New brother..?

Kapitel 9

Hemma.

Jag öppnade dörren och klev in. Omar kom efter mig, Felix skulle åka och handla lite för vi hade ingen frukost hemma. Jag började ta av mig ytterkläderna och sen gick jag upp för den lilla trappan. Jag gick till vardagsrummet och satte mig i soffan. Plötsligt kastade sig Omar på mig.

''Haha Oomaaar!!! sätt dig upp!''

Han pussade mig på kinden, skrattade och satte sig upp.

''Vad ska vi göra då?''

''Jag vill se din rum!''

''Neej!''

''Joo var är det?''

Jag ljög snabbt och sa att det var där nere, och medans han sprang ner skyndade jag mig till mitt rum och plockade undan allt löjligt och stökigt. Precis när jag hade plockat undan allt kom Omar inrusandes.

''Du ljöög!''

''Ja men...''

''Du ska få betala''

Han kastade sig över mig och vi båda trillade på min säng. Han kittlade mig och jag skrattade så mycket att jag trodde jag skulle dö! Tillslut låg vi båda skrattandes på golvet. Omar ställde sig upp och gick mot min säng.

''Vem är det här?''

''Va?''

Jag ställde mig upp och vände mig om, sen började jag skratta. Han hade tagit fram mitt gosedjursfår AnnaLena, och nej hon har faktiskt inget bindesträck. Jag sträckte fram handen och tog henne ifrån honom.

''Det är AnnaLena''

Sa jag och la tillbaka henne i sängen gämte min prinsessrosa kudde. Jag satte min mobil på laddning och gick sedan fram till Omar.

''Varför är du så galet söt?''

Han skrattade och la sina händer om min midja.

''Varför är du så freaking snygg då?''

Vi kysstes länge, det känndes som att hela världen hade pausats och det bara var jag och Omar här ingen annan.

''Omar ta bort dina läppar från min syster!'' skrek Felix när han klev in i mitt rum.

Jag rättade till tröjan och satte mig på sängen. Felix drog med sig Omar ut och jag la mig ner och vilade huvudet på kudden. Min mobil vibrerade och det var ett sms. Men jag kände inte igen nummret så jag ignorerade det. Jag kunde höra hur Omar och Felix grälade där ute och jag orkade verkligen inte med det. Jag ställde mig upp, gick in i min lilla walk in closet, föste undan kläderna och öppnade den hemliga dörren. Inte ens mamma visste om den. Det var så att vi byggde upp vårt hus från grunden med några byggarbetare. Jag var jätte liten då. Men sen så var det den här jätte snälla byggarbetaren, Håkan hette han. Han var lite stor, som jultomten. Han pratade med mig hela tiden, bjöd mig på hans bullar och allt var det var. Och så en gång gick vi in i det som skulle bli mitt rum och så visade han att han hade byggt ett ganska stort hemligt rum, men så att mamma inte skulle märka något hade han satt för en gips skiva som skulle vara enkel att ta bort när jag ville ha ett rum att gömma mig i. Så jag tog bort gips skivan när jag var kanske 11 och nu är det underbart mysigt med mintblåa väggar. Foton överallt som inspirerade mig. Bland annat Jennifer Aniston, Ellen från the ellen show, Adam Sandler, Ariana Grande, The Fooo och en massa massa massa mer! Det fanns en liten vit soffa, som var precis så stor att den gick att sova i. Jag hade ett litet skrivbord med min laptop på och lite papper och pennor. Jag målade ibland men gjorde om dem rätt många gånger ifall de blev fel. Jag la mig ner i soffan och blundade, men jag hörde fortfarande Omar och Felix gräla, så tyst som en mus gick jag ut ur rummet drog bort mobilen från laddaren, tog mina lila hörlurar och tassade tyst in i rummet igen. Jag stängde dörren tyst efter mig. På insidan av dörren satt några bilder jag målat, jag log när jag såg den första bilden jag någonsin målat i det här rummet, den var inte så bra men jag sparade den endå. Jag la mig ner på soffan igen och stoppade i hörlurarna i öronen. Medans jag bläddrade genom spellistan hörde jag dovt hur någon gick in i rummet. Jag satte mig spikrakt upp och drog ur hörlurarna.

''Leona?''

Det var Felix röst, men var är Omar då?

''Leona? var är du?''

Jag hörde hur han gick ut igen. Jag skyndade mig som fan att gå ut ur det lilla rummet, stänga dörren bakom mig, dra för kläderna, stänga den andra dörren, gå ut ur mitt rum och smita in i badrummet. Precis när jag hörde någon gå förbi spolade jag på toaletten och gick ut.

''Åh hej Felix''

''leona var har du varit?''

''Äh toa?''

''Mhm''

Han lät väldigt skeptsik man jag ville verkligen inte berätta om mitt rum.

''Men var är Omar?''

''Han gick''

''Utan att säga hejdå?''

''Ja''

''Vad sa du!?''

''Inget''

''Jag kunde höra hur ni båda grälade, vad gjorde du mot honom!''

''Jag gjorde inget! Han sa själv att han inte ens gillade dig och så gick han''

Va? Gillade inte mig längre? Vi har ju knappts träffats. Jag kände tårarna bränna. Jag slöt ögonen och en tår från vänstra ögat rullade långsamt ner för kinden. Jag kände att fler var på väg så jag sprang till mitt rum och la mig på sängen. Jag grät och grät och grät! Felix kom in och satte sig på sängen och klappade mig på ryggen, jag puttade ner honom med min fot och fortsatte gråta.

|~Felix Pov~|

Jag kände mig dum och idiotisk, jag övertalade Omar att Leona aldrig gillat honom och fick honom att gå. Men sen sa jag till Leona att Omar inte gillade henne. Men nu är både min syster och min bästa kompis ledsna. Varför gjorde jag det. Jag måste pigga upp Leona.

''Leona, kom vi kan se på film''

''Vilken då?''

''Vilken du vill''

''Okej''

''Gå och lägg dig i soffan så fixar jag lite godis och dricka''

''Okej!''

Hon satte sig upp och hela hennes ansikte var täckt med rinnande mascara och gick sen till soffan och la sig ner. Medans jag fixade godis och dricka så messade jag Omar och bad honom komma över, först sa han nej men då skrev jag att Leona inte var hemma. Så han messade att han kom om fem. Jag tog skålen i ena handen och glasen och drickan i andra.

''Varför tog du tre glas?''

''Eh..um... alltså...''

''Kommer Omar? Bjöd du hit Omar!? Efter allt han fucking gjort''

Hon satte sig upp i soffan, ett tag trodde jag hon skulle gå iväg men det syndes på henne att hon var alldeles för trött och ledsen. Jag ville ställa allt till rätta men skulle de tro mig, kommer de någonsin bli vänner igen? Eller det jag verkligen inte vill, men dom vill. Mer än vänner.

*Pling Plong*

Nu var det dags att ta reda på det.