Pegasus bred dina vida vingar

Pegasus

Pegasus var musernas häst, var ofta en del i olika legender som handlade om nödlidande och fattiga författare.
Den som har turen att finna och lyckas tämja en Pegasus får en mycket trogen följeslagare livet ut som kommer att leva lika länge som sin herre, såvida hästen inte blir dödligt skadad.

Andreas vaknar på badrumsgolvet, han måste ha svimmat av smärtan!

Käken ömmar, det brinner som eld från småsåren på bröstet. Munnen smakar blod, en tand vickar löst i överkäken. Sakta tar han sig upp till sittande, det snurrar i huvudet. En våg av illamående sköljer över honom. Darrande lutar han sig fram över toalettsitsen, en kaskad av gårdagens dyra middag sprutar ut. Kallsvettig sitter han darrande på golvet, kroppen värker. Just nu välkomnar han smärtan, den mildrar rädslan. Han följer tandraden med tungan, tanden sitter kvar!

Cilla sitter i vardagsrummet, i handen håller hon en svart cigarett med guldmunstycke. Slingor av rök stiger mot taket. Hon inspekterar sina rödlackerade naglar, formade som vassa klor. Sakta lutar hon sig tillbaka i fåtöljen, sträcker ut sina långa ben. Lägger det svarta bältet med silverspännet bredvid sig.

En riktig ynkrygg tänker hon.
Han kan inte göra något rätt.
Igår kom idioten hem med färdiglagad mat från Operakällaren. Han ville överraska. Han tyckte vi behövde en myskväll.
Det fick han också!

Han har inte rört sig ur fläcken sedan hon lämnade honom kvidande på badrumsgolvet. Gnällande som en hund, ett avskum är vad han är.
Han tror antagligen att det är slut på det lilla roliga. Men det är nu det börjar!
Hon ler vid tanken på hur hon kan få honom att vädja och gny innan hon har skipat rättvisa.

Andreas stryker sitt mörka hår bakom öronen, några slingor fastnar i mungipan. Han känner hur det ömmar i hårbotten.
Cillas humor är udda, hon gnäggar som en häst när hon formar hans hårman till en piska. Hon brukar vira den runt sin hand som en tygel. Galopp min springare sporrar hon, hennes hårda tag om hårpiskan ger honom inget rörelseutrymme. Han kan bara kapitulera.

Det ringer i Andreas mobil.
Cilla ser att det är hans dumbom till mamma på displayen. Hon tar upp mobilen,
svarar med låg, mild röst.
"Andreas telefonservice, det är Cilla du talar med".
Ulla skrattar gott i luren, säger sedan: "Du är allt knasig, lilla Cilla! Har du Andreas  i närheten? Vi behöver prata om födelsedagsmiddagen för Tom. Vi vill så gärna att ni kommer över. Det är ju ett halvår sedan vi träffade er senast!"
Cilla svarar: "just nu är han i duschen, men jag skall tala med honom så återkommer vi med svar".
"Det var så länge sedan jag pratade med Andreas. Varför svarar han inte själv i sin mobil? Det är väl inte något på tok" frågar Ulla.
Cilla gör en konstpaus innan hon påminner Ulla om att hon har en hårt arbetande man.
"Mitt kall är att vara en god hustru för Andreas, det minsta jag kan göra är att avlasta honom från telefonsamtal säger hon med honungslen röst".
Hon ler stort när Hon hör Ullas ansträngda andning. Nu börjar det dåliga samvetet gro, tänker Cilla och ler.
"Dygnet har ju bara 24 timmar", tillägger hon till med sockersöt röst.

Ulla undrar hur det kunnat bli såhär? Hon vill protestera när Cilla benämner sig som hustru, vill skrika, " du är inte gift med med min älskade son". Hjälplösheten förlamar henne, rädslan gör henne passiv. Intuitivt förstår hon att något hemskt pågår. Det värsta är att hon inte längre förstår sin son, hans tystnad. De som tidigare varit innerliga, delat livets små mysterier. Skrattat gott tillsammans med en humor som endast de förstått sig på.

Ulla lyssnar vidare på Cillas utläggning om sin egen viktighet, tycker sig höra sonen i bakgrunden men ger upp fler försök att få komma till tals med honom.