Kapitel 5

97 2 0
                                    

- Klara, Klara?!
- Men ska du svara eller?
- Vi vill fan inte vänta på dig!
Rösterna känns meningslösa. Varför skulle jag svara på frökens dumma fråga? Det betyder inget. Inte längre. Jag hade ändå fuckat upp mitt liv. Varför skulle jag äns försöka att fixa dethär? Allt är meningslöst. Men jag måste låtsas. Låtsas att allt är bra. Så jag måste svara.

- Ja?


Efter skolan släpade jag mig hem. Jag kollade ner i marken.

- Hej? hörde jag någon säga.

Skulle jag svara? Jag kollade upp. Där stod en flicka med brunt långt hår och bruna ögon. Motsatsen till mig nästan. jag hade blont hår och blåa ögon. I vilket fall så kände jag inte flickan, men jag svarade.

- Hej.

Flickan kollade lite på mig. Och nu kände jag. Det var något blött som rann från ögonen ner till hakan. Jag grät. Det kändes lite pinsamt men jag pallade inte bry mig. Jag gick ifrån flickan som fortsatte att kolla på mig. Efter en stund lossade hon blicken från mig och gick hon också.


När jag kom hem sa mamma att jag behövde göra iordning mig för danstävlingen.

- Okej. svarade jag.

Men jag hade glömt bort tävlingen helt. Så jag satte på dansmusiken och dansade dansen till bara för att försäkra mig om att jag kom ihåg allt. Jag tog sedan på min dräckt som jag skulle ha.


- Hej! sa min danslärare när jag kom.

Alla var redan där. Alla hade samma dansdräckter och håret uppsatt i en knut. Det såg bra ut när alla såg "likadana" ut. Jag tänkte att jag skulle se hur de andra grupperna såg ut. Någon grupp hade gula dräckter med glitter på, någon grupp hade röda och vita dräckter med glitter på det vita. Det fanns såklart mer grupper. En grupp la jag extra mycket märke till. Det var dom med röda och vita dräckter. En av tjejerna i den gruppen var flickan jag mötte när jag gick hem från skolan.


----------

Vem är dendär flickan? Och vad tycker ni om boken hittills? Hoppas ni gillar den.

OtrogenWhere stories live. Discover now