Touched by you m.g.

kapitel 13

Marcus pov

"vi sjakker ikke å se angry birds" Sa jag skrattandes och svängde över så att jag över på henne! Såklart la jag ingen tyngd utan höll mig uppe med hjälp av mina armar. Men hon hade tystnat. Hon synade mitt ansikte och jag mötte hennes bild. Hennes näsa snuddade min, vi var nära, väldigt nära...

"Okej då vi ser inte Angry Birds" Viskade hon och såg allvarligt på mig. Jag nickade instämmande "ehm .. hva bra" mumlade jag och reste mig så hon skulle kunna resa på sig. Generat hostade hon och såg ner på sina händer. Som Lollo alltid göra när hon blev nervös. Jag hade studerat henne. Jag ville lära känna henne. Det hade jag velat enda sen dag ett. Tyvärr hade min bror förstört det och nu hade han också skadat henne.

"Vad vill du se då?" Frågade hon snabbt och satte sig rakare upp. Personligen gillade jag skräck men jag hade ju lovat Lolita varsomhelst annat. Vi skrollade ett tag tills vi hittade "Hitta Nemo" Lolita vände sig om och såg på mig med ett par hundvalps ögon, eftersom jag ville undvika ett till generat ögonblick gick jag med på det. Filmen var extremt tråkig och jag förlorade snart intresset. Istället började jag förstrött pilla på Lolitas hår, det var svartare än natten och lika lent som siden. "Vad gör du?" Fnissade hon tyst. Utan att svara fortsatte jag enkelt att stryka henne över håret. Hon drog svagt efter andan innan hon plötsligt kanade mot mig och utan att tveka la sitt huvud mot mitt bröst. En varm känsla spred sig från platsen där hennes huvud vilade mot mig. Försiktigt för att inte stöta till henne la jag lätt min arm runt henne. Hon verkade inte lägga märke till det utan gjorde sig bara bekvämare.

Det kändes tryggt, tryggt att ha henne nära mig. Där inte min idiotiska bror kunde skada henne. Jag hade försökt hitta honom sen igår, men han hade varit som bortblåst. Filmen segade sig fram och när äntligen eftertexterna kom suckade jag lättat "Gillade du den inte?" Frågade Lolita och såg oroligt på mig. Jag ville inte göra henne besviken " Den var bra" Ljög jag och log. Hon såg en aningen lättade ut. "Men jeg må gå, se etter Martinus" sa jag sen och reste mig upp. Vid hans namn sänkte hon blicken. Jag ville inte att hon skulle vara ledsen eller rädd. "Lolita, hør på meg. Han vil aldri røre deg igjen" Hon såg tvivlande på mig "Lovar du?" Jag nickade och tog upp min jacka jag slängt på golvet "Ser deg" Sa jag innan jag öppnade fönstret och klättrade ut på den ishala stegen.

-

"Mor, har du sett martinus? " Min mamma såg upp från tv:en Sen jag lämnat Lolita hade hela min tid gått åt att leta efter Martinus "Han er i sitt rom" Sa hon och menade då rummet vi hade i stugan. Jag nickade sammanbitet och styrde mina steg mot den svarta dörren längst bort ifrån oss. Utan att bry mig om att knacka stegade jag in i rummet. På sängen låg min bror med mobilen i handen. Ilskan blommade upp så fort jag såg honom.

 "Noe hei" Flinade Martinus utan att se upp från mobilen. Häftigt drog jag ett djupt andetag för att försöka samla mig. Hvis du noen gang berører Lolita igjen, vil jeg drepe deg!" Fräste jag och kom emot honom. På mindre än en sekund hade han satt sig upp och titta skrämt på mig. "Hvis du til og med berører et hår av henne, vil du angre på det" Fortsatte jag samtidigt som färgen i Martinus ansikte försvann. Han öppnade munnen men stängde den igen, sen öppna han den igen.

"Hvorfor bryr du deg?" Mumlade han och reste sig långsamt upp. Mina kinder flammade och jag kom hotfullt emot honom "Jeg vil ikke at hun skal bli skadet, har du problemer? " Väste jag och var nu så nära att jag såg varenda detalj i våra identiska ansikten. Då sprack hans ansikte upp i ett elakt flin "Har du følelser for henne?" Utan att tänka mig för slog jag till honom över kinden! Hans ansikte flög åt sidan och han flämtade till. En svag rodnad började träda fram på hans kind och jag log inombords. Han förtjänade det där och mycket mer.

"Rør aldri henne igjen " väste jag innan jag ilsket stegade ut ur rummet.

//vet inte hur mycket jag kommer kunna uppdatera idag då jag är i Stockholm så just nu sitter jag på Starbucks hahah. Förlåt för ett kortare kapitel (761 ord)