My friend lonlieness

Kap.1

Lilly var trött på det här, att sitta i sitt rum och höra mamma och pappa bråka om räkningar, hon var tröt på att bli retad i skolan för att hon inte hade på sig de nyaste och "coolaste" kläderna, hon var tröt på att alltid behöva komma på någon ursäkt om varför hon inte kunde komma med när kompisarna gjorde något kul som att tillexempel åka in till stan hon var helt enkelt trött på att vara fattig.

Lilly har precis fyllt 15 år och just nu är hon bara less på livet.
Det är fredag och hon har precis kommit hem från skolan efter en long och som vanligt jobbig dag. Hon brukade gilla skolan att få lära sig nya saker och räkna ut svåra och kluriga matte uppgifter....men det var förstås innan "bitchen" Louise hade börjat där. Louise hade helt enkelt gjort livet till en vaken mardröm för Lilly.

-Hej mamma! Sa jag och stängde dörren bakom mig.

-Hej gumman. Svarade hon från vardagsrummet.

-Jag ska bara lämna mina skolsaker sen går jag ut. Sa jag.

-Ok! Men du måste vara hemma halv 7, vi ska äta då.

Jag slängde mina saker på golvet i den lilla hallen och gick ut i trapphuset igen det var en smal sten trappa.

Jag pluggade i hörlurarna och satte på Ed Sheeran på hög volym så att jag inte kunde höra något annat.

Vist Jag led inte av fattigdom jag hade en säng, mat, och jag hade en gammal iPod som jag kunde lyssna på musik på. Och det var i stort sätt vad jag behövde.

Jag började gå mot hamnen, jag brukade gå dit när jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag satte mig på kajkanten och dinglade med benen mot det svarta vattnet.

Det satt en ensam kille på en bänk lite längre bort det var William han gick i min parallellklass. Jag hade alltid varigt lite avundsjuk på honom hans pappa ägde ett eget företag och var väldigt rik.

Men just nu såg han ganska ledsen ut.