Rins liv

Nyinflyttad

Rin Kagaouka... Det är jag det. En 16 årig kille, som precis flyttat till Sverige. Jag bodde i Amerika innan, och innan det i Japan. Jag, mamma och min lillasyster flyttade till Amerika från Japan när Pappa dog, och nu till Sverige. Utan anledning. Mamma jobbar som doktor, och hon är inte hemma så mycket. Jag och Ai klarar oss bra själva ändå. 

Det är Måndag, klockan 06:10. Jag är redan vaken, men för att skoja med Ai som nu försöker väcka mig, så låtsas jag sova. Hon kastar min kudde, som hon tagit ifrån mig, på mig i ren frustration.

- Rin, vakna! utbrister hon, och slår till mig lätt i bakhuvudet. Jag ligger med ansiktet ner i madrassen. Jag sätter mig upp, med ett flin på läpparna. Hon ser irriterat på mig.

- Säg inte att du bara låtsades sova..., mumlar hon. Jag nickar.

- Joodå, tänk att jag gjorde det, svarar jag. Jag skrattar lite när hon slår till mig i bakhuvudet igen. Hon mumlar något ohörbart, innan hon börjar gå ner.

- Skynda dig, vi måste gå om 10 minuter! ropar hon medans hon går ner för trappan. Jag ser snabbt på klockan. Dumt också! Skolan börjar 06:30, och det tar 10 minuter att gå till skolan. Det räknade jag och Ai ut när vi gick runt i byn/staden vi bor i. Jag reser mig upp, fy tusan vad kallt det är! Sommarlovet har precis slutat, och här sägs det att det är vinter året om. Jag tittar ut genom fönstret. Jodå, det ligger snö på marken, och det är den 16 Augusti. Lite konstigt är det egentligen. Någon gång måste det väl vara varmare? Jag tar bara på mig något. Svarta jeans, ett ljusblått linne, en svart T-shirt, en svart hoodie, och så dem vanliga armbanden. Ett av dem är från Pappa, ett annat från Mamma, och det sista från Ai. Sedan, efter att ha letat upp hörlurarna och min mobil, så går jag ner. Vi äter en snabb frukost, en macka eller två, och klär sedan på oss utekläder. Ai har på sig en slags skoluniform, jag vet inte.

Vi går till skolan, och sätter oss bredvid varandra på en bänk medans vi ser på alla andra elever. Vi drog inte så mycket uppmärksamhet till oss, då alla var upptagna med sitt. Det ringer in, och vi går till våra klasser. Jag är tre år äldre ön Ai, så vi går skilda vägar. Läraren vinkar fram mig till tavlan när hon märker mig.

- I år så har vi en ny elev här på skolan, börjar hon. Det börjar genast viskas och mumlas i klassen. 

- Tysta! Låt nu honom få berätta lite om sig själv, säger hon. Klassen tystnar genast. Läraren ler lite mot mig, och jag nickar.

- Jag heter Rin Kagaouka..., börjar jag. Men en brunhårig tjej räcker upp handen. Jag nickar mot henne.

- Är inte Rin ett Japanskt tjejnamn? frågar hon. Jag kommer ihåg vad jag sa när jag började skolan i Amerika, 8 år gammal. "I may have a girly name, but I am a tuff boy!". Jag suckar.

- Jo, men mina föräldrar tyckte visst att jag skulle heta det, svarar jag, en aning irriterat. Hon nickar, men jag hör henne mumla "knäppt". Jag ger henne en irriterad blick innan jag fortsätter.

- Jag älskar sport, speciellt simning. Jag är född i Japan, men flyttade med familjen till Amerika vid 5 års ålder. Vi flyttade hit för en vecka sedan, säger jag. 

- Okej, någon som har några frågor till Rin? frågar läraren. Flera elever räcker upp händerna.

- Okej, Maki,  fortsätter hon, och den brunhåriga tjejen, som tydligen heter Maki, sänker handen, och ler lite nöjt.

- Vad tycker du om Anton Hagman? frågar Maki. Jag rynkar på pannan. Vem är det?

- Aldrig hört talas om, svarar jag. Maki spärrar upp ögonen, som om detta faktum att jag inte kände till den här Anton Hagman var omöjligt. Läraren ser sig omkring lite i rummet.

- Julia, säger läraren. En blond flicka sänker handen.

- Har du något syskon? frågar hon.

- Ja, en lillasyster. Ai, svarar jag. Hon ler lite, prövande. Jag ler tillbaka. 

- Mako, fortsätter läraren. Den brunhåriga killen, som var otroligt lik Maki, sänker handen.

- Finns det några fler sporter som du älskar? Mer än simning alltså, frågar han. Jag nickar.

- Basket, Fotboll och Löpning, svarar jag. Han ler, och nickar. Jag ler lite. Det var som om jag kände på mig att han skulle kunna bli min vän. Kanske tillkomned bästa vän. 

- Okej. Nu får Rin sätta sig bredvid..., börjar läraren. Hon ser sig omkring i rummet. Platsen bredvid Mako är den enda lediga.

- Bredvid Mako, avslutar läraren sen. Jag nickar, och sätter mig på min plats.