Too many problems

Kapitel 3

Julias Perspektiv:

Jag satt tyst och kollade ner i maten. Hoppas inte mamma eller pappa frågar om Oscar igen, jag klara inte det. Tusen tankar far runt i mitt huvud, och alla var om Oscar. Innerst inne älskade jag han, men jag fattar inte hur han kunde tro att jag var otrogen. Jag vill förlåta honom, men samtidigt säger något inom mig att jag inte ska det. Det sårade mig att han trodde att jag var otrogen, han litade liksom inte på mig. Nej jag tänker inte förlåta. Jag måste få bort alla tankar om honom.

"Hallå Julia?" Sa pappa och kollade allvarligt på mig. "Kan du och Magda gå in och fixa efterrätten?" La han sedan till när jag äntligen riktat uppmärksamheten mot honom. "Visst" mumlade jag och reste mig upp ur stolen. Med motsträviga steg gick jag in till köket med Magda alldeles bakom mig. Jag gick till kylskåpet och tog fram kladdkakan, chokladbollarna, rocky roads och marrängswissen mamma hade bakat. "Ehm, jag såg dig igår" sa Magda som stod vid köksbordet och kollade på mig nervöst. "Eh, jaha" Svarade jag osäkert och lite halvdrygt. "Vad var det du och den där killen bråka om? Det lät ganska högt och han såg väldigt arg då han sparka ner vår soptunna" frågade hon sedan nyfiket. "Pratar du om ditt privatliv med främlingar?" Svarade jag innan jag gick ut till de andra och talade om att efterrätten var klar.

Jag satte mig på min stol och Magda på sin, innan vi började äta på efterrätten. "Förlåt för jag fråga då, men vi är faktiskt grannar och kan gott lära känna varanndra" sa hon med en låg röst så ingen hörde för alla satt o babblade högt. "Ja, men varför låta det gå så fort fram? Slow down" Svarade jag irriterat och kollade ner i min tallrik. Hon gav mig en kall blick tillbaka och fiskade sedan upp sin mobil ur jeansfickan, vilket ledde till att jag himlade med ögonen. "Värst vad ni var muntra då" Sa hennes mamma när hon fattat uppmärksamheten mot oss. "Yes" Svarade jag stelt och började kolla runt så att dom skulle sluta kolla på mig.

Och sedan började de skratta allihopa. "Du kan ju visa Magda ditt rum, Julia" sa sedan mamma med ett leende när vi ätit upp efterrätten. "Måste j-" hann jag säga innan Magda avbröt mig. "Ja, det skulle vara superkul" Sa hon och kollade på min mamma med ett leende. Hon drog sedan med mig in från altan. "Jag kan gå själv" sa jag och fräste mot henne. "Jaja, visa mig ditt rum nu suris" svarade hon.

Jag gick till hallen, och öppnade sedan dörren som gick ner till källaren, då jag hade hela källaren för mig själv. Vi gick ner, och det första rummet man kommer in i är en liten hall. Sen kommer ett litet vardagsrum där jag har en grå soffa, och en stor tv på väggen. Under det har jag även en vit tv-bänk med ljus och en vas med rosor på. På väggen ovanför soffan hänger även bilder massa bilder på mig och Oscar, och ovanför det en ljusslinga. "Är det där du och din po-" hann hon säga. "Men ja" Svarade jag irriterat. "Förlåt. Vad fint du har det förresten. Dröm" Sa hon och log försiktigt. "Tack så mycket" Svarade jag lika försiktigt och log. Bredvid det rummet är mitt sovrum, och även det är inrett med mycket vitt. Längst in är min walk in closet. Jag har även ett eget badrum, men då får man ta vänster istället för höger i den lilla källarhallen.

Magda satte sig på min säng, shit den tjejen hade verkligen lät att babla och fråga om allt o alla. "Har ni bott här länge då?" Frågade hon försiktigt. Skönt att någon annan var lika pratglad som mig. "Ja, jag har bott här hela mitt liv" Svarade jag. "Ni då, vart bodde ni innan?" La jag sedan till nyfiket. "Göteborg, men vi flyttade hit för mamma fick jobb här" Svarade hon och jag nickade som svar. "Det var såklart jobbigt att lämna alla vänner och resten av släkten hemma. Man undrar ju liksom hur det ska bli när jag börjar skolan i höst om dem tycker om mig eller inte. Det känns så annorlunda här i Stockholm mot Göteborg" fortsatte hon. Jag nickade förstående som svar. "Men är du 99a eller?" Frågade jag sedan. "Ja, jag är 99:a. Du med va?" svarade hon med ett leende och jag nickade instämmande. "Yes I am" Flinade jag fram efter nickningen. "Så vilket program går du på då?" "Ekonomi, och du?" Svarade jag. "Jag går samhäll, så det var skönt att det fanns exakt samma program på denna skola i Stockholm så jag kunde börja sista året här direkt. Men till den viktigaste frågan, finns det några snygga killar i skolan då?" Frågade hon sedan och blinkade med ögat. "Ja, alltså gud. Det finns hur många som helst, det kryllar utav dem" Svarade jag och flinade. Oscar gick ju på skolan också, men han skulle jag absolut inte bry mig om något mer, även om jag fortfarande älskar honom.

"Är Oscar han på bilden?" Frågade Magda sedan och pekade på ett kort på mig och Oscar. "Aa" Svarade jag försiktigt och bet mig i läppen. "Han är snygg" svarade hon och flina. "Så vad hände mellan er igår?" Fråga hon sedan nyfiket. "Ja, jag vet att han är snygg" Svarade jag med en irriterad ton, troligtvis för jag blev lite svartsjuk. "Han trodde jag var otrogen, med min kusin." Sa jag sedan och kollade på henne, min nyfikna nya granne, kanske nya Ove Sundberg? "Med din kusin?" Upprepade hon. "Ja, jag sa ju det" Suckade jag fram som svar. "Men chilla lite, jag undra ju bara. Jag vill bara lära känna någon här, men jag kanske bara är jobbig?" sa hon. "Ja, men fattar du inte att det är jobbigt att snacka om detta när vi gjorde slut igår? Vi var tillsammans i 1 år, du kan väl ha lite medkänsla och lyssna lite noggrannare så jag slipper säga samma sak 2 gånger" Sa jag irriterat, mitt temperament är inte att leka med ibland. Helt plötsligt plingade mobilen till och det var ett sms från Oscar.

Saknar och älskar dig, det kommer jag alltid göra Julia. Kan vi inte lösa det här? Skrev han.

"Ja okej, förlåt då men måste du va så jävla sur hela tiden? Här kommer din nyinflyttade granne som är helt ny här och har inga vänner här, och det enda jag får är ett bitchigt hej när jag kliver innanför dörren" svarade hon tillbaka argt. "Men vafan ska jag göra då? Ska jag dra värsta novellen när jag hälsar på en främling, eller räcker det inte med ett hej? Och du kan fan inte tro att jag ska stå och säga allt om mitt privatliv när du inte säger ett skit om ditt, jag är inte en öppen jävla bok för någon jag nyss börjat prata med. Om du ursäktar mig så ska jag gå iväg och svara på ett sms jag fick, och eftersom du kommer fråga vem det var ifrån så kan jag ju lika gärna svara nu, OSCAR!!!" Svarade jag och nu kokade det i mig, sedan gick jag ifrån henne för att svara på smset i lugn och ro. Åh.

"Jag försöker vara snäll och trevlig, och försöker visa att jag bryr mig men du är ett jävla stort ego som inte fattar det. Jag har försökt och bli vän med dig, men du är ju så FUCKING jävla sur så jag måste ställa frågor för att du ska svara. Kan fatta att Oscar är trött på dig, för jag har varit här någon timme och tröttnade på typ 2 sekunder" skrek hon dunsta upp för trappen och small igen dörren hårt. Hon verkade vara fett arg nu. "Kom fan inte tillbaka om några dagar igen, jävla idiot" Skrek jag argt, innan jag började skratta åt henne. Man blir inte vän på men kväll, eller iallafall inte så tajta som hon trodde att vi två skulle bli på en kväll. Göteborgare alltså. Jag började skratta åt min tanke, humörsvängningar af idag.

Det är nog ingen idé Oscar, ett förhållande bygger bland annat på tillit, och du litade inte på mig. Tyvärr Oscar, vi måste släppa varandra. Skrev jag som svar, med smärta i mitt hjärta. Innerst inne var han personen jag ville spendera resten av mitt liv med.

There you've chapter threeeee!! yaaaayyyy, kommentera för mer!