Efter över ett år på statens institutions styrelse är jag äntligen ute. Men jag är långt ifrån fri, nu är jag åter igen tillbaka till hvb världen och behandling är allt annat än lätt.
Ge det en chans, chansa bara chansa. Vad har jag att förlora förutom min stolthet. Skit i den vafan.
Jag känner mig begraven, levande död. Bortglömd och värdelös, varför vill ingen ha mig? Detta är en resa jag aldrig kommer glömma och mina vänner, jag tror att den bara precis har börjat.
YOU ARE READING
Ennu en samhällsparasit
RandomBagaget jag bär på är tungt, kan vara för tungt för vissa att hantera. Döm mig inte, bara lyssna på vad jag har att säga. Detta är mitt sätt att gå vidare.
