Guds vilja

3. Mördare återvänder.

Carolina.

" Hur var din relation till Hanna?" Frågade jag den unga, slanka tonårskillen som satt framför mig. Han hade blicken fäst i bordet och vägrade titta på mig.

" Hon var min bästa vän, Ellens bästa vän." Svarade han dystert efter ett tag.

" Var du och Hanna någonsin mer än bara vänner?" Frågade jag, plötsligt tittade han på mig, som att jag trampat honom på tårna.

" Nej. Jag var kär i henne förut, men hon kände inte likadant."

" Hur kände du när hon inte besvarade dina känslor?"

" Jag blev väl besviken, men jag kom över det efter ett tag." Sa han och tittade bort.

" Vad tyckte Ellen om alltihop?"

" Vi var ju inte ens tillsammans då. Det var efter jag kom över Hanna jag och Ellen blev ett par."

" Kände Ellen sig hotad av Hanna?" Frågade jag och lät min ton bli lite mildare.

" Dom tjafsade om det, men dom löste det. Jag vet faktiskt inte." Sa han och mötte min blick.

_______
Jens.

" Hur kändes det när du fick veta att Noel hade intresse för Hanna?" Frågade jag Ellen. Hon tittade på mig med sina ljusblåa ögon och drog fingrarna genom sitt blekta blonda hår.

" Inget speciellt, jag blev väl ledsen för att jag gillade honom. Men inget mer än så."

" Okej, hur fungerade eran trio? Jag tänker när din pojkvän var kär i Hanna och dig samtidigt?"

" Vadå samtidigt? Vad är det du försöker få fram? Tror du jag dödade henne för att Noel var intresserad av henne?" Sa hon och höjde rösten.

" Hade Hanna någon hemlig pojkvän eller liknande?" Frågade jag istället. Ellen tittade bort.

" Ärligt så vet jag inte. Hon har betett sig konstigt senaste tiden. Åkte till kyrkan sent på kvällarna, ena dagen var hon överlycklig och andra dagen helt förstörd, hon blev ännu mer troende och försökte få mig och Noel att gå till kyrkan." Berättade hon efter ett tag.

" Tror du att hon träffade någon i smyg?"

" Det vet jag inte heller, knappast. Det skulle hon ha sagt, hon varvkass på att hålla hemligheter." Fortsatte hon och en ensam tår rann nedför hennes kind.

" Är det någon som ogillar Hanna?"

" Nej. Ingen kunde tycka illa om henne. Hon var alltid glad, rolig, brydde sig om alla, bäst betyg hela tiden, naturligt vacker och kunde charma vem som helst." Sa Ellen och tittade ner på sina ben.

" Var du avundsjuk på Hanna?"

" Vem var inte? Men jag skulle aldrig göra något för att skada henne." Sa Ellen. Jag satt tyst ett tag och tittade på henne, jag hade sett tonåringar ljuga massor. Men Ellen klassade inte in på den listan.

" Gå hem. Om du hör, hittar eller ser någonting som kan hjälpa oss så hör av dig." Sa jag efter en stund och avslutade förhöret.

" Om ni på riktigt tror jag skadade Hanna så slösar ni tid." Sa Ellen, torkade bort sina tårar och tittade bort.

Jag visade henne ut och gick upp till arbetsrummet. Carro satt vid sitt arbetsbord och skrev i sitt anteckningsblock.

" Någon framgång?" Frågade jag och drog min kontorsstol bredvid hennes.

" Nej. Vi lägger tid på fel människor. Dom hade sina tonårsintriger men varken Ellen eller Noel har något med det här att göra."

" Ellen kanske dödade Hanna för att hon var rädd att Noel ville ha henne. Eller så dödade Noel Hanna som hämnd." Föreslog jag.