Bråkmakaren

Del 24

Pirater ur olika besättningar slogs mot varandra. Pirater svingade sig över mellan skeppen. Pirater dog och dödade. Allt för att Chris och Elizabeth i slutänden skulle få tag på en ring som de skulle lämna över till Kapten Black Pidgin.

~*~

Chris och Elizabeth stod i ett hörn och försökte vara så långt bort från alla andra som försökte ta dö på varandra. Enligt deras order skulle de hålla sig borta tills de blev signalerade. Den här striden var mycket värre och brutalare än vad någon av dem upplevt förut. Chris greppade Elizabeths hand.
"Är du rädd?" viskade hon till honom.
"Ja lite" svarade han.
"Jag med"
Sen kom signalen. De skulle ta sig upp på det andra skeppet. Under någon sekund utbytte de blickar - Elizabeth kunde ana en lätt rodnad på Chris kinder men ignorerade det - sedan sprang de fram till masten. Planen var att de skulle klättra upp på den, greppa ett rep och svinga sig över till de andra skeppet. Vilket de även gjorde, trots att de var lättare sagt än gjort. Chris lyckades först inte få tag på ett rep då han inte nådde något och Elizabeth hade inte tillräckligt med fart för att ta sig över till de andra skeppet. Men tillslut lyckades de. De kanske inte var de snyggaste landningarna men de var åtminstone över på det andra skeppet.

"Vart ska vi nu?" Frågade Chris.
"Hitta ringen" svarade Elizabeth kort.
"Nahe, men vart hittar vi den?"
"Det är en väldigt bra fråga" Chris tittade menande på Elizabeth och suckade.
"Jag har ingen aning men jag skulle gissa att vi borde börjar där borta." Hon pekade på dörr som ledde in i en liten hytt. Förhoppningsvis skulle den även leda dem ner under däck.

~*~

Mörkt, dunkelt, instängt och lyxigt. De var de känslorna som slog mot Chris och Elizabeth när de klev genom dörren. Att ringen skulle finnas hör var ungefär lika troligt som att den inte skulle finnas. Ingenting sa att den var här samtidigt som allting också kunde peka på det. Just på grund av den blandade stilen mellan gammalt och lyxigt. De hade lite andra prioriteringar på det här skeppet kort sagt.

Framför dem fanns en dörr - som troligtvis var låst - och en trappa som ledde ner under däck.
"Vi börjar där inne. Det är nog kaptenens hytt och han vill nog ha den under uppsikt." sade Elizabeth och nickade mot dörren. De fick fram till den för att känna på handtaget och precis som de trodde var den låste. De rykte lite ytligare för att se om den ville gå upp men inget hände. Chris sparkade hårt på dörren några gånger och efter ett tag gick den upp. Framför dem såg de endast ett rött draperi som täckte dörröppning. Elizabeth tittade misstroget på det. Sedan drog hon bort det och klev in i det allt för pampiga rummet. Längst väggarna satt stora fönster och mellan dem var det dyra tavlor med detaljerade guldramar uppspikade. I mitten stod ett stort bord med några stolar runt. På bordet stod fler skålar med mat. Ett annat lite mindre bord var fyllt med kartor, kompasser och andra mätsaker. På en krok hängde en brun, dyr rock. Kanterna hade virkade gulddetaljer och tyget hade som ett snirkligt mönster man ändast såg när det blänkte i ljuset.

"Du börjar där så tar jag andra hållet" sa Elizabeth och pekade åt vänster för att visa Chris. Där stod en byrå med en fin ljusstake uppe på. Elizabeth själv hade tänkt söka igenom de mindre bordet som visade sig ha två lådor under sig. Det var mer troligt att den skulle ligga där.

Hon testade att dra upp lådan men den var låst. Hon ryckte lite till men inget hände. Förtvivlat tittade hon sig omkring i hopp om att hitta något vast och smalt som hon kunde dyrka upp låset med.
"Chris. Har du något vast och samlat som jag kan dyrka upp låset med?" Han tittade sig snabbt om och kastade en liten smyckesnål till henne.
"Tack" Elizabeth öppnade nålen och stoppade in den i det lilla låset. Försiktigt började hon lirka och... klick! Låset var uppe.
En lättnad spreds sig genom hennes kropp. Hon öppnade lådan och inuti såg hon några kartor, några askar och en bok. Ringen kunde mycket väl legat här men när hon hade gått igenom hela lådan hade hon inte funnit den. Den fanns inte heller i den andra lådan. Hon vändes sig mot Chris och han skakade på huvudet.