over again ➳ noel flike

8

Det är solens strålar som väcker mig nästa dag. De har smitit igenom en springa vid fönstret och lyckas träffa mig rätt i ögonen. En högljudd gäspning slinker ur min mun och jag sträcker på mig innan jag reser mig upp från sängen. Jag går fram till sovrumsfönstret och drar undan gardinerna så att jag kan titta ut ordentligt. Solen skiner och inte ett moln syns på himlen så långt ögat kan nå. 

Jag ler för mig själv. En känsla av att detta kommer bli en bra dag flyter runt i mitt undermedvetna. Något känns så bra och så rätt, men jag kan inte sätta fingret på vad som får mig att må som jag gör. Det behöver ju heller inte vara något speciellt som har satt igång glädjeruset men denna gången känns det nästan som att det finns något som ligger till grund för detta. 

Med lätta fotsteg tar jag mig ut till köket för att förbereda frukosten. Två brödskivor lägger jag ner i brödrosten och startar igång den. Från ett av skåpen tar jag fram en ljusrosa skål som jag sedan ställer på diskbänken. Jag plockar fram ett flingpaket och häller i lite flingor i skålen. Till skillnad från många andra brukar jag äta väldigt mycket till frukost. Jag är sådan som person rent generellt, jag gillar att äta mycket och gör det vid varje måltid i princip. 

Det är när jag har börjat hälla upp mjölken som jag plötsligt kommer ihåg vad jag gjorde igårkväll. Utan att egentligen tänka så långt släpper jag det öppna mjölkpaketet rakt ner på marken och springer tillbaka in till sovrummet igen där min mobil ligger på laddning. Jag kastar mig ner på sängen och plockar exalterat upp mobilen från nattduksbordet. Tänk så har han inte ens lagt märke till min follow? Eller så bryr han kanske sig inte? Det är med spända andetag som jag går in på Instagram för att se om han har följt tillbaka eller inte. 

Mina läppar breder ut sig i ett stort leende. 

Han började följa tillbaka redan en timme efter att jag följde honom. 

"Yes" säger jag glatt för mig själv och ute i köket hör jag hur mina mackor är färdiga i rosten. 

Mitt leende sitter kvar på ansiktet enda tills det att jag inser mjölken som ligger utspridd över halva mitt köksgolv. Du måste skämta med mig. Jag tittar över mot köksklockan. Nu har jag endast tjugo minuter på mig att bli färdig för att dra till skolan. Toppen. 

Fort som bara den tar jag fram en trasa och börjar torka upp det blöta på golvet. När det är någorlunda torrt på golvet sätter jag mig stressat vid köksbordet och börjar pressa i mig frukosten. Under tiden jag äter tittar jag oroligt på klockan. Det finns inget värre än att komma försent till skolan. Eller egentligen att komma försent över huvud taget. 

Med bara tio minuter kvar innan jag måste lämna ställer jag in mina saker i diskmaskinen och skyndar sedan vidare in till sovrummet för att fixa iordning mig. Ni förstår säkert själva att jag inte la någon större vikt över mitt utseende idag. Ett par vanliga jeans och en svart t-shirt med en liten röd ros vid bröstet. Sminket blev lite mascara och concealer. Inget mer hade jag tid för. 

Jag borstar snabbt ur mitt hår innan jag flyger in till badrummet för att borsta tänderna. 

Det är precis att jag hinner klart med allt innan jag måste dra iväg till skolan. Med lurarna ikopplade och väskan över axeln är jag redo för en hel dag i skolan. Idag kan verkligen ingen eller inget förstöra min lycka. 

***

"Tjena snäckan, varför är du så glad idag då?" säger Tuva och kramar om mig. "Berätta hallå" säger Caroline och även hon och Sandra kramar om mig när jag kommit fram till dem vid skåpen. Jag ler hemlighetsfullt mot dem precis som att jag inte tänker berätta för dem om varför jag ler som ett fån. Sandra lägger sina armar i kors. "Men hallå lägg ner, berätta nu då" säger hon otåligt.

"Okej okej" börjar jag och tar sedan en liten kort paus på några få sekunder. "Jag började följa Noel på instagram igår och han...har börjat följa tillbaka" säger jag exalterat och alla tre skiner upp i stora leenden. "Det är kanske inte något jättestort men ja..det har gjort mig ganska glad" säger jag och rycker på axlarna. "Men klart att det är stort hallå, speciellt efter allt ni gått igenom!" utbrister Caroline och kramar om mig en gång till.

Plötsligt hör jag hur någon harklar sig bakom oss. Jag vänder mig om och möts av ett okänt ansikte. "Ehm..hej?" säger jag förvånat och hon granskar mig ogillande. "Varför började Noel Flike följa dig på Instagram igår?" säger hon ogillande och jag tittar lite på de andra tjejerna. 

"Svara då, du känner väl ändå inte honom?" säger hon och hånskrattar lite innan hon lägger sina armar i kors. "Det har inte med att göra" säger jag och tittar menande på Tuva, Caroline och Sandra. Tillsammans går vi förbi tjejen och fortsätter bort mot salen för dagens första lektion.