4. Häktningen

6 1 3
                                    

Jens.

Den natten var sömnlös. Min hjärna snurrade på fulla varv från sekunden jag klev in genom dörren tills klockan som hängde tvärsöver rummet visade 06.31.

Morgonsolen lyste in genom persiennerna och Sara låg sovandes i min famn. Jag tittade upp på det vita taket och funderade om jag skulle ligga kvar i sängen hela dagen.

Kvällen innan var ett stort mysterium för mig. Carolinas hemligheter och personen vid sjön.

Carolina betydde mycket för mig, det kunde jag inte förneka. Hon var en enkel människa att vara runt, snäll, omtänksam, rak och modig. Det enda jag ville veta var exakt vad som hade hänt henne då hon senaste månaderna inte varit sig själv.

Jag hade ingen aning om vad som egentligen pågick i hennes huvud. Om hon låg sömnlös på nätterna och hade utvecklat posttraumatiskt stressyndrom eller om hon kunde hantera det hon utsatts för.

Det kanske var fel av mig att hålla det hemligt, jag fick helt enkelt hoppas att hon kunde klara av den press poliser kunde utsättas för. Alla människor har sina demoner, jag sneglade mot min som låg sovandes på min bröstkorg. Hon såg så lugn, fridfull och söt ut när hon sov. Resten av dygnets timmar var hon verkligen satan i egen högperson.

Precis när jag tänkte kliva upp ur sängen så vaknade hon.

" Godmorgon." Sa hon sömnigt och satte sig upp. Jag låg kvar på rygg och betraktade hennes nakna rygg. Vacker var hon, otroligt vacker. Hon drog fingrarna genom sitt långa, mörkbruna hår och sträckte på sig.

Jag flyttade mig närmare och kysste hennes rygg och nacke ömt. Hon fnissade och lutade sig mot mig.

" Godmorgon." Sa jag mellan kyssarna och lät min arm slingra sig runt hennes slanka kropp. Hennes hud var len, varm, nästan glödhet.

" Vart var du igår?" Frågade hon medan jag lät min hand smeka hennes överkropp. Illamåendet kom smygandes.

" Jag tog en promenad i skogen. Vid sjön." Svarade jag och la mig i samma position som innan.

" Aha." Svarade hon och la sig med ryggen mot mig. Spänningen i luften kvävde mig nästan, jag visste att hon inte skulle släppa min kvällsutflykt på länge.

Jag klev upp ur sängen, tog på mig mina svarta friluftsbyxor och vinröda t shirt som låg nära till hands på klädbyrån vid sovrumsdörren.

" När kommer du hem?" Frågade Sara innan jag skulle lämna rummet.

" Förmodligen vid fyra, beror på hur dagen blir." Sa jag och gäspade. Hon gav mig inget svar. Precis när jag skulle lämna rummet hörde jag en suck.

" Tänker du inte säga hejdå?" Frågade hon och vände sig för att titta på mig. Jag bet mig i tungan innan jag böjde mig över sängen och kysste hennes kind.

" Ha en bra dag." Sa jag mjukt innan jag gick ut till hallen. Frukost var inget som stod med på dagens schema. Jag lämnade det relativt nybyggda lilla huset och gick ut till bilen.

Dags att fånga dagen.

__________
Carolina.

Jag satte nästan kaffet i halsen när Jens slet upp dörren till arbetsrummet som att den var hans största fiende. Han gick tyst genom rummet till sitt skrivbord. Jag kunde inte låta bli att snurra på kontorsstolen så jag satt riktad åt hans håll. Han gav mig en kall blick.

" Vad?" Frågade han irriterat. Jag log mot honom.

" Vad glad du är." Sa jag skämtsamt, Jens svajande humör var jag van vid efter all tid med honom.

Guds viljaWhere stories live. Discover now