Historien om ett vanligt jävla tonårsliv.
Emmas tid på högstadiet har gått ut på en sak: överlevnad.
Hittills har hon klarat sig rätt bra, skyddad i skuggan av sina närmsta vänner och av sin obefintlighet. Men allt som krävs för att rucka på det ä...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Jag och Tina har inte pratat med varandra på snart en vecka. Vi sitter inte med varandra på lunchen, vi tittar inte på varandra när vi plockar ut våra böcker ur skåpen, vi tar inte följe till skolan. Vi, som en gång var helt omöjliga att sära på, står nu på vardera sida av världen med ryggen vänd mot den andre.
Tinas ord sårade mig, tillräckligt mycket för att jag den kvällen skulle gråta mig själv till sömns. Men trots den sorgen vill jag inget hellre än att ha tillbaka min vän.
Jag vill ha tillbaka henne såpass mycket att jag nu ignorerar Ben. Han har börjat skicka meddelanden igen, men dessa förblir oöppnade och skulle jag råka att möta på honom i korridoren fäster jag genast blicken i golvet. Varför jag bestämt mig för att ignorera hans existens vet jag inte helt säkert, men kanske är det för att jag hoppas på att Tina ska lägga märke till uppoffringen jag gör och förstå att jag aldrig velat se våran vänskap gå sönder på grund av en dum kille.
Sofie har flytt landet på grund av mig och Tina.
Okej, nej... Hennes familj bokade resan till Egypten redan i våras, men hon kunde verkligen inte ha valt en sämre tid att lämna Sverige. För medan Tina har sociala förmågor och flera bekanta runtom i skolan, har jag varken eller. Jag är helt ensam och när man är helt ensam går dagarna så fruktansvärt mycket långsammare.
Tyskan däremot, den går lika långsamt som den alltid har gjort. I alla fall tills den dag då jag spenderar lektionen på en av bänkarna utanför skolan, sittandes mot solväggen. Där har jag fått i uppgift att läsa den sida i läroboken som ligger uppvikt i mitt knä, men som jag aldrig hinner läsa mer än hälften av innan solen blockeras av Ben.
