Twilight Time

Hemligheternas Hus

Hej, ledsen att jag inte uppdaterat på länge men jag har haft en liten paus från skrivandet under sommarn men snart så kommer jag lägga ut många färdiga kapitel!

Hanna

Jag var sur. Eller snarare besviken. Jag hade trott att Elaya var den ärliga typen av människa, men så fel jag hade!

Nu försöker hon få mig att tro att Natalie blev överfallen av ett spöke vid dörren förut och att den som förstörde Elayas gästrum var samma spöke!

jag kollade på Natalie, hon satt på soffan med huvudet i händerna.

"Så du säger att ett spöke dödade min bästa vän igår?" frågade hon Elaya och tittade upp på henne. Jag såg på hennes rosiga kinder att hon var på väg att gråta.

" Det är väll inte möjligt? det skulle förklara det där med kniven, men ändå, ett spöke?" Hon kollade på Elaya med en lidande blick nu. Elaya kollade tillbaka och såg bekymrad ut.

"ja, det skulle jag vilja säga. Jag vet att det låter otroligt men."

"otroligt?! Det är sjukt! hela mitt liv har folk sagt åt mig att inte tro på spöken, och det gör jag inte heller!" avbröt jag. Natalie kollade förvånat på mig.

"vadå, du tror väll inte på det här?" frågade jag henne som svar på hennes blick. hon kollade på Elaya, sedan på mig och sedan på Elaya igen.

"för det första så borde du inte avbryta Elaya." Hon talade allvarligt med mig. Det såg ut som om hon verkligen inte tyckt om det jag sagt. Jag kände mig nedtryckt av henne och tänkte tillbaka på alla dem gånger som hon och hennes nu döda bästis retat, slagit och hånat mig. Det kändes inte bra att ens vara i närheten av henne nu. Jag tror inte att hon ens har bett om ursäkt någon gång.

"för det andra så vet jag inte. Men vad annars kunde vara rimligt? en kniv försvinner inte bara så där om inte övernaturliga krafter är inblandade! jag har aldrig trott på spöken men just nu är det mitt ända val, jag har inget annat att gå på!"

Jag kände mig förrådd. Att hon sa så och att hon tror, på ett spöke som heter Jamie! Ett spöke. Jag vet inte varför jag trodde att hon skulle vara på min sida för en gångs skull. Hon är fortfarande samma Natalie med eller utan sin kompis.

Elaya gick emellan oss.

" snälla flickor, jag vill inte skapa en konflikt mellan er! Jag har sagt sanningen och ni får tro mig om ni vill! hur som helst måste jag göra allt jag kan för att hålla Jamie borta nu när hon vet att ni är här! Jag vill inte bli störd så om ni ser något, försök ta hand om det!"

Elaya gick Borg mot delen av rummet där hon hade en kittel och massa magi böcker.

Natalie gick iväg till ett annat rum rakt fram. Jag stod kvar och försökte lugna ner min ilska innan jag följde efter henne genom en stor dörr. Rummet jag kom in i hade jag aldrig varit i förut. Fast det är klart, detta är ju vad alla kallar för hemligheternas hus.

Det var ett stort rum med bokhyllor längs alla väggar. Varje bokhylla hade böcker med en speciell färg.

En bokhylla hade bara blå böcker och en annan hade bara röda. Jag visste inte att det fanns böcker i så många otroliga färger! När jag gick närmare en upptäckte jag att varje bokhylla hade en bok med en annan färg.

Jag såg det inte på långt håll men när jag verkligen kollade så såg jag att denna boken var som en grå version av den egentliga färgen.

Jag gick till den gröna "avdelningen" där alla böcker stod uppradade i en mahogny bokhylla efter tjocklek och färgnyans. Jag tog ut den grå gröna boken i hopp om att något skulle hända, att den var speciell på något sätt annat än i färgen. Jag hade nästan börjat tro på att vad som hällt kunde hända bara jag tog ut en färglös bok ur en bokhylla, hur korkad får man vara?

Men i boken stod det bara massa ord på något språk som påminde om latin. Jag kollade på framsidan av boken. Författaren var Carl von Linné, det förklarade latinet. Men varför har Elaya böcker från 1700 talet? Jag förstod ingenting och ställde tillbaka boken.

