Han ser ut som en jävla potatis M.G - ✔️

8 - Julia

- Heeeej! Säger Bianca likt alla andra mornar då jag hämtar henne

- Tjeenare! Säger jag och börjar åka mot skolan

- Alltså Martinus är ju fett schysst! Säger hon och jag rycker på axlarna

- Ja det är han väl? Säger jag nonchalant och hon suckar

- Men vad har Marcus gjort mot alla killar egentligen? Han har ju inte varit dum eller något? Säger hon och jag biter ihop käkarna för att undvika att börja gråta

- Dem fick ju bara veta att han varit mobbad? Inget med mer det? Då är det ju inte så jävla schysst att mobba honom mer? Säger hon och jag gör allt för att inte gråta

- Hur fick dom ens veta det? Har du hört något? Frågar hon och jag skakar på huvudet då hon kollar mot mig

- Eller... säger jag tyst fram och hon kollar förvånat på mig. Jag suckar och svänger in i en skogsdunge

- Vart ska vi? Frågar hon förvirrat och jag suckar samtidigt som jag stannar bilen och vänder min blick mot henne

- Det var jag. Säger jag och fäller en tår

- Vad var du? Frågar hon oroligt och jag suckar

- Jag berättade. Säger jag fram snabbt före min röst brister

- Hur fick du veta? Frågar hon förvirrat och jag samlar mig

- Vi lärde känna varandra. Jag sa en taskig sak till honom så han och Martinus kom hem till mig en kväll, sen var jag med dem hela kvällen. Sen nästa dag träffade jag Marcus på gymmet och vi tränade tillsammans. Sen drog vi hem till honom och åt. Det var då han berättade. Sen då jag ignorerade honom på skolan blev han fett lack och sa att vi inte borde träffats. Då berättade jag för Emil och sen mobbar de honom. Allt är mitt f-e-l... säger jag och Bianca kollar oroligt mot mig

- Men lilla gumman! Varför har du inte sagt något tidigare? Du kan inte gå runt och bära på allt detta, det är ju jättejobbigt? Säger hon och kramar om mig

- Jag. J-ag sk-äms... säger jag fram och hon stryker en lugnande hand på min rygg

- Ingenting är ditt fel. Okej? Det är Emils fel. Du var arg och berättade antagligen utan att tänka. Till någon som du litar på, Emil. Men det är hans val att berätta för de andra. Dessutom är det absolut inte ditt fel att de mobbar honom nu. Det är bara ett fittigt beteende! Säger hon och jag suckar

- Han litade på mig. Jag lo-ovade att inte s-äga... säger jag och hon skakar på huvudet

- Shhhhh... säger hon tyst och jag gråter i hennes famn

- Jag kan inte komma såhär till skolan? Halvt skrattar jag fram då jag ser mig själv i backspegeln

- Du kan släppa av mig på skolan, sen kan du köra hem och fixa dig lite. Okej? Säger hon och jag nickar. Jag kör henne till skolan och stannar på parkeringen

- Nästa gång något jobbigt händer. Berätta för mig då. Direkt. Okej? Säger hon och jag nickar

- Vi ses!

- Ses! Säger jag före hon smäller igen dörren och jag kör hem. Jag springer in och upp på mitt rum där jag tar bort allt smink före jag gör två slarviga inbakade flätor och springer sedan till bilden. Jag orkar inte bry mig om mina svullna ögon just nu. Jag kör till skolan före jag springer in och plockar fram engelska-mappen, jag går sedan till klassrummsdörren som jag lätt sliter upp och allas blickar vänds mot mig. Vissa förvånade, vissa kollar ner i böckerna igen

- Förlåt att jag är sen... säger jag med blicken riktad mot läraren. Hon kollar oroligt mot mig före hon skakar på huvudet

- Det är lugnt. Gå och sätt dig så berättar jag det du missat! Säger hon och jag nickar före jag osäkert sätter mig på platsen bredvid Marcus. Jag plockar fram boken och läser samma sidor som de andra

- Okej! Lektionen är slut! Julia, stanna här så jag kan berätta! Säger hon och alla inklusive mig packar snabbt ihop böckerna och går ut. Jag stannar vid läraren och hon kollar ner i sina papper

- Det kommer vara ett grupparbete. Ni ska berätta om något ni båda vill ska hända i framtiden. Som ert drömjobb, någon resa eller något annat. Som ni har gemensamt. Säger hon och jag nickar långsamt

- Du ska jobba med... Lukas! Säger hon och jag suckar av en lättnad. Hon kollar upp och ler mot mig

- Frågor? 

- Nej det är bra! Säger jag före jag snabbt går ut till mitt skåp där Bianca står och väntar

- Vem var du med nu igen?

- Lukas! Du? Frågar jag och hon suckar

- Magnus! Säger hon och jag skrattar svagt

- Du kommer inte behöva göra något iallafall?

- Nej men ändå. Han är ju inte den roligaste! Säger hon och jag ler mot henne

- Vad är det för lunch? Frågar jag och hon suckar

- Fiskgratäng! Säger hon och jag smäller igen skåpet

- Vi går till Ica! Säger jag och tar tag i hennes arm. Då vi är på väg ut så ser vi Marcus och Martinus stå och prata med varandra. Bara det att Martinus ser väldigt upprörd ut, detsamma Marcus

- La meg være alene Martinus! Jeg kan takle meg selv! Skriker Marcus före han går därifrån. Martinus drar frustrerat handen genom håret. Då han ser mig skakar han på huvudet och går motsatt håll. Jag suckar och detsamma gör Bianca

- Vi ska fixa detta. Tillsammans! Säger Bianca peppande före vi fortsätter gå ut