Jag vrider mig utmattad i sängen efter att inte ha kunnat somna. Klockan är redan lite efter två vilket är väldigt mycket för mig.
Svagt hör jag något klicka till ute i hotellrummet och jag rynkar på pannan. Jag lyfter på huvudet och försöker lyssna om det kommer fler ljud men det enda jag hör är min egen andning.
Plötsligt hör jag en knackning på sovrumsdörren och jag sätter mig spikrakt upp.
"Chloe?" Viskar någon samtidigt som personen försiktigt öppnar dörren.Det är lika mörkt utanför sovrummet som inuti så jag kan inte se någonting, förutom ljudet av steg mot min säng.
Jag är inte här, jag är inte här. Säger jag till mig själv och slutar andas för att inte höras.
"Chloe?" Viskar samma person igen och jag släpper ut andetaget jag hållit.
Den rösten känns jag igen.
"Harry?"
"Oh hi, I thought you were asleep" säger han och skrockar lågt.
"Yeah, I did try to to be as silent as I could be. So that if it was a kidnapper then he would just walk away""You lil weird girl" det blir en tystnad innan han börjar prata igen. "Can I sleep here?"
"Um of course" svarar jag och flyttar på mig för att han ska få plats, men känner hur något tungt sätter sig på mig.
"Umf" stönar jag och kvävs under hans tyngd.
"Oh I'm sorry!" Utbrister han och reser sig upp igen.
"Chloe, you know. You could move so that I can get some space" skrattar han och jag spricker upp i ett leende."I did! But I didn't know where you was so I moved to the wrong side" svarar jag och masserar mina revben.
"Clever" han tänder lampan vid nattduksbordet och ser mig ligga och massera mina revben.
"Did I hurt you?" Frågar han snabbt och jag skakar på huvudet.
"No it's okay, they do hurt sometimes" försöker jag men han ser sorgset på mig."I'm so sorry, but now. Move"
Jag ser chockat på honom men flyttar sedan flinandes på mig.
"You welcome""For what?" Frågar han och lägger sig ned bredvid mig.
"No you're supposed to say thanks" klagar jag och vänder mig bort från honom.
"Oh, thanks princess""That will do, now. Why did you come here?"
"Don't laugh"Jag vänder mig om mot honom igen och ser in i hans gröna ögon.
"I won't""Okay, I did have a nightmare. So I wanted to be somewhere safe"
Jag drar mitt finger runt konturerna på hans konst på armarna och nickar.
"Good, now. Turn off the light."Han ser missnöjt in i mina ögon innan han sträcker sig efter lampan och släcker den.
"I thought that you would tell me a bedtime story so I could get some sleep." Mumlar han genom mörkret och jag skrattar till."I am going to talk to you about the nightmares. But it's better to do that in the dark"
"Why?"
"Because, they becomes real"
"Now I do feel so happy about being here" säger han sarkastiskt och jag ler."What did you dream about?"
"About loosing you" svarar han tveksamt och mitt hjärta börjar slå snabbare.
"How did you lose me?""Car crash"
Han tar ett andetag och jag hör hur jobbigt det är för honom.
"And it was I who drove""Harry, do you feel my finger?" Frågar jag och fortsätter att följa konturerna på hans muskler med fingret.
"I do""Do you hear my voice?"
"I do"
YOU ARE READING
Back for You
Fanfiction(Bok 1) Hur kan något som känns så fel ändå kännas så rätt? Hur ska man veta när man gör rätt beslut när båda valen känns lika vettiga? - Chloe är en väldigt nära vän med Harry Styles från One Direction. De har känt varandra sedan tidigt och båda be...