Jag kom nu att tänka på anledningen till att jag egentligen gick in här, för att leta efter Natalie. Var är hon egentligen, jag såg henne ingenstans i rummet och det fans bara en dörr att gå ut genom och där kom jag in. Jag kollade runt för att se om hon gömde sig någonstans, jag såg henne fortfarande inte. Det fanns inga möbler att gömma sig bakom förutom tre stora fåtöljer och ett runt bort i mitten av rummet.

"Nata, var är du?" Inget svar. Jag gick runt i rummet men såg henne inte. "Natalie!" Lite högre, men inget svar. "Natalie var är du!?" Ropade jag så högt jag kunde och det gav resultat.

"Här!" Hörde jag Natalies röst dunkelt säga. Det lät liksom som om hon var bakom en annan vägg.

"Var?" Frågade jag igen, fortfarande högt för att hon skulle höra.

"Följ min röst! Jag är bakom böckerna tror jag"

Sa hon och började sedan mumla om att hon hade kollat på böckerna i den röda bokhyllan och tagit ut boken på vänster sida om en grå röd bok. Bokens sidor var blanka och när hon hade ställt tillbaka den hade bokhyllan öppnats till någon typ av lönndörr. När hon sedan hade svängts in i lönnrummet av golvet som rörde sig stängdes dörren bakom henne så att hon inte kom ut.

"Ropa på Elaya, jag vill ut!" Hon lät panikslagen.

"Hon sa att vi måste ta hand om våra problem själva, hon vill inte bi störd!" Sa jag lugnt till henne när jag hittat fram till hennes röst och de röda böckerna. "Kolla om du ser någon spak eller så, något som kan fungera som dörröppnare." Jag hörde hur hon rörde på sig bakom väggen, efter en stund sa hon:

"Jag hittar ingenting! Testa med boken som öppnade dörren första gången!"

Jag fick en gnista hopp när hon sa det, direkt tog jag ut boken på vänster sida om den grå och satte försiktigt tillbaka den igen.

"Det funkade inte." Sa jag besviket. Som om det var bokens fel. Det blev tyst på båda sidorna om väggen.

Plötsligt, kom jag på det.

"Nata!" Sa jag glatt och hörde att hon svarade. "Kolla om det finns någon typ av knapp bakom dörr-öppnar boken på din sida av väggen! Boken är typ i mitten så om den finns där, måste du hitta den!"

Hon sökte längs väggen, jag hörde hennes naglar skrapa på andra sidan.

Plötsligt öppnades väggen och Natalie flög ut och kramade om mig hårt.

"Tack." Mumlade hon i mitt hår. Sedan kollade hon in i mina ögon.

"Vi måste försöka igen!" När hon såg mitt chockade, förvånade och motsägelse fulla ansiktsuttryck fortsatte hon innan jag ens hade öppnat munnen. "Alltså, jag menar att vi måste testa alla andra bokhyllor för att se om de leder till något annat rum en en fuktig sten grotta! Hur stor är chansen att Elaya bara har så där onödiga lönnrum? Det måste ju finnas rum på andra sidan, den andra väggen!"

Jag visste inte vad jag skulle säga, det var idiotiskt!

"Du blev ju nästan fast där inne! Hur kan du vilja gå in igen?" Jag kollade på henne med stora ögon.

"Jag vill veta vad som döljer sig bakom dessa väggar." Sa hon och pekade bakom sig.

"Är du säker?" Frågade jag allvarligt med blicken i hennes ögon.

"Ja, jag är säker!" Jag hörde att hon menade det, så jag litade på henne.

Vi gick mot en bokhylla med bruna böcker, de var tätt ihop tryckta. Jag såg den udda boken klart, det var som att den ville bli hittad, och det blev den såklart.

vad var det som lockade oss mot faran så? det kändes som om jag redan var längre ner än jag någonsin trodde jag skulle kynna komma och om något hemskt skule hända så hade jag inget kvar att förlora.

jag visste inte hur natalie tänkte, hon had ju ett så bra liv man kunde önska sig så jag förstår inte hur hon tänker när hon är här med mig av alla i världen och går rakt in i en stinkande håla där ingen annan än hon och jag fanns för varandra.