brad som satt vid min högra sida och såg på mig miniräknare. Han visade mig svaret han hade fått fram och jag nickade. 

"Svaret är nog det minst viktiga här Brad, hur du fick ut svaret är det som räknas" Sa jag och pekade på hans anteckningsblock med få uträkningar och fler svar. Han la huvudet på min axel och la sin penna på blocket. 

"Orkar inte, vi har snart suttit här i två timmar" Sa han och tog mig mobil och såg på klockan. Jag tog tillbaka den när jag såg att jag hade ett missat meddelande från Josh.  Brad satte sig upp och såg på medans jag läste det. 

"Vad skriver han?" Sa Brad och vände sin kropp på stolen han satt på mot mig. Jag log snett. 

"Inget" flinade jag och la ifrån mig mobilen. Han rynkade pannan. 

"Sluta le och hjälp mig med matten" sa han och vände sig tillbaka mot bordet och tog upp sin penna. Jag suckade med ett leende och pekade på en uppgift. Brad log när han började skriva i sitt anteckningsblock och sneglade mot mig. 

"Vad?" sa jag och kunde inte låta bli att skratta. 

"Du vet att du är min bästa vän va?" sa han och la en hårslinga bakom mitt öra från mitt ansikte.