Har du roligt, Fuckboy?

21. Icke-svar

Den här veckan var jag i skolan en dag, och den dagen gick ut på att om och om igen säga samma lögn. Min moster, som jag står nära, hade plötsligt blivit väldigt, väldigt sjuk. Det påverkade mig så hårt att jag blev tvungen att stanna hemma några dagar. Jake var däremot inte i skolan någon dag. Lärarna vet sanningen eftersom mamma ringde upp dem dagen efter ... händelsen. Men nu är det lördag, och sportlovet har börjat. Eller ja, egentligen är det ju inte förrän på måndag det börjar på riktigt, men ändå. Jake har somnat i soffan jämte mig. Neo säger att Jake fortfarande har svårt att somna, även om han vägrar erkänna det själv. Jag smeker honom försiktigt över huvudet. Han försöker vara alldeles för stark för sitt eget bästa. Då vaknar han, och sätter sig hastigt upp.
"Fan, somnade jag?"
"Japp. Du är söt när du sover."
Av någon anledning kan jag inte låta bli att reta honom. Men Jake verkar uppskatta det. Han är inte typen som tycker om när det är för gulligt.
"Fuck off." säger han med ett flin.
"Vill du gå och lägga dig? Jag kan sitta hos dig så du slipper att vara ensam."
Jake tittar på mig under tystnad en stund. Jag försöker att se vad han tänker, men han rör inte en min.
"Fine."
Ingen kommentar om sist? Det förvånar mig. Men jag är glad över det, för jag älskade det. Jag önskar att det skulle hända igen. Och igen, och igen. Helst av allt skulle jag vilja få kela efter sex, men det hade han gjort tydligt att han inte vill. Men å andra sidan sa han att han inte kelar alls.
"Nadja, kommer du eller?" ropar Jake från trappan.
"Förlåt!" säger jag och skyndar mig till honom.
Hans hår är lite rufsigt efter att ha rullat runt i soffan, och säckarna under ögonen är tydliga. Det är på snudd till outhärdligt att se Jake så olik sig själv. Jake, som alltid tror att han är bäst, verkar så liten och sårbar. Jag försöker att distrahera mig genom att lista ut vad jag ska göra. Ska jag "råka" somna på golvet och hoppas på det bästa? Ska jag sätta mig hos honom i sängen? Ska jag lägga mig hos honom när han sover?
"Nadja? Vad tänker du på?"
Jake tittar frågande på mig. Jag inser att jag antagligen svävat iväg helt när jag försökte komma på vad jag kunde göra.
"Inget, jag är bara lite trött, förlåt." säger jag, och sätter mig på golvet nedanför sängen.
Jake lägger sig i den med en suck.
"Är det inte obekvämt att sitta på golvet? Du kan väl sitta i skrivbordsstolen?"
På andra sidan av det stökiga rummet står min ostadiga, obekväma skrivbordsstol. Det finns väldigt många bra anledningar till att inte använda den.
"Jag vill inte råka somna i den och trilla ner i golvet." mumlar jag.
Det är en av anledningarna till att jag sitter på golvet. Men främst är det för att Jake ska tycka synd om mig.
"Är du inte rädd att somna på golvet då?"
"Nä, det är lugnt. Dessutom vill jag inte lämna dig ensam just nu. Det känns dumt."
"Ah, okej."
Sedan lägger han sig med ryggen mot mig. Jag suckar. Det fungerade inte. Men det borde jag egentligen räknat med, jag vet ju trots allt att han inte är typen som kelar.
"Förresten, Nadja?"
Jag vänder mig förvånat mot honom. Han ligger med ansiktet mot mig igen.
"Tack." säger han med ett leende.
Sedan somnar han.

"Nadja?" säger en försiktig röst.
Jag öppnar långsamt ögonen. Gröna strån täcker mitt synfält. Gräs? Det tar en liten stund innan jag kan lokalisera mig själv. Jag ligger i en obekväm ställning på golvet, och "gräset" är min ryamatta som jag använt som huvudkudde.
"Oj, somnade jag?"
Jake fnyser.
"Ja. På golvet dessutom. Varför väckte du inte mig? Du kunde fått sova i sängen."
"Du behövde få sova." svarar jag bestämt.
Jake rycker på axlarna, men säger inget mer. Efter ett tag sätter han sig upp i sängen. Jag gör mitt bästa att inte stirra med halvöppen mun när han drar handen genom det svarta håret, och sedan sträcker på sig. Den blå tröjan åker upp en aning och blottar några centimeter hud av hans mage. Jag kan ana randen av hårstrån som vandrar från hans navel och ner under hans byxlinning.
"Vad stirrar du på? Vill du se mig naken är det bara att säga till, gumman."
Till.
"Oj, jag måste spaceat ut. Förlåt, jag är trött."
"Jag tänkte käka något, vill du också ha? Typ nudlar eller något."
"Yeah, sure, låter bra."
Vi lämnar båda rummet samtidigt. Jag inser att jag gör bäst i att lämna dörren öppen och vädra ut den kvava luften.

Kaffekokaren slutar puttra, men varken jag eller Jake bryr oss.
"Det känns konstigt," säger han och tittar på mig. "Att vara själva. Bara du och jag, ingen Neo liksom."
"Allt mellan oss är konstigt nu för tiden, dude."
Vi ler svagt mot varandra. Jag undrar hur han mår bakom det där leendet. Hur han egentligen har det. Han har satt upp sitt svarta hår i nacken, så jag kan se hans tatuering. Den har skakiga linjer och är otroligt dåligt gjort. Men min brorsa har aldrig varit bra på att rita och jag tvivlar på att det är lättare att tatuera. Mamma och pappa gick i taket när de såg tatueringarna. Jake har nämligen tatuerat Neo också. Det var någon märklig ritual de hade när de blev bästisar.
"Tror du att det här kommer att förstöra din och Neos vänskap? Det vi håller på med?"
Jake stirrar tomt ur genom fönstret.
"Jag knullar min bästa väns syrra. Det kan eventuellt bli lite skakigt kanske."
"Är det verkligen värt det?"
Då vänder han sig mot mig. Han har en bekymrad min, och jag kan inte förstå vad den betyder.
"Nadja, just nu är din familj allt jag har. Men jag är så galet ensam."
Sedan säger han inget mer. Vadå, ska jag förstå det där icke-svaret?
"Vad är det för svar?"
"Det enda svaret jag har kommit på när jag frågat mig själv samma sak."

----------------------------

Trött och seg. Tack och lov behöver jag bara läsa igenom kapitlen och sedan publicera. Missar förmodligen massor av grejen dock, men just nu är min hjärna mos.
Hunden har fått ögoninflammation 😢så det är städa som gäller. Dammsuga och tvätta mattor och allt annat trevligt

Nåja, tack igen för över 500 läsningar!! ❤ nu ska jag dricka kaffe!