Everything is complicated

14. Lämna mig ifred!

(Tips, lyssna på Everglow av Coldplay)

Jasmines perspektiv

Jag känner hur ett par stora och starka armar är lindade runt min midja. Mitt huvud är lutat mot hans bröst och när jag kollar upp så ser jag hur han fortfarande sover. Hans ögonfransar snuddar lätt vid hans kind. Hans käkben är perfekt markerade och hans läppar har ett mellanrum mellan varandra. Hans bruna hår är rufsigt utspritt och små lätta andetag lämnar hans mun. Ugh varför ska han vara så snygg för?! Skärp dig Jasmine han bryr sig inte om dig! Varför skulle han ens göra det? Han kommer aldrig göra det heller! Så lämna innan du blir sårad Jasmine! Efter att tankarna har fått snurra runt lite i huvudet så vrider jag lite på mig och försöker resa mig upp men hans grepp om min midja får då ett hårdare grepp. Jag smiter sakta förbi hans armar och han börjar vrida lite på sig men han vaknar inte. Lämna Jasmine! Nuuu! Jag tar mina kläder från pallen och går mot hans dörr. Jag vänder mig om och kollar på honom en sista gång. Du kommer bara bli sårad till sist! Du vet hur den smärtan känns! Så bara släpp honom! Jag vänder mig om och stänger dörren försiktigt bakom mig. Igår så hade jag varit på en fest och allt gick fel, men Jason fanns där och det är det jag inte förstår! Och till sist så hade jag hamnat här hemma hos honom. Jag lutar mig emot väggen utanför och drar upp min mobil från klädhögen jag har i handen.

03: 29 Olivia
Vart är du? Mår du bra? Alex berättade! Finns för dig Jas<333

04:02 Julia
Oliver berättade vad som hänt! Mår du bra? Är du fortfarande med Jason? Vi finns för dig Jasmine<333

Jag kollade länge på sms:n. Jag suckade högt för jag vet inte vad jag ska svara. Allt jag vet är att jag måste komma bort från honom nu. Jag styr mina steg mot trappan och går med tunga steg nerför den. När det sista steget nuddar marken så går någon slags känsla igenom min kropp. Men jag vet inte vad känslan ska betyda. Jag ignorerade den och fortsatte fram mot ytterdörren. Jag öppnar upp den försiktigt och stänger den lika försiktigt efter mig. En stark kall vindpust blåser förbi och jag huttrar tyst för mig själv. Jag sätter armarna i kors och börjar gå hem. Men den vägen hem kändes mycket längre än vad den borde och det kändes som om den aldrig skulle ta slut. Alla dessa tankar dök bara upp hela tiden. Men så fort jag ignorerade dem och det bara upp en massa nya...

Jasons perspektiv

Jag känner hur mina armar känns för lätta. Som om något fattas, något fattas som ska vara i mina armar. Jasmine. Mina ögon flyger upp men jag hittar henne inte framför mig. Min blick flackar runt i rummet men inga spår av att hon är i rummet finns. En känsla växte faktiskt inom mig och det var oron. Vart är hon? Min blick fastnar på pallen där hennes kläder tidigare hade legat men dem är borta och det är Jasmine också. Hon har gått...

Jasmines perspektiv

När jag kommer fram till dörren så stannar jag framför den. Tar ett stort djupt andetag och trycker ner handtaget. Så fort jag öppnar dörren så kommer Isadora springandes emot mig.
"Jasmjinnnn!" Tjuter hon oh kastar sig upp i min famn. Jag lämnar lätta pussar över hela hennes ansikte och hon börjar skratta.
"Hej" viskar jag lågt till henne och hon skiner upp i ett leende.
"Hur har du haft det?" Frågar Fredrik som kommer ut från vardagsrummet.
"Bara bra, hur har ni haft det?" Jag ljög lite om att allt hade varit bra men de ska inte behöva oroa sig för mig.
"Ååå vi har saknat dig!" Avbryter Miranda Fredrik som precis hade öppnat sin mun för att säga hur dem har haft det. Hon kramar om mig och Isadora som är i min famn.
"Jag var bara borta i ett dygn" skrattar jag fram åt alla deras reaktioner. Efter att vi släppt kramen så sätter jag ner Isadora på marken. Och hon drar snabbt med mig till hennes rum.
"Kan vji bjugga en koja?" Frågar hon förväntans full. Jag ler mot henne och hennes ögon blir bara större och större.
"Vart börjar vi?" Hon börjar genast tjuta av glädje och jag skrattar lätt åt henne. Vi tar fram massvis med kuddar och filtar. Efter att vi byggt klart kojan så satte vi in en lampa som lyste upp så det bildades stjärnan runt hela kojan. Vi låg ner på kuddarna och Isadora låg med sitt lilla huvud på min mage. Vi kollade runt över stjärnorna och försökte hitta figurer.
"Kolja där!" Säger Isadora och pekar på en figur som hon hittat.
"Vad tycker du den liknar?" Frågade jag henne mjukt och hon kollade upp mot mig och log.
"En fjärljil" hon vänder tillbaka huvudet mot figuren och jag log lite för mig själv övar hennes kärlek som hon sprider trots att hon är så liten så förstår hon så mycket.
"Vad tycker du att den symboliserar?"Hon granskar den noga och svarar sedan.
"Den symboljiserar frjihet" svarar hon mjukt.

Nästa dag

Jag går med stadiga steg in i skolan. När jag går igenom korridoren så skyndar jag mig förbi folkmassan som fyllde korridorerna. Jag kommer tillslut fram till mitt skåp. Men hinner inte göra så mycket innan en hand slår igen skåpet igen. När jag kollar upp mot personen så står han där. Han står där med sitt leende som vilken annan tjej bara skulle kunna drömma om. Jag vänder mig om mot skåpet igen och väntar på att han ska ta bort sin hand från mitt skåp. Men vad tror ni han gör? Inte de iallafall.
"Snälla kan du låta mig få öppna mitt skåp" säger jag med ryggen emot honom.
"När du säger varför du stack" svarar han tillbaka oh när jag kollar runt om i korridoren så ser jag hur den är helt tom.
"Bara låt mig vara" svarar jag känslokallt och han tar tag om min midja och vänder mig om så att jag står mot honom. Han lyfter upp mitt huvud så att jag får ögonkontakt med honom.
"Varför?" Han röst är hes och han kollar frågande på mig.
"Va?" Är det ända som kommer ut ur min mun.
"Varför stack du? Huh?" Han kollar mer allvarligt på mig nu och min blick sjunker till marken.
"För att jag vill inte ha något med dig att göra Jason!" Lögn. Svarar jag med stadig röst och kollar in i hans ögon. Han kollar frågande på mig medans han öppnar sin mun för att säga något men jag avbryter snabbt honom.
"Jason jag vill inte ha något med dig att göra, okej så bara lämna mig ifred!" Lögn. Med det så går jag snabbt förbi honom. Men han hinner snabbt ikapp och tar ett grepp om min midja och ställer mig mot väggen. Han sätter sina händer på varsin sida av mitt huvud och hans underbara ögon möter mina. Han granskar mitt ansikte noga och öppnar sin mun för att säga något men inget kommer ut.
"Snälla Jason" ber jag honom för att komma bort från honom. Jag vill verkligen inte bli sårad något mer. Jag går snabbt förbi honom. Han hinner inte ens reagera innan jag försvinner bort från honom.