sommarnätter

Kapitel 40

"Alltså, fyfan. Detta skulle bli en sommar med bara oss fem där vi skulle ha mysigt och slippa tänka på alla jobbiga killar, men så träffar vi de här killarna och det slutar med att ni två bara umgås med Luke och Gustav hela tiden, ni pratar ju inte ens med oss längre" utbrast Joanna.
Jag höjde ögonbrynen och gav Joanna en frågande blick. Hur kunde konversationen plötsligt vända sig mot mig också?
"Det är faktiskt sant, det känns som att den här semestern bara har fått oss att glida isär" sa Emily.
Jag skakade på huvudet.
"Men alltså va? Vi umgås ju allihopa hela tiden?" utbrast jag.
"Ja, men ni sitter ju alltid med Luke och Gustav och ni sover med dem och ni går iväg med dem och så vidare, och så vidare, och så vidare" förklarade Joanna.
"Men vadå? Är ni arga på oss för att vi har klickat så bra med Gustav och Luke?" utbrast Ida.
"Ja, faktiskt" svarade Emily.
"Men hör ni inte själva hur ologiskt och dumt det låter? Alltså gud" utbrast jag. Ilskan hade krupit fram i kroppen.
"Men ni förstår ju inte. Vi trodde att detta skulle bli en sommar med bara er, fyra veckor tillsammans som bara skulle göra oss tightare, men så kommer killarna in i bilden och drar er två ifrån oss" förklarade Ashley.
"Så ni menar att ni hade tyckt det var bättre utan killarna?" frågade jag med ett höjt ögonbryn.
"Nej, det hade varit bättre om ni två inte var så självupptagna" svarade Joanna spydigt.
Jag och Ida utbytte blickar med varandra.
"Ursäkta?" utbrast Ida.
"Men det är ju sant. Ni umgås bara med Gustav och Luke och allting kretsar kring er" sa Emily.
"Och när vi nu fixade så att vi tjejer fick lite egentid så startar ni drama" la Ashley till.
Jag fnös irriterat.
"Alltså vad är det med er?" utbrast jag.
"Det är ju ni som startar drama" sa Ida. Jag nickade.
Emily, Joanna och Ashley höjde ögonbrynen och fnös.
"Kunde ni inte bara låtit Fia och Ylva behålla Luke och Gustav" sa Joanna och himlade med ögonen.
Nu var det min och Idas tur att fnysa.
"Seriöst? Blandar ni in Fia och Ylva i detta?" utbrast jag.
"Ja? För de var dem som startade allting" utbrast Emily.
"Vadå startade allting? Vad gjorde de?" frågade Ida.
"Vi alla vet ju att Luke och Gustav bara började umgås med er på det sättet för att de ville få bort Fia och Ylva, det är ju uppenbart" sa Ashley.

Både jag och Ida fick nog. Med varsina fnysningar reste vi oss upp.
"Ursäkta vad?" utbrast vi i munnen på varandra.
Emily, Joanna och Ashley reste sig upp de också. Vi stod mittemot varandra. Alla var irriterade och arga på varandra. Detta skulle inte sluta bra.
"Ni hörde vad vi sa, och ni vet att det är sant" sa Ashley.
Jag och Ida kunde inte kontrollera oss själva längre. Vi flög på Emily, Joanna och Ashley och började skrika och slåss. De gjorde detsamma och det slutade med att vi alla stod i en klunga och skrek, slogs, drog varandra i håret och grät.

Killarna som precis hade kommit tillbaka kom springandes mot oss när de såg vad som hände. De trängde sig in i klungan och försökte få oss att sluta. Luke drog tag i mina axlar bakifrån och drog mig ifrån de andra samtidigt som Gustav drog ifrån Ida och Filip och Douglas höll kvar Emily, Ashley och Joanna.
Irriterat försökte jag lossa mig från Lukes grepp. Jag sprattlade med armar och ben och skrek.
Luke drog iväg mig en bra bit ifrån de andra. Tillslut stannade han. Jag hade lugnat ner mig en aning, men jag var fortfarande extremt arg och frustrerad.
Luke bytte plats och ställde sig mittemot mig. Hans händer låg på mina axlar och han sökte efter min blick.
"Vad i helvete håller du på med?" utbrast han förvånat när han hade mött min skamsna blick.
Jag svarade inte. Mina tårar började återigen rinna. Jag sippade efter andan och skakade på huvudet. Luke såg att jag inte mådde bra så han drog in mig i hans famn och höll om mig stadigt. Jag lutade mitt huvud mot hans bröstkorg och lämnade blöta fläckar på hans t-shirt.

•••
Ännu mer dramaaa!!! Kommentera vad ni tycker!!
Puss & kram <3