Allt jag kan tänka på är dina läppar mot mina. Hur dina händer rör sig över min kropp. Kläder som slängs av. Plötsligt. Fel. Något är fel. Riktigt fel. Jag drar ifrån, tittar upp. Tittar upp för första gången.
En decimeter från mig står Emil. Vad gör han där? Andas tungt, andfått. Svullna läppar. Hjälp. Emil. Ljusa ögon. Inte mörka. Inte dina. Emils. Emil. Alice. Vad har jag gjort?
Kvistar som knäcks bakom mig. Vänder mig om. Världen, den går i slowmotion. Ett hackigt andetag.
"Vad fan?" En röst som har nära till gråt.
Tårar strömmar ner från mina kinder. Du backar bakåt, tårar i dina ögon. Besviken. Du ser besviket på mig. Vad har jag gjort?
"J-jag kan f-förklara!" Min röst viker sig, jag störtgråter. Vad har jag gjort? Vad fan har jag gjort?
Jag kan inte förklara, aldrig. För vad har jag gjort?
Du börjar springa, springa bort från allt. Bort från mig. Jag springer efter, endast klädd i underkläder. Bryr mig inte, för du är påväg bort. Min syn är oklar, suddig. Tårar som smakar salt, kan inte gå rakt. Världen har fortfarande ett vackert filter, men det är inte vackert. Aldrig, någonsin.
För det enda som är vackert var du, bara du. Du är borta, borta på riktigt. Och jag sjunker ner på marken och min nakna hud träffar den kalla asfalten.
Alice kommer aldrig förlåta mig. Du kommer heller aldrig förlåta mig. Jag är helt ensam, ensammast i världen. Kanske var det såhär det skulle sluta, egentligen. Det kanske inte finns lyckliga slut. Eller så är det bara jag. Jag vet inte. Om jag ändå fortsatt vara osynlig för dina ögon.
För vad fan har jag gjort?
∞
YOU ARE READING
Osynlig för dina ögon
Short StoryDenna boken (aka novell) handlar om Daniella. Hon är som de flesta andra människor - fylld av tankar. Det finns en kille, Samuel, som hon är hopplöst förälskad i. Men han ser henne inte, har aldrig gjort. Vad händer när han faktiskt gör det? ...
