Hon dansar vidare i livet

DEL 6

Jag står och försöker fixa bäddsoffan som står i mitt rum. Noel sitter vid mitt sminkbord och flinar bara mot mig när jag försöker att veckla ut den eller vad man ska säga. Till slut lyckas jag ändå bädda soffan till honom och han lägger sig bekvämt till rätta. Jag lägger mig ner bredvid honom och väntar på att han ska börja prata.

- Så, jag antar att jag har en del grejer att förklara, börjar han och jag koncentrerar mig så att jag inte ska missa några detaljer. Jag nickar istället bara svagt och han sväljer. Han verkar inte veta vad exakt det är som jag vill höra, och är tyst en lång stund.

- Berätta allt Noel, från början till slut, säger jag bestämt. Nu är det hans tur att nicka.

- Alltså, det var ju inte så snällt att bara dra ifrån dig sådär precis när Dante hade, ja, duvet, mumlar han. Och vi har beslutat oss för att du gärna får komma och bo hos oss ibland. Bara säg till innan, säger han och ler svagt.

- Vänta så ni har verkligen undvikit mig? Frågar jag och blir helt chockad.
Noel tittar skamset ner i soffan.

-  Vi bor i en lägenhet i Göteborg. Ring mig om du vill komma bort här ifrån så skjutsar jag dig dit. Men nu får du berätta, har det hänt något här hemma?

Jag nickar igen och öppnar munnen.

- Jag var på en fest, blev lite för berusad och jag trodde att det var Dante som hjälpte mig där ifrån. Men sedan vaknade jag upp i en lägenhet hos någon som jag aldrig har sett förut.

Noel ser alldeles spänd ut. Han gestikulerar åt mig att fortsätta berätta.

- Han sa att jag hade stått på gatan utanför hans trappuppgång, och att det såg ut som att någon precis hade släppt av mig där. När jag skulle gå där ifrån så stannade han mig och sa att jag glömde min jacka, vilket var konstigt eftersom att jag inte hade haft någon.

Jag pausar och försöker minnas exakt vad som hade hänt.

- Han tog ner jackan från kroken tror jag, och jag kände inte igen den. Jag satte i alla fall på mig den, för han sa att jag hade haft den på mig. Men det som var mest konstigt var att den luktade precis som Dante.

Noel nickar och sätter sig sedan upp.

- Vart har du toan? Frågar han på skämt, som om att han inte visste vart toan var efter alla dessa år liksom. Han reser sig upp och lämnar rummet. Hans mobil ligger kvar på soffan, och han får en notis. Jag vet att man inte ska tjuvläsa andras sms, men jag blev så nyfiken på vad han hade träffat för människor nere i Göteborg.
Den som hade sms:at hade inget kontaktnamn, bara två punkter. Personen hade bara skrivit en mening:

Hur mår hon????

Jag fattade att personen syftade på mig, men jag visste inte vem det var. Jag tog mobilen i handen och tryckte in Noels vanliga gamla kod somhan hade haft enda en högstadiet. Men mobilen låstes inte upp. Varför hade Noel bytt kod? Var han rädd för att jag skulle hitta något där som jag inte fick se? Jag lägger irriterat tillbaka mobilen på samma plats som den låg innan och precis då öppnar Noel sovrumsdörren igen. Jag ler oskyldigt mot honom.

- Du fick ett sms, säger jag bara.

- Från vem då? Frågar Noel med en speciell ton på rösten, precis så brukar han låta när han är rädd att jag ska avslöja någon av hans hemligheter.

- Jag vet inte, jag kollade inte det, svarar jag fick lägger mig tillrätta i sängen igen. Han mumlar något som antagligen inte var meningen att jag skulle höra, men jag är för trött för att bry mig.

Im back
Inte läst igenom
Tack så mycket
Hejdå
Ha en trevlig dag
O godmorgon