Mördad

1. Början.

Okej, jag ska förklara. Ett, ja, jag är död. Två, jag blev mördad av min pojkvän som jag nyligen förlovat mig med och som jag trodde älskade mig av hela sitt hjärta. Tre, jag har ingen fkn aning om varför han dödade mig.

Jag ska ta allt från början. Eller kanske inte riktigt från början. Jag börjar på morgonen till den dagen som skulle bli min sista.

Jag vaknade tidigt på morgonen som vanligt. Han sov fortfarande och jag bestämde mig för att inte väcka honom. Jag satte ner fötterna på det kalla golvet men drog snabbt upp dom igen. Iskallt. Jag såg mina tofflor på andra sidan rummet. Fan. Jag klev upp och gick över golvet ganska snabbt, för att undvika allvarliga köldskador på fötterna. Eller, så kallt var det inte. Men nästan.

Jag sprang ut ur sovrummet och gick in i köket där golvvärmen var igång. Jag fyllde upp tekannan och satte igång vattnet. Jag började plocka fram mackor och en tekopp.

Efter frukosten gick jag och tog en dusch och när jag kom ut satt han vid bordet och drack kaffe. Han satt med ryggen mot mig och hade inte hört mig än. Jag kom fram bakom och kramade honom bakifrån. I en millisekund blev han rädd men sedan märkte han att det var jag och började skratta. Åh, jag älskade honom så himla mycket.

För att ni ska vilja fortsätta läsa och få veta mer kommer jag skriva mer om just den här dagen i nästa kapitel. Jag kan försöka förklara varför jag inte är helt död. Nu är det såhär, att andar som inte vet vem som dödade dom eller varför dom blev dödade får vara kvar på jorden tills dom fått veta det. En del får aldrig veta. Jag fruktar att jag är en av dom. Jag har fått veta att jag bara kan ta mänsklig skepnad under natten, eller rättare sagt efter skymningen. Och jag går tillbaka till andlig form i gryningen.

Det är ironiskt att just jag skulle bli mördad. Jag pratade alltid om att jag ville dö storslaget, att det skulle stå om mig, eller min död, i tidningar. Jag men jag ville inte bli mördad i sägen, det där skulle jag egentligen säga i nästa kapitel. Men jaja.

Jag kommer nog aldrig få veta varför just han blev den som dödade mig. Kanske var det så att han träffat någon annan och inte hade hjärta att göra slut med mig. Eller så var det något helt annat. Jag vet ju inte. Nu efter min död har jag sett honom gråta framför släkt och vänner, till och med i Nyhetsmorgon. Han säger att när han får veta vem som dödade mig kommer han ta livet av den med sina bara händer. Då kan han lika gärna ta självmord. Ingen skulle någonsin misstänka honom. Fast på kvällarna ägnar han inte min en ända tanke. Han kollar på TV, äter mat, sover, går upp, jobbar, kommer hem. Jag skulle sluta leva om han dog. Han verkar bara inte bry sig.

Självklart hade jag kollat till mina föräldrar också. Och dom kände Iallafall riktiga känslor. Mamma hade slutat att vara den där moderna mamman som hade alla sociala medier och nu kollade hon bara på bilder på mig. Pappa hade börjat jobba alldeles för mycket. Han gjorde inget annat.

Nu tycker jag att du ska gå och vara lite social eller gå och sova, eller vara med på lektionen, läs inte på lektionen.

Hej! Hoppas ni tyckte om första kapitlet. Jag vet att det kanske inte är det bästa men det är något Iallafall. 😂😂😂

Det är 612 ord om någon skulle undra det...