The UnDead Nature.

Kapitel 18!

Huvudet känns ömt och hon känner ett dunkande i bakhuvudet. Hon vågar inte öppna ögonen. Bilder susar förbi i huvudet från... Hon kommer inte ihåg från när men hon minns Vanessa och Kurt. Kurt som slår till henne. Hon föll till golvet. Och efter det, hårda smällar i bakhuvudet från Kurt's kängor. Lexi hostar till och ut kommer smaken av blod. Det påminner henne om..om? just det! Den där gången på sjukhuset när allt precis börjat. Ett sting av smärta i bakhuvudet får henne att slå upp ögonen. Det första hon ser är Lukas som håller i en skål. Skålen är fylld med röd vätska. Han ser att Lexi vaknat och säger till någon. Då ser hon Vanessa.

''Äntligen har du vaknat. Hur känner du dig?'' frågar Vanessa.

Lexi försöker prata men smärtan tar över i munnen.

''Hon har nog fortfarande ont efter att du sydde.'' Säger Lukas till Vanessa.

Sydde? Har de sytt någonstans? Vanessa sträcker sig efter en spegel och håller den mot Lexi. Längs hela högra käkbenet är det ihop sytt och blodigt. Lexi lyfter sin arm och för handen mot såret men Lukas stoppar henne.

''Jag skulle inte göra så om jag var du'' säger han.

Lexi ger Vanessa en förvirrad blick.

''Han menar att det kommer göra ont och kanske börja blöda om du rör det. Ligg bara still, försök slappna av medan jag syr ihop såret i bakhuvudet på dig.'' Svarar Vanessa.

Hur kunde det bli så här illa? Lexi vill lämna gruppen tillsammans med Vanessa, Kenneth och Lukas. Hon vill ha med Rickard men Lexi vill gå vidare. Det skulle bli den perfekta gruppen. Vanessa som har tillgång till medicin och mycket självsäkerhet. Lukas som är född ledare och krigare. Kenneth som kan det mesta små tips och trix för att överleva. Lexi som kan allt om Zombies (om allt i The Walking Dead stämmer). Rickard påminner henne bara om hur bra allt var innan och det håller henne tillbaka. Kurt behöver ingen ge exempel på varför han inte passar i en grupp, definitivt inte ledare. Men Lexi vågar inte gå iväg. Och hon skulle aldrig kunna lämna Rickard här med Kurt.

Lexi saknar det gammal livet. Då kunde man få vatten ur kranen, äta sig tjock om man ville och internet. Vad härligt det skulle vara om man kunde kolla på Youtube. Hon kollade mycket på den svenska gamern. Vad var det han kallade sig nu igen? Det gör inta att tänka efter samtidigt som någon syr ihop bakhuvudet på en. Pewd..PewDiePie hetta han. Åå, hon saknar den tiden då allt var enkelt och skolan. Ja till och med de tråkiga religion lektionerna i skolan. Man höll på att dö av tråkighet men det är ändå bättre än att dö av att bli uppäten av döda människor på gatan.

''Din vän har det lite värre'' säger plötsligt Lukas nedstämt.

Lexi ger en förvirrad blick till dem båda.

''Han har inte vaknat upp än'' förklarar Vanessa.

Lexi försöker att prata.

''H...h..hur lå..ng.g ti.d?'' säger hon i sitt bästa försök att prata.

''Det har gått två dagar...Vi tror att han är i koma och vi har ingenting som kan hålla honom vid liv om det är så.'' Säger Vanessa igen.

''Kan du lyfta lite på huvudet?'' frågar Lukas och Lexi gör som han säger. Han sjuvar under en kudde.

''Du måste vila'' säger Lukas och så går dom iväg.

Lexi's tankar fladdrar förbi fort men det är en som stannar:

Vem är det som är min vän?

~

Hej! Jag vet att jag skulle laddat upp kapitlet igår men mitt internet suger för att jag inte har/haft min mobil. Så jag skriver på min iPod. Det kommer ett till kapitel senare idag. (Yay)

Tack till er som röstar, kommenterar och framför allt läser min story!

Fortsätt vara Fantastiska!