När regnet öser ner

Part 3

Chris Perspektiv
Sofia sitter bredvid mig på sängen i mitt hus som jag nyss tagit henne till. Jag har tagit en främmande tjej till mitt hus och erbjudit henne att få bo hos mig. Hur tänker jag? Mitt hus är först och främst väldigt litet, jag får knappt plats i det. För det andra så känner jag henne inte ens. Men hon verkar helt okej... Vi sitter tysta en stund, jag märker hur hon ser på mig några gånger och jag ler för mig själv.

"Hur gammal är du?" frågar hon plötsligt och jag ser på henne. Hennes ögon är så vackra. Gröna, vackra och glittrande.

"Jag är sjutton. Och du?"

"Femton", svarar hon. Jag nickar.

"Är du hungrig?" frågar jag henne sedan. Hon tvekar lite men nickar sedan. Jag reser mig snabbt upp ur sängen och går fram till mitt kylskåp. Jag har inte så mycket mat kvar... Jag kanske måste försöka stjäla lite mer imorgon. Jag tar fram en pizza ur kylen och ställer den i mikron.

"Jag hoppas att du gillar pizza", säger jag och hon ler lite.

"Det är klart, vem gillar inte pizza?"

Vi sitter tillsammans i min säng och delar på kebabpizzan. Hon säger inte så mycket. Fast det kanske inte är så konstigt, vi känner ju inte varandra. Jag babblar på som jag alltid gör om allt och inget.

"Jag kommer att kalla dig Soffan. Soff låter inte tillräckligt coolt", säger jag allvarligt till henne och hon skrattar.

"Soffan? Vem kallas det ens?"

"Du från och med nu."

"Isåfall får jag kalla dig något också", säger Sofia och jag höjer på ögonbrynen.

"Som vadå?"

"Typ... Ris?" Jag skrattar och ser på henne.

"Jag hoppas du inte är seriös nu Soffan!"

Hon låtsas ge mig en mördande blick men brister sedan ut i skratt igen.

"Hur smakade pizzan då?" frågar jag sedan precis när hon trycker in ännu en stor bit i munnen. Hon nickar mot mig och ger tummen upp.

Vi fortsätter att prata väldigt länge... Klockan är nog strax efter ett på natten när vi båda har somnat.

Jag vaknar upp av att jag ligger med mitt huvud i Sofias knä och jag flyger snabbt upp i sängen. Vi måste ha somnat så utan att ha märkt det. Sofia sover fortfarande djupt. Jag tänker tillbaka på igår och ler lite. Det har varit så ensamt att bo helt själv i det här huset, så lite positivt är det väl att Sofia dök upp.

Hon ligger där i sängen med samma kläder som hon hade dagen innan. Hennes ljusbruna hår är uppsatt i en tofs som snart ser ut att kunna lossna. Jag ser på henne en extra gång innan jag försiktigt öppnar ytterdörren och kliver ut i skogen. Det är tidigt på morgonen, klockan är säkert bara runt fem.

Jag går och bort till en sjö, som inte ligger långt bort ifrån mitt hus och sätter mig ner framför den. Sedan är det som att jag plötsligt inser vad jag faktiskt har gjort.

Jag har tagit med en främmande tjej hit, till mitt hus. Vad tänker jag med egentligen? Det är verkligen inte säkert för henne att vara här... Om hon blir skadad är det mitt fel, och det vill jag verkligen inte. Hon måste bort här ifrån, och hon kan aldrig mer komma tillbaka. Jag är ingen bra person.

Sofias Perspektiv
Jag slår upp mina ögon och inser plötsligt vart det är jag befinner mig. Jag är hos Chris. Hos en främling som jag träffat dagen innan, i skogen dessutom. Jag ser mig omkring i det lilla rummet och upptäcker till min besvikelse att Chris inte är där. Snabbt reser jag mig upp ur sängen, hoppar i mina skor och öppnar upp ytterdörren. Han måste ju vara någonstans här i närheten.

Det tar inte långt tid förrän jag hittar honom, sittande vid en sjö, en bit bort från huset. Han har tagit av sig sina skor och sitter i skräddarställning, medan han ser ut över vattnet. Jag ler lite innan jag går fram till honom och sätter mig bredvid.

"Hej", säger jag och Chris rycker till, och ser på mig med en annorlunda blick. Något är definitivt fel.

"Du måste härifrån nu", säger han plötsligt och jag rynkar på pannan. Vad höll han på med egentligen?

"V-va?"

"Stick här ifrån. Nu. Och kom inte tillbaka", säger han, vänder ansiktet ut mot sjön igen och säger inget mer. En våg av ilska och besvikelse sköljer över mig.

Vad har hänt med Chris och varför verkar det som att han helt plötsligt ändrat uppfattning?

Vilken idiot